Var på bio i går och såg I am legend. Jag tror inte jag har varit på bio förut med en så tyst publik. Emellanåt var det alldeles knäpptyst. Jag hoppade högt flera gånger och fick hålla Erk hårt i handen. Fast det är konstigt, när man kommer ut från bio och har funderat ett tag så kan det vara svårt att förstå vad det var som var så fängslande eller skrämmande. Efteråt är det lätt att hitta saker man undrar över eller brister. Men just då när jag satt där så kände jag kylan på mina utsatta fötter och frågan var när, inte om, mörkersökarna skulle hugga mig i hälarna.
Jag tror jag tyckte det var en bra film. Men ovanligt kort. Filmmakarna skulle nog ha kunnat använt en halvtimme till för att bringa lite mer reda i historien.
Sista tiden har vi sett lite andra filmer också. Fast hemma, på dvd. Sista natten med gänget, The Bluesbrothers och Grease. Vi har skrattat mycket. Och sjungit. Ja, i alla fall jag sjöng med. Mycket trevligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En bra film med Will Smith? Det var nåt nytt.Kanske man skulle kolla på....
Känner igen känslan. Kan även hända lite med både det ena och andra man upplever.
Tänkte just igår på att jag inte varit på bio på exakt två år.
Ha ha Linda - du och jag har nog inte samma smak vad det gäller vissa saker. Du vet, jag gillar ju Läckberg också. :0)
Kim - det är rätt skönt att kunna ge sig hän även om det inte är det bästa man upplevt när man jämför efteråt. Men vad 17, vi lever ju nu så då är det bara att kasta sig ut.
Ja du gör ju det...;)
Men jag ska nog få ordning på dig. Jag SKOJAR bara, alla får tycka om vad de vill, jag vill bara retas lite.
Men, men..när du väl börjat läsa Bodil så...haha.
Du...när ska vi fixa Strindberg åt dig?
På torsdag är jag i stan. Jag hör av mig.
Skicka en kommentar