Nytt och annat

Jag har en ny dator! En stor skärm och mycket mer minne. Min personlige IT-konsult undrade hur jag har kunnat jobba. Men man vänjer sig ju. Fast nu har jag några dagar framför mig att installera program, fixa mina filer osv. Men sen så...

Min fredag började med att jag steg upp halv 6 och satte i gång att fixa, städa och ordna frukost för 10 personer. Hade möte här hemma från klockan 7 med mitt affärsteam. Vi körde hårt till halv tolv och sedan så mötade jag lite med en kollega och sedan med min IT-tekniker. Jag har utsetts till medlemskoordinator i mitt affärsteam. Tjusigt. I´m a business woman!

Jag har söta kissar. När alla hade åkt och jag hade vilat en stund så gick jag ner. Aslan och Cosmo kom försiktigt smygande ner för trappen och ställde sig i böjen och kikade. Synd att jag inte ahde kameran tillgänglig just då för de var sååå söta där de stod, den ena ett steg ovan för den andre och både med lätt frågande blick.

Har jag sagt att Marsipan har kommit hem? Min kisse som varje sommar försvinner för att sedan dyka upp till hösten. Hon försvann vid midsommar och kom hem för någon vecka sedan. Vanligtvis kommer hon inte förrän tidigast i oktober. Men jag tror att gammeln börjar ta ut sin rätt. Hon är 13 år nu och så mager som hon var när hon kom hem har hon aldrig varit förut. Tokiga katt. Men hon har ätit upp sig rejält redan.

Jag sitter och äter ost och dricker vin. Snart kommer mina föräldrar över. I morgon ska jag på möte och sedan på 40års-kalas. Lillebror kommer hit i helgen och äntligen har han börjat säga att han vill komma. Han är en go kille och jag är mycket glad för att vi får ta hand om honom ibland.

Jag önskar er alla (tre?) en skön helg.

Och jag trodde jag bodde på landet

Igår var jag i Vagnhärad. Eller egentligen så åkte jag förbi för jag skjutsade Will och några av hans klasskompisar som skulle på läger. Men på hemvägen så stannade jag för att tanka i Vagnhärad. När jag körde in bilen på macken så stod det en rund kille med keps och tvärrandig tröja och tankade bensin i en dunk. Framför min bil (i vägen) stod en flakmoppe. Men ganska snart dök det upp ytterligare en kille, en något rundare i tvärrandig tröja och keps. Han ställde sig och stirrade på mig innan han tog flakmoppen och flyttade på den. Jag började tanka och plötsligt stod där en kille till, ännu rundare med tvärrandig tröja och keps. Jag tankade klart (bensinen luktade mycket konstigt, kanske var den gammal) gick in och betalade. Kvinnan i kassan titta förvirrat på mig när jag sträckte fram mitt visakort.
- Ska du använda det där? frågade hon.
- Va? Ja, vadå? sa jag.
- Ska du betala med det där?
- Ja... ?
- Jaha, har du inte OK-kort?
Jag fick betala i alla fall, gick ut till bilen och ser då killarna åka iväg på flakmoppen. Några på flaket. Ingen med hjälm.

Sen åkte jag hem.

Omväxlande

Mitt jobb är väldigt omväxlande. Ibland är det massor, massor , massor att göra. Bråttom, stress, stiga upp tidigt, sitta uppe sent. Andra gånger går det som en dans, klart på en halvtimme. Ena dagen sitter jag fast vid datorn timme efter timme, en annan dag så åker jag lite hit och dit och fixar små saker. Vissa dagar grubblar jag över komplicerade kunder och känner mig lite liten och andra dagar så är jag bäst, jag kan, jag vet och det blir bra det jag gör.

I dag ska jag åka iväg och fixa saker, hälsa på en kompis och njuta av livet. I morgon vet man aldrig hur det blir.

Sex

Det är ett ständigt pågående arbete att ta hand om sig själv på bästa sätt. Jag är ibland dålig på det. Kanske för att jag istället är rätt bra på att ta hand om andra.

Jag har velat se Sex and the City-filmen hela sommaren men det har jag inte gjort. I stället har jag varit på bio och sett Indiana Jones och Arkiv X. Kanske för att mitt sällskap har föredragit dessa filmer. Eller vadå kanske, så är det ju. Och jag är som sagt ibland lite dålig på att stå på mig och göra saker som jag vill.

Men igår så åkte jag på bio. Ensam. Och såg Sex and the City och det vara två och en halv välspenderade timmar. Jag hade det fantastiskt bra där jag satt i biosalongen bland 35 andra kvinnor och en man. Precis som med konserten förra vecken så hade jag ett stort leende fastklistrat i ansiktet, men också lite tårar ibland.

Varför ska jag vara så dålig på att ta för mig och så bra på att offra mig för andra? Jag får väl säga som Samantha sa i filmen - att det längsta förhållandet har jag haft med mig själv och det är nog dags att satsa lite mer på det förhållandet nu.

Åh Winnerbäck

Mitt äventyr igår var att gå på Winnerbäck-konsert tillsammans med två vänner på Strömsholm. Miss Li spelade också och Sofia Karlsson. Och våra mungipor spretade uppåt hela tiden. Man blir så glad av all den energi och begåvning och ljuvliga musik som dessa fantastiska artister delar med sig av.

Det blåste och regnade när vi åkte dit men när vi hade parkerat så började det att spricka upp och när vi åkte hem så var det stjärnklart.

Bilderna är inte så bra men vad kan man begära av en mobiltelefon och avstånd? Jag lyckades hamna bakom långa karlar hela tiden. Om man är två meter lång så kan man väl ställa sig längst bak. Man ser ju ändå. Jag som är 163 cm ser inte mycket ens om jag står på tå. Men vi trängde oss fram tills vi såg hyggligt och det är alldeles, alldeles underbart att få stå i mörkret bland tusentals personer och se och lyssna och dansa och sjunga med för full hals.

Jag borde gå på konsert oftare.

Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora

Jag älskar mina barn. När de är någon annanstans än där jag är så saknar jag dem. Längtar efter dem och undrar varför jag var så ivrig att få iväg dem. Och samtidigt så är det mycket skönt att ibland få en stund för sig själv. Som nu. Min mamma kom nyss och hämtade barnen. Will ska åka med dem till Ö-vik för att hälsa på släktingar och kommer hem först på lördag eller söndag. Boll ska vara hos min syster över natten då jag ska på äventyr i morgon.

Så nu sitter jag här och upptäcker att jag har frihet. Frihet är ett av mina favoritord. Jag har bara lite jobb att göra. Väntar på besked från en kund men jag tror inte det kommer i dag. Och till två andra kunder ska jag fixa några småsaker och det är inte bråttom egentligen. Så om jag vill kan jag lägga mig i hängmattan och läsa eller åka in till det lilla samhället och köpa en tidning. Som jag sedan kan ligga i hängmattan och läsa. Men skulle jag inte kunna göra de här sakerna fastän barnen är hemma? Jo naturligtvis. Men alla som har barn vet att man inte bara åker iväg en sväng hur som helst eller att man inte kan ligga ostört i en hängmatta och uppslukas av en bok i timmar. Barn vill fråga saker, barn vill inte alltid följa med, barn vill också ligga i hängmattor, barn behöver mat.

De timmar som de är borta hemifrån när de går i skolan eller är hos kompisar är annorlunda. Att ha en natt och ytterligare en dag framför mig då jag vet att barnen mår bra och har det bra på alla sätt och vis men utan att jag behöver ha ansvar för dem är frihet. Men utan alla dessa dagar då vi är tillsammans så skulle denna frihet inte vara värd så mycket.

Det ger även svar på en fråga jag har funderat på ett tag. Varför man stannar hos någon som man inte alltid är lycklig med. Svaret är enkelt. Därför att man i det stora hela är lyckligare tillsammans än utan.

Min man och jag har inte alltid haft det bra. Jag har funderat på att gå och jag har slitit som ett djur ibland för att få det att funka så som jag måste ha det för att må bra. Men livet är inte bara lycka och enkla tillstånd. Och den kärlek och lycka jag känner tillsammans med min man och mina barn är det som får mig att välja den ibland mycket svårare vägen. Och hur fulländad är inte njutningen när man varit i den svartaste natten?

Och jag måste nog säga, efter att ha provat både att leva i en bergochdalbana och flytandes på en madrass på en lugn och begränsad sjö, att jag nog nästan hellre lever i en bergochdalbana. Bara det är raksträcka emellanåt så jag får hämta andan lite.

TV-apparater

Jag flyttade till egen lägenhet när jag var 20 och då köpte jag en begagnad tv. Något år senare flyttade jag ihop med Erk och tvn fick följa med. För trots att han var utbildad inom det elektriska och brukade laga tv-apparater och hade en ansenlig mängd sådana så funkade bara min. Vi hade inte så mycket pengar och den funkade ju så varför skulle vi köpa en ny? Den höll i några år men när den gick sönder så fick vi en begagnad tv av mina föräldrar då de hade vunnit en ny tv. Mycket passande. Vi hade den tv´n i några år tills mina föräldrar köpte en ny och gav den de hade vunnit till oss. Den vunna tv´n har vi sedan haft och den har funkat bra. I förrgår så ringde min pappa och frågade om vi ville ha en ny tv. Han hade nämligen en över efter att ha bytt jobblokaler. Samma dag så börjar vår tv att krångla. I går kom pappa över med den nya. Mycket passande.

Vi har funderat på att köpa en ny, platt tv. Lite större. Man ska ju ha sån nu. Men ingen av oss har riktigt känt sig manad att driva det vidare till fullbordat köp. Och nu behöver vi ju inte. Nu har vi ju en nästan ny tjocktv som passar utmärkt där den står. Och det känns bra att använda begagnade saker och inte alltför mycket bidra till konsumtionssamhället.

Så förskräckligt mycket tittar vi ju inte på tv och min syn är utmärkt upptäckte jag igår då jag besiktade bilen. De hade en sån där tavla med bokstäver som optiker har och de hade markerat var man skulle stå och vilken rad man borde kunna läsa för att köra bil utan glasögon. Jag kunde utan större problem läsa den understa raden. Som var tre rader i från den markerade. Vad min syn har med tv-tittandet att göra? Förutom det uppenbara att man behöver kunna se för att titta på tv. Jo, ett tag har jag tyckt att jag inte sett texten ordentligt. Eller det var nog för ett tag sen när jag tänker efter. Men då tyckte jag att vi antingen skulle flytta tv´n närmare soffan eller skaffa en större tv. Att jag har glasögon (som jag inte använder) spelar ju ingen roll. Men nu behöver vi inte lägga sköna tusenlappar på en ny tv, jag behöver inte använda mina glasögon och vi kan njuta av Seinfeld och Sex and the City och andra trevliga program ett tag till. Och skulle den här tv´n gå sönder så kommer säkert pappa på att han behöver en ny tv.

Tidig morgon efter en konstig natt

Sovandet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vi skulle lägga oss så ringde telefonen och Erk fick åka och jobba. Ett maskinrum i en stor affär hade brunnit upp i en stad en bra bit härifrån. Så jag satt uppe vid tv´n lite längre än jag hade tänk mig och sen läste jag en stund. Och jag sov oroligt. Vaknade flera gånger av min mage som böljade av oro. Vaknade 20 i 6 och ringde till honom för att fråga hur det gick. Då hade de precis fått fart på allting. Så snart borde han vara på väg hem. Det är svårt att sova när det inte är som vanligt.

Jag kokar ägg och skriver ut några papper jag ska ha med mig till bokföringen. Ska snart väcka barnen som ska följa med. Det var ju bra det att vi ska åka iväg i dag så gubben min får sova.

Nu är jag hungrig. Jag blir alltid mycket hungrigare när jag stiger upp tidigt.

Förresten så drömde jag att vi hade skaffat hund. Mina föräldrar och jag. En liten ljusbrun ungersk ras som var mycket trofast.

En dag i augusti

Det blev en riktig fin dag. Så där vardagsfin och trevlig. Jag har jobbat lite lagom, tvättat, surfat lite, lekt kurragömma med barnen, lagat god mat och promenerat med min man. Nu ska jag plocka ihop mina kvitton och andra papper för i morgon ska jag få hjälp med bokföringen. Men det första jag ska göra tidigt i morgon bitti är att åka och besikta min 47 år gamla Opel.

Så det blir tidig nattning, tror jag. Jag har haft en period av jobbiga drömmar. Jag har vaknat mitt i natten och satt mig upp. Inte vetat var jag är, inte kunnat se nåt och knappt kunnat andas. Vi har väldigt mörkt i sovrummet. Men sista nätterna har jag fått sova.

En kompis ringde precis och berättade att hennes pappa har dött. Han var 90 år så det var ju inte så oväntat. Men hon behövde prata och det förstår jag, hoppas att jag kunde lätta lite av hennes tankar genom mitt lyssnande. Jag är lite kluven till döden. Gamla människor som är sjuka eller inte orkar länge borde få dö och jag tycker nog att det är lite av en lättnad när de dör. Men får man känna så? Är döden alltid sorglig? Kanske sörjer man inte alltid en gammal människas död utan mest bara saknar och minns? Eller är saknaden samma sak som sorgen?

Utanför mitt fönster står en svart kopojke och äter löv från småbjörkar. Kvällsluften kommer in genom den öppna dörren och kyler mina fötter. Barnen leker med varandra utan att bråka och någonstans i närheten finns min man. Livet kanske inte behöver vara mer än så en måndagkväll i augusti.

Okej

I dag är det sol. Men jag tycker att hösten har kommit. Det är något i ljuset som känns som höst. Men det är okej. Första riktiga arbetsveckan börjar i dag. Det är också okej. Och jag är okej. Ledsenheter blåser ganska snabbt över.

Jag tror jag nöjer mig så för tillfället.

Aj

Jag är ledsen och har ont i magen. Ledsen för att jag ska reagera sådant. För att det så lätt kan bli fel. Jag är ledsen och trött och både tom och full på samma gång. Det hänger ihop med mitt förra inlägg. Och med saker som hänt efter det. Fast allt bottnar nog egentligen i saker som ligger långt tillbaks.

Det är så lätt att tro att saker är borta, begravna, försvunna. För att de inte varit där på ett tag. Men så händer en liten sak som gör att de väller fram. Och saker antar onödigt stora proportioner och jag borde säga till mig själv att jag ska strunta i det och inte förstöra för mig själv. Men jag kan inte. Det kommer över mig och jag blir sårad ända in i själen för att jag påminns om allt som varit.

Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Funderingar som inte kommer ut

Jag har mycket jag funderar på. Men i bloggen skriver jag mest ytligt blaj och jag har inte pratat, pratat, pratat med någon på länge. Inte ens min man. Som sex till exempel. Sex pratar man inte med vem som helst om och inte när som helst. Sex skriver man inte om i sin blogg hur som helst. Och nätvänner som jag förut skrivit med om allt är inte lika tillgängliga längre. Eller så är det jag som inte är tillgänglig längre.

Jag känner hur det vill ut. En massa prat om allt möjligt men jag tror att jag inte har någon att vräka ut alltihop åt. Jag vet att jag har vänner som lyssnar men jag vet inte om jag vill vräka ut allt på dem. Jag vet inte riktigt vad allt är som vill ut heller för det har jag inte tillåtit mig att fundera på.

Det är ju så att även om man kan berätta mycket för sina vänner så berättar man inte riktigt allt för alla. Och alla tar inte emot allt med öppet sinne. Så man sållar. Och då försvinner ju en del av poängen med att få lufta sina tankar fritt.

Fast när jag tänker efter så vet jag ju att det finns vänner som jag inte behöver sålla med. Men så ska ju möjligheten finnas också, att få tid att sitta ner och prata. Utan barn i närheten, utan tider att passa.

Nu förstår jag fördelen med en granne man kan gå över till och babbla av sig med.

Pride vs segling

Det blir inget Pride för mig i år. Jag har velat åka i flera år och i år så trodde jag nog att jag skulle ta mig dit. En kollega ville att vi skulle åka tillsammans men det blev inte så. Och sen kom ju Kims trevliga förslag om att vi kunde ses över en drink (eller nåt liknande :0). Väldigt svårt att motstå. Men istället blir det segling med svärföräldrarna. Och det är ju väldigt trevligt det också.

I dag är en slöar dag. En riktig slapp semesterdag. Vi har mest byggt och målat och grejat på semestern. Jag säger semester fastän jag har jobbat lite. I dag skulle jag jobba hade jag tänkt. Men jag kom mig inte för. Istället har badat i poolen, legat i solen, letat efter obefintliga blåbär i skogen och nu dricker jag vin och äter lite choklad. Mörk, 70 procentig choklad med apelsinsmak. Mycket gott. För gott. Jag skulle gärna svulla i mig alltihop. Men jag har inte gått ner 15 kg genom att ha ett sånt beteende. Så mitt svullande blir lite försynt och så ger jag mig 17 på att jag ska njuta av det istället. Inget dåligt samvete för två chokladbitars skull.

Igår hade vi 12 årskalas. Will som fyllde. Vi var omkring 30 personer på kalaset. Det blev tårta (som min svägerska hade gjort eftersom vi även firade barnens kusin), hemgjord glass, hallon och vispgrädde. Senare på kvällen grillade vi. Då var vi 19 personer kvar. Poolen kom väl till pass. Det badades hejvilt. Vi har också byggt en ställning till min brasilianska hängmatta och hängmattan var populär den med. Jag tog hand om Lilla N (7 månaders bäbisen som vi var barnvakt åt häromsistens) medan U sov i hängmattan och F badade i poolen. Jag fick honom att somna en stund. Tydligen har jag handlaget kvar.

Sist kvar var mina svärföräldrar och Erks faster med man. Vi släpade upp ett gäng flaskor med starkt från baren och så blandades det. Till slut så sa fruarna i från till sina män när blandningarna började blir lite väl vågade. Jag sa inte ifrån. Jag är inte en sån fru. Vill min make dricka sig redlös på konstiga spritblandningar så varsågod. När fastern med man skulle cykla hem så verkade det ganska vingligt. Men jag har inte hört nåt om att de kört i diket så det gick säkert bra.

Snart är det dags för grillning och sen ska jag nog föreslå familjen att vi kan ha en filmkväll. Vi har varit ute nästan från vi stiger upp tills vi går och lägger oss så en kväll kan vi nog sitta framför tvn.

Ha det fint mina vänner!

Badbart

Tänka sig, igår var vi på teater. Det var mycket trevligt. En bra föreställning och dessutom nära. Efteråt så åkte vi till ett bad i närheten och kände på vattnet. När jag parkerade så började bilen glida ner i diket. Villrådig satt jag där med foten på bromsen för när jag försökte backa så gled den ännu mer. Och förstås så kom det en bil mitt i min prekära situation. När det kära paret som befann sig i bilen hade gått ner till vattnet så drog jag i handbromsen som man egentligen inte ska dra i för då rinner bromsvätskan ut och så klev jag ur bilen och överlät åt min käre man att backa upp den ur diket medan jag puttade på. För putta bilen det är jag en mästare på. Det har jag gjort MÅNGA gånger.

Sedan kände vi på vattnet och skrämde bort det kära paret som nog hade tänkt sig en hångelstund i den ljumma kvällen vid det ljumma vattnet. I ensamhet och inte med en barnfamilj flåsande i nacken. Jag hade gärna badat men hade inte med mig några badkläder eller handduk. För all del så kunde jag nog badat ändå men risken för att jag skulle chocka någon hundrastande eller badsugen person fick mig att låta bli. Istället åkte vi hem och hämtade handdukar och åkte sedan till vår sjö i skogen och tog ett trevligt nakendopp klockan elva på kvällen.

Teatern gjorde att våra mattider blev lite konstiga så när vi kom hem från kvällsdoppet så tog vi fram grillen. Gott med nattmat när man är hungrig.

Vi har också köpt en pool till barnen. Det tar väldigt lång tid att fylla den med vatten. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis blir det mindre tjat när de kan roa sig i poolen.

Vi är hundvakt igen. Fast bara åt den ena hunden, den äldre och lite lugnare. Och bara över dagen. Det är okej. Och klockan två kommer Lillebrors hund hit. Vi ska ha henne över helgen. Men det är lättare än att ha svärmors vildbasar. Hon är ju en liten dvärgpudel som är lugn och försynt.

Suck

Men... suck. Plötsligt väller det in mail från folk om att Bill Gates kommer att skicka pengar till mig om jag vidarebefordrar deras mail. Jaha. Och det är alldeles sant. Jaha. Suck.

Jag har bestämt mig för att prova ha tuppkam. Det är ju min dröm sedan många år att nån dag ha en riktig tuppkam. Men jag inser nu att det tar väldigt lång tid och att jag behöver hjälp. Suck.

Jag skulle behöva städa mitt kontor för det ser förskräckligt ut. Står en massa saker här som inte ska vara här och papper har ramlat ner på golvet och det är ingen ordning alls. Inte blir det nån trevlig arbetsmiljö av det så jag drar mig för att jobba. Men jag måste jobba. Vet bara inte i vilken ände jag ska börja. Städa först eller jobba först? Suck.

Men annars är det bra.

Bilar och kalas

Jag är lite trött. Har sovit lite skruttigt några dagar. Tror det beror på fullmånen. Fast i går så var vi på dragrace hela dagen och sedan på 40-årskalas hela kvällen. Kom hem halv 2 och sen skulle jag upp vid 9 för att skjutsa Boll till ett kalas. Så det är nog inte bara månens fel.

Lillebror är här och jag har fortfarande lite svårt att slappna av. Vill ha koll så han inte blir ledsen. Samtidigt så är det ju inte så farligt om det skulle hända. Det är ju bara att jag kramar om honom och pratar med honom en stund så löser det sig. Så jag måste verkligen lära mig att koppla av när han är här.

Det var trevligt på racet, vi träffade några kompisar och så var det kul att titta på bilarna. Kalaset var också trevligt. Det var många som vi inte känner och så några gamla kompisar som vi inte träffat på länge. Jag var till slut den enda vuxna som var nykter eftersom jag skulle köra hem. Barnen sprang runt som yra höns och hoppade studsmatta, snurrade i en gunga och käkade chips, glass, godis och drack cola så de var nästinpå som fulla de också. Men jag hade trevligt. När man är ensam nykter så kan man liksom vara lite fånig ändå. Jag var nog lite störig också. När man har hjärncellerna i behåll så är det lätt att mopsa sig lite mot folk som har tappat några och inte riktigt kan hänga med i svängarna. Ovanligt för att vara jag. Kan ju ha berott på att det var jag som körde och när man kör en Mustang med en V8 i så blir man lite kaxig. Ha ha.

Bröllopsdag och barnvakt

I helgen så var vi barnvakt åt Lilla O och Lilla N. Lilla N är 7 månader så plötsligt var vi småbarnsföräldrar igen. Han sov mellan oss och jag sov inte så mycket. Men det är gosigt med små barn. Och det gick över förväntan även om jag inte hade förväntat mig att det skulle vara så svårt. Det är lätta barn att ha hand om.

Orsaken till att vi var barnvakt var att U och F oväntat fick vip-biljetter till Kentkonserten och efterfesten.

I går hade vi bröllopsdag så då åkte vi på utflykt till havet. Vi hade picnic och så badade vi och solade. Det var kallt men uppfriskande med ett havsdopp. Vi gick också på guidad tur i underjorden. Spännande. Hemma igen så grillade vi och skålade i bubbelvin. Oj, glömde ju att jag överraskade min käre man med kärleksballonger. Jag väckte honom genom att kasta ballonger på honom. Såna med hjärtan på. Vi hade en fin dag. Vi har varit gifta i tretton år nu. Det är en stund.

Några cyklister stannade till igår kväll och ville ha tips på var de kunde slå upp sitt tält. Det går en cykelled på vägen förbi oss. Vi lånade ut en karta och pekade ut den bästa platsen i området. Hoppas de inte blåste bort under natten.

Huset

Det här är huset i Finland som min morfar har byggt och som jag skulle vilja köpa. En hel del jobb och ingen tomt. Men vad spelar det för roll? Storängen heter platsen.

Power Meet-bilder

Nils och jag

Efter ett intressant möte igår så fick jag för mig att prova göra mig till man i morse. Ett ganska snabbt försök. Nästa gång ska jag fixa polisonger och träna på att gå som en karl. Roligt var det i alla fall.