fredag, mars 09, 2007

Ont

Valparna var en mellanlandning i mitt just nu lite jobbiga liv. Men saker ordnar sig och det som är dåligt har ju fördelen att det kan bli bättre. Jag har åtminstone en karl som ångrar sig och som vill göra allt bra igen. Men jag är rädd och ledsen och jag undrar hur det ska bli. Det har ju varit så här, upp och ner, hela tiden i vårt liv. Och jag vill inte vara den där dumma hönan som går in i väggen gång på gång. Om jag inte älskade skulle det vara lättare. Men allt det jag vill ha finns ju här och är mitt. Ska jag ge upp det... för vad? Kanske ska livet vara svårt. Men samtidigt så tänker jag inte acceptera att bli behandlad som skit. Aldrig mer. Jag blev så ledsen och arg så jag gjorde mig lite illa, för att jag slogs... låter som en vilde va? Slog i händerna. Jag har ont i dem nu. Fingrarna var helt blå och pekfingret och tummen gick knappt att använda. Men det är bättre nu och på nåt sätt är det skönt att göra smärtan mer fysisk. Den är lättare att bära.

2 kommentarer:

Kim da Costa sa...

Ja, fysisk smärta är ju lättare att bära. Men var nu rädd om dig. Och var stark. Du är ju en smart, parant kvinna och du förtjänar att ha det gott.

Nisse sa...

Ja, jag ska vara rädd om mig. Och stark. Får säga som Grynet - ta ingen skit!

Puss!