En liten kärlekshistoria

Breven till Fredrik

Första brevet

Jag tror jag är kär i dig. När jag hör dig, när jag ser dig. När solen går över himlen och månen lyser vit på snön som smälter. Jag tror jag är kär. Kär i allt, för det pirrar så i mig. Mina läppar känner kyssar jag inte fått och mina händer smeker i den tomma luften. Det pirrar och svider, värmer och jag kan känna min puls. Du är här och överallt, du ler mot mig och jag ryser i flera dagar efteråt. Det är som en oro i mig och du vet ingenting. Vet inte hur lätt allt skulle vara. Våren leker i mig oavsett hur mycket snön faller. Solen värmer min kropp så som du borde värma den. Du som ingenting vet. Jag begär inte något av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Andra brevet

Jag såg när du öppnade brevet. Du såg dig omkring och vände på det som om du ville se vem det var ifrån. Men du såg mig inte. Jag kunde känna din beröring fastän det var pappret du höll. När du förde upp det mot näsan och försiktigt drog in trodde jag att jag skulle svimma. Kunde du känna mig? Kunde du ana mina händer som rört vid samma papper? Du läste mitt brev flera gånger och det gjorde att jag vågar skriva ännu ett. Jag skulle ge vad som helst för att du såg mig. Vad som helst för din kärlek. Men jag lever hellre i ljuv ovisshet än tar risken att bli dödad av en blick från dina vackra ögon. Om du såg på mig och förstod och sedan förnekade mig. Då skulle jag rasa ihop, falla framför dina fötter. Jag skulle bli till stoft och blåsa bort med vinden när du gick. Jag ser på dig när jag skriver det här. Du sitter och läser och vet inte att jag smeker dig, att jag kysser ditt hår. Du som ingenting vet. Jag begär inte något av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Tredje brevet

Jag har inte sett dig på en vecka. Det är sju dagar. 168 timmar. 10080 minuter. 604800 sekunder. Sexhundrafyratusenåttahundra hemska sekunder. Men jag vet vad du heter nu. Fredrik. Fredrik. Fredrik. Jag säger ditt namn högt för mig själv när ingen hör. Jag drömmer det om nätterna och äter det till frukost. Jag fyller papper med ditt namn tills det blir en del av mig själv. Om du visste mitt namn skulle du säga det då? Skulle det följa dig in i dina drömmar om natten? Skulle mitt namn få ligga i din säng och lyssna på dina sovande andetag? Tror du på frågor som får svar? När du gick iväg en stund i går satte jag mig på din stol. Jag kände din värme. Blev du förvånad över att stolen fortfarande var varm när du kom tillbaka? Jag satt där och kände dig. Såg papprena som du skrivit. Höll i samma pennor som du. Läste samma bok. Och jag sa ditt namn. Fredrik. Kanske kunde du höra en viskning när du satte dig igen. Det var jag. Den där elefanten du har på skrivbordet. Jag kramade den hårt, höll den mot mitt bröst och lät den känna mina andetag. Allting är ett substitut för dig. Du som ingenting vet. Jag begär inte något av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Fjärde brevet

Du darrar när du öppnar mina brev. Ställer dig upp och letar. Vem? Vem är jag? Var? Du läser med en oro i ditt ansikte. Jag vill smeka bort den. Jag är inte galen, skulle aldrig göra illa dig. Jag är bara kär. Oundvikligt och förtvivlat. Och jag är rädd. Alltför rädd för att våga stå framför dig. Du lade pappret på bordet och tog upp elefanten. Såg dig omkring innan du smekte den mot din kind. Kanske är det ett tecken. Solen sken på mig resten av dagen men när jag frågade sa andra att det regnade. Tänk om du är lika ensam som jag och längtar lika mycket efter att någon ska se dig. Men hur ska jag få veta det? Jag som smyger omkring och stjäl varje lite smula jag kan komma över. Och du som ingenting vet. Jag begär inte något av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Fredriks brev

Jag vet ju att du ser mig och att du har varit vid mitt skrivbord. Jag hoppas väl att du ska göra det igen så att du får mitt brev. Vad ska jag säga? Naturligtvis gör du mig nyfiken men också förbannad. Jag tycker att jag har rätt att veta vem du är. Du inkräktar på mitt liv, tar mer och mer plats i mina tankar och jag har ingen aning om vem du faktiskt är. I varenda människa jag möter letar jag efter svar. Kanske är du den där kvinnan som skyndar förbi eller varför inte mannen som betrakar mig bortifrån hörnet. Vad jag vet kan du ju till och med vara en av ungarna som alltid hänger över datorerna. Samtidigt är det smickrande och jag kom på mig häromdagen med att leta efter ett nytt brev. Dina ord gör mig både het och kall. Jag vill veta! Varför tror du att jag skulle hata dig? Jag kan ju inte veta vilka känslor jag har för dig när jag inte vet någonting om dig. Men jag skulle vilja försöka. Får jag det?


Femte brevet

Du skrev ett brev! Du vet inte hur gärna jag vill berätta för dig och för världen om vad jag känner. Hur det brinner i mig och hur hjärtat nästan stannar när du gör något som får mig att hoppas ännu mer. Jag vill, jag vill, jag vill! Tusen gånger har jag bestämt mig, tusen gånger har jag tänkt berätta men varje gång har det tagit stopp. Jag kan inte. Jag kan inte sova, inte äta, inte någonting längre. Jag har ditt brev innanför tröjan. Jag vill skrika. Det gör ont att vara kär. Men mest av allt vill jag att du ska hålla om mig och säga att det är okej. Du som ingenting vet. Jag begär inte något av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Sjätte brevet

Förlåt. Jag tror att allt har antagit för stora proportioner. Jag måste försöka göra något annat. Mitt liv faller sönder. Det som borde vara möjligt har blivit en omöjlighet. Jag måste gå för att kunna komma tillbaka. Göra nytt. Det enda som består är känslorna för dig. Resten av det som brukade vara jag har blivit ett kaos. Jag pratade med dig i dag. Jag sa att din elefant var vacker och du tittade på mig. Med hoppfulla, sökande ögon. Jag såg frågan men kunde inte ge dig svaret. Därför går jag. Såg du hur jag brände sönder när du nuddade min hand? Nu vet du, men jag begär inget av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.


Sjunde brevet

Har du glömt mig? Tiden har gett mig det jag behövde. När jag såg dig idag efter så lång tid kom det tillbaka med full kraft. Jag var tvungen att ta stöd mot en av hyllorna. Hur kunde jag glömma hur vacker du är? Hur kunde jag glömma vad du gör med mig? Jag vet inte vad jag ger mig in på men jag vet att jag måste. Jag har tänkt på dig så mycket och läst ditt brev miljoner gånger. Vågar du så vågar jag. Jag sitter i cafeterian klockan tre. Längst in. Jag begär inget av dig. Vilket inte betyder att jag inte vill.