Jag har en massa saker att göra i dag så jag hade bestämt att jag inte skulle gå och lägga mig igen när barnen hade åkt. De åker tio i sju och det är så skönt att bara vila lite till. Men inte i dag. Bestämde jag. Skulle bara gå till sovrummet och hämta en sak. Och där stod min säng. Bara prova lite. Det var så skönt att ligga där, så skönt sova. Efter ett tag vaknade jag till och tänkte nu måste jag gå upp. Så jag steg upp och... öppnade ögonen och insåg att jag låg kvar i sängen. Det här duger inte tänkte jag och satte mig upp, började klä på mig och det kom någon och jag visste inte vem och... så öppnade jag ögonen och insåg att jag sov fortfarande. Nu måste jag stiga upp, sa jag till mig själv. Och ännu en gång märkte jag att jag inte alls hade stigit upp fast jag trodde det. Vilken underlig känsla.
På eftermiddan är det kalas igen. Fyraårs den här gången. Jag saknar U. Vi har träffats men inte hunnit prata ordentligt känner jag. Need it.
Jag har gjort färdigt texten för en andra utprovning. Känner mig rätt nöjd. Nu återstår mest bara kurspmet. Men till det måste jag läsa mera.
Ska cykla i väg och tömma brevlådan och vattna hästarna åt svärmor. Skönt med sol. Måste ringa A också och höra hur det gick med M och skolan. Ja just ja, texter till skrivarcirkeln måste jag fixa med också. Och göra nåt åt disken som har tornat upp sig pga en trasig diskmaskin. Tur att jag är gift med ett tekniskt underverk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar