onsdag, september 20, 2006

Några tårar och en trasig kaka senare...



Kakan blev inte så snygg men den är god i alla fall och den gjorde gott för en något ömmande själ. Man ska inte äta sig glad, jag vet det. Tröstätning är en synd. Men jag ska gå ur kyrkan så vad spelar det för roll. Jag har fått pappret så det är bara att skriva på och skicka in. Före första november måste man göra det. Jag har ändå aldrig idkat någon religion i kyrkan. Min religion kommer på natten i mörkret och ensamheten när rädslorna och oron slåss om att få ta över min kropp. Och så är det det där med ställningstagande som Linda gjorde mig uppmärksam på. Varför stötta något som går emot min uppfattning om jämställdhet och likaberättigande?

2 kommentarer:

Linda sa...

Det är viktigt att gråta. Annars håller man bara in allt som behöver komma ut.
Jag tror man håller sig friskare genom att gråta.
Böla allt vad tygen håller, då känns det bättre.
Så gör jag och det är så befriande.
Glöm inte bort dig själv Cathrin.
Kram på dig

Anonym sa...

Ja, jag gråter för lite. Inte bra att hålla inne saker. Men det är något jag får jobba med.

kram