Utnyttjad

Konstigt ibland hur folk är. Erks faster har en sommarstuga nära oss. De bor på Irland annars. Medan de är här så lånar de en bil av oss och behöver någon som hämtar och lämnar dem vid flyget. Vi har inte haft möjlighet att göra det så det har svärfar gjort. Men istället för att fastern ringer sin bror (alltså min svärfar) och gör upp om skjuts så ber hon mig fråga honom. Och utan att tänka mig för så lovar jag en massa saker. Så i morse fick jag ringa svärfar och fråga om han kan skjutsa dem och sen ringa fastern och bekräfta men då slår det mig att de ju inte har gjort upp om tider. Så då sitter jag helt plötsligt där i telefonen och ber fastern att hon ska ringa sin bror för att han ska veta när hon ska vara vid flyget. Knäppt.

Erk har en annan faster också som även hon har en sommarstuga i närheten. Hon har också en förmåga att få mig att fixa saker hon lika gärna kan fixa själv. Erks farmor var precis likadan. Och det konstiga är att det är jag av alla människor som ska fixa allt. Inte Erk. Inte hans föräldrar. Inte hans syskon. Utan jag. Och jag är snäll och hjälpsam så jag är ju perfekt. Dessutom har jag bilar, dator, tid (eller?) och kunskaper som de gärna utnyttjar. Men nån har ju skrivit en bok om att det är bra att vara snäll så jag fortsätter väl.

Fast jag tycker nog att det mer ligger på de som utnyttjar snällheten att tänka efter än på den som är snäll att säga ifrån. Klart jag inte gör något jag verkligen inte vill eller kan men det känns lite trist att vissa bara häver över saker på mig de lika gärna kan göra själva.