Den flygande fiskpirogen

Nyss hemkommen från finskan. I dag firade vi Finlands självständighetsdag (som är på torsdag). Vi fick finska godisar och fröken tände finska ljus (blå/vita) och så fick vi lyssna på några finska sånger. Bland annat Den flygande fiskpirogen - Lentävä Kalakukko.

Den börjar så här:

Junnailijan pilli ilimoo jo viilsi,
ilimoo jo viilsi,
rautakylkikukko kiskoloilla kiilsi,
Lentävä Kalakukko!

Översatt:

Konduktörens visselpipa skar redan i luften,
skar redan i luften,
tuppen med järnsidor glänste på spåren,
Den flygande fiskpirogen!

Jag blev mycket nostalgisk och tänkte på finska barndomsminnen. Tänk om jag kunde åka tillbaka ett ögonblick och få sitta i mörkret och kika bort mot ljuset där mina släktingar satt och pratade. Eller ligga i sängen och känna på vassmattan som satt uppspikad på väggen som skydd mot pilliga barnfingrar medan tågen med jämna mellanrum dunkade förbi och en och annan bil lyste upp taket under några sekunder. Eller den där julen när vi kom sent på kvällen, allt var tyst och mörkt men inne i köket satt alla släktingar och väntade på oss. Morfar satt på kökssoffan under hyllan med skojiga saker, som en sparbössa i form av en jordglob. Min tysta, älskade morfar.

På onsdag ska jag träffa några av mina finlandssläktingar som kommer hit (ja inte hit ut på landet utan till mina föräldrar i stan) för att julhandla. Då ska jag också träffa U och M. Jag längtar till onsdag.

Minusta joulu on kaunis. En egenhändigt ihopknåpad mening som säkert inte är helt riktig. Men jag måste ju öva mig. Om nån vecka så har jag ännu en tenta i finska. Då ska jag kunna skriva, läsa, förstå och översätta åt båda hållen. Uj, uj.