I går var det U-dag. Alltså U var hos mig. Vi pratade mycket som vi brukar och jag har tänkt mycket på det vi pratade om. Varför ska det vara så svårt att leva i ett förhållande? Hur ska man göra?
Jag har alltid varit sån som bryr mig, som tycker om och som vill visa det. Köpa små presenter, göra nåt extra för dom jag tycker om. Men den gyllene regeln funkar sällan speciellt bra. Det man gör får man sällan tillbaks. Och då kommer tanken att man kanske istället ska göra tvärtom - dvs behandla andra som dom behandlar mig.
Men jag har tänkt och jag vill inte det. Jag vill inte bli mindre, jag vill inte bli kall och ointresserad. Istället ska jag fortsätta vara mig själv och låta det blomma ut. Kanske kommer jag inte få mer tillbaks för det men jag kan åtminstone leva med mig själv och veta att jag gör andra glada.
Kärlek ska ju heller inte vara egoistisk. Jag ska ju inte göra andra glada av den anledningen att jag själv vill bli glad. Och jag har ju många fina vänner runt omkring mig och jag har en man som älskar mig även om han inte kan visa det så som jag behöver.
Mer kärlek, mindre ledsamheter. Den positiva tankens kraft. Nåt lär man sig i skolan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Visst är det så, du har helt rätt. Någon sa att man inte alltid kan förvänta sig att få tillbaka av just den människan man gav till, men man får det av någon annan. Rätt klokt det där.
Men jag vidhåller att när man ger och ger till en vän och inte får ett skvatt tillbaka då blir jag tveksam om jag verkligen ska fortsätta som jag gör. Det känns ju inget vidare att umgås med någon som uppenbarligen inte värdesätter mitt engagemang. Ja...det är svårt det där. Men du har rätt i det du säger, kram från en TRÖTT Linda
Ja man kan ju inte ge och ge och inte få något alls tillbaka... någon slags jämnvikt måste det finnas även om man kanske inte kan förvänta sig att det ska vara fullständig balans.
Kram
Precis man ska ju inte känna sig pressad att alltid bjuda tillbaka så det är jämnt. Nej det går ju inte men lite får man allt bjuda tillbaka om man anser sig vara en god vän. Fast det har vi ju redan konstaterat.
Jag ska iallafall skämma bort Lisa i helgen för det är hon värd hi hi
Visst är det mysigt att skämma bort nån som man vet att man får det tillbaks ifrån...
Säger som Linda; man får tillbaka men kanske inte från den person man först trodde.
Och ja; mer kärlek, mindre ledsamheter. Vi känslomänniskor ska inte bli kalla och trista.
Skicka en kommentar