Mitt schema är alldeles kladdigt. Tider hit och tider dit och ibland vill alla saker vara på samma ställe. Det känns riktigt bra att ha en stinn filofax. Men det finns tid kvar och det är jag glad för. Hur ska jag annars hinna med själva jobbet?
Finskan når ständigt nya höjder. Förvirrande höjder. Jag måste sätta mig ner och gå igenom allt i lugn och ro och försöka reda ut grammatiknystanet. Om några veckor är det tenta. Tenta på finsk grammatik är ingen lek. Och jag känner av varaduktig-behovet. Det flåsar vid mina fötter och vill upp i famnen.
Jag har förresten träffat en västgötaspets i dag. En söt liten kille vid namn Hasse. Kanske sätter in en bild på honom i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja man kan få lite panik men det ger ändå en viss skön känsla att se filofaxen fullklottrad. Helt rätt har du i det.
Jag vill se Hasse.
Ja lite som att man är på banan :0)
Hasse nästa.
"Tenta på finsk grammatik är ingen lek" - där har vi veckans citat. :)
Jag återkommer med några lektioner i finsk grammatik när jag förstår lite mer :0)
Skicka en kommentar