tisdag, september 05, 2006

En helt vanlig kväll i en småstadskvinnas liv

Föräldramöte, egentligen mest ett nödvändigt ont. Men rätt kul att sitta och titta på de andra föräldrarna. Finns många intressanta människor. En kvinna hon såg så förskräcklans förgrämd ut så hon skulle platsat i någon svensk deppgrå film. Hon skulle inte behöva ha speciellt många repliker utan mest gå runt och se lidande martyr ut. Och så ibland säga något som: jag klagar inte, en får slita tills en dör, och då får en vila så det räcker...

Eller den där snygga killen som satt där mittemot mig. Han fru såg inte alls ut som hans typ... jag tror nog att jag mer är hans typ... ha ha.

Min ena farbror har precis blivit morfar. Alltså, min kusin har fött en pojke på över 4,5 kg och 54 cm lång. Kul. Måste hälsa på dom nästa gång vi åker till Finland. Jag har många kusiner och många kusinbarn och för lite tid att träffa dom alla. Vi räknade ut förut att om vi alla skulle träffas, alltså min pappas syskon med familjer, barn, barnbarn och respektive så skulle vi bli över 90 st. Väntar vi några år så är vi nog över 100 för ungarna ploppar ut som aldrig förr. Men tyvärr så blir det nog svårt att få ihop en sån träff. För var ska man vara och när har alla tid och hur länge behöver man inte träffas om man verkligen ska hinna prata med alla? Det får bli när jag blir miljonär, då kan jag hyra ett hotell en vecka och bjuda alla.

Sova. Trött. Natt.

Inga kommentarer: