Drömmar

Jag har känt mig lite nere, deppig, ett tag. Egentligen sen före jul. Jag har tänkt att det har med stress att göra. Jag har många järn i elden och ibland blir det bara för mycket. Jag tog ledigt över jul och ägnade större delen av tiden åt att lösa korsord. Som någon slags terapi. Efter jul så har det varit lite lugnare men det har inte direkt blivit bättre. Förra veckan så var det ganska tufft och igår så tror jag att jag hittade ännu en pusselbit till varför det känns som det gör.

Jag har tappat bort mina drömmar.

Drömmar ska inte ha några begränsningar, det är ju därför de är drömmar. Jag har alltid haft många drömmar, både såna där storslagna som jag "vill" göra i framtiden och så små dagdrömmar som jag kunnat plocka fram vid ensamma promenader, när jag kör bil eller innan jag ska sova. Det har varit en njutning att förlora sig en stund i en dröm. Men jag hittar inte dit längre. Allt känns uttjatat eller tråkigt eller orealistiskt eller dumt eller meningslöst eller...

Det finns flera orsaker till att det blivit så och jag känner inte till alla. Men några vet jag. En är min man. Tyvärr. Jag har slutat att ta upp drömmar med honom eftersom han säger nej. Alltid säger nej. Och jag vill inte köra över honom. Jag vill ju inte själv bli överkörd eller struntad i så därför så gör jag inte så mot honom heller. Men igår så gjorde jag det ändå, tog upp en dröm med honom alltså. Och det slutade med att jag satt och grät. Det blev så tydligt och klart att jag begränsar mig, att mitt liv blir futtigt och innehållslöst för att en annan människa ser hinder i allt istället för möjligheter.

En annan orsak är pengar. Jag stressar och gör, gör, gör för att tjäna pengar. Jag älskar ju mitt jobb. Det blev jag påmind av en kund häromdagen. Hon påpekade att det måste vara härligt att få jobba med något man brinner för. Och lite förvånat sa jag ja, det är det ju. Jag har glömt det för just nu så känns det mest jobbigt att ta itu med jobbet. Helst av allt vill jag gå och lägga mig och sova. Jag har sovit massor sista tiden. Men jag är ändå trött.

Jag har mycket tid, egentligen, och jag jobbar snabbt och effektivt, egentligen. Men nu så blir jag stressad bara jag tänker på allt jag måste göra. Det känns som om det kommer att ta år att göra alla saker som står på min lista fast det egentligen skulle kunna vara klart på ett par dagar.

Men det är ju ingen idé att tjäna pengar om man inte ens har någon orsak att tjäna dem. Mat på bordet får vi ändå och räkningarna kan betalas. Och egentligen, om jag vågar tänka efter och se mina drömmar så är inte pengarna det viktigaste för att genomföra dem.

Höns till exempel. Jag skulle vilja ha höns. Då skulle jag ha egna ägg, och något att engagera mig i som ger ro och trivsel. Jobbet med hönsen och ansvaret ser jag inte som något problem utan som en utmaning och något som ger istället för att ta. Likadant med hund. Jag skulle vilja ha en hund också. En hund att gå på promenader med, att leka med, att lära saker, att ha sällskap av. Och jag vill bygga badrum på övervåningen. Vi har bott här i elva år. Badrummet är fortfarande inget annat än ett tomt rum. Jag längtar efter att bygga, att göra något med händerna som ger resultat. Jag ser det inte som något jobbigt. Orken kommer med lusten om man bara sätter igång. Jag vet det. Men jag har en stor stoppkloss som bara ser problemen med allting. Som inte ser mig.

För ett tag sedan så började jag slipa en köksstol som jag sedan skulle måla. När det var dags att måla den så stod stoppklossen där och tog bort all lust. Jag tänker nu att jag borde skita i honom. Köpa färg och göra allt på mitt sätt. Men lusten att göra det blandas med olusten och meningslösheten och gråten sitter som en klump strax under halsen.

Jag har pratat med honom. Han sa att han inte vill vara en stoppkloss men jag har levt med honom i snart 18 år och vet hur han fungerar. Jag vill göra saker tillsammans med honom och inte köra mitt eget race. Jag orkar inte slåss och bråka för minsta grej längre. Jag skulle vilja säga vad jag vill och få ett positivt svar och sedan gå in i det med liv och lust. Jag vill skapa, göra, leva tillsammans, sida vid sida. Jag vill inte slåss för mina drömmar och förlora eller genomföra dem med en besk smak i munnen.

Jag vill kunna njuta av mina drömmar igen.

Odessa igen

Lite mindre tjock har hon blivit. Men hon är inte kastrerad än. Hon går ut i bland men kommer gärna in igen. Och söt är hon, Odessa.

Sooooool

Idag har jag varit i våren. Hälsade på U och hade en trevlig pratstund och en skön promenad. Precis vad jag behövde. Vi hittade tussilago och såg fem rådjur som stod en bit i från oss i skogen.

Sen åkte jag och handlade till Bolls kalas. Hon fyller på lördag men ska ha kompisar här i morgon. I affären mötte jag en affärsbekant och vi pratade en stund och jag ska nog åka till henne och få hjälp med mina öron som är lite knasiga ibland. Jag var på ett möte på förmiddan, ett nytt jobb på gång. Och så har jag varit med i radion. Man fick ringa in och det gjorde jag utan att tänka mig för. Och där satt jag sen och pladdrade glatt om LCHF.

Jag har också hållt i små tvillingbäbisar i dag. De skrek lite och ville ha mat. Jag fick hålla i den som för tillfället inte blev matad.

Promenad i solen och positiva upplevelser är fint. Jag har mått lite lesset ett tag men nu känns det bättre. Snart kommer min älskling hem också och då ska jag nog föreslå en promenad. Solen går ju inte ner riktigt än.

Snart, snart, snart

Jag hörde ett tutande ljud med jämna mellanrum. Trodde först det kanske var någon av katterna som gjorde nåt, sen lyssnade jag i hörlurarna i fall jag skulle ha glömt att stänga av musiken. Men nej, tutandet kom någon annanstans ifrån. Jag öppnade då ytterdörren och se där, tutandet kom från en vårfågel. Jag är inte säker på vilken art men jag känner igen det. Vi bor ju vid en sjö och varje vår fylls den av fåglar.

Glad i hågen tog jag på mig gummistövlarna och tittade till blåsippsstället. Små, små, små knoppar ligger där och sover. Snart, snart vaknar de nog. Vi brukar hitta de första blåsipporna kring Bolls födelsedag. Hon fyller på lördag så det är ju snart.

Och i rabatten så hittade jag den här lilla gynnaren.

Jo, våren kommer snart. Jag lovar.

Lite frukost kanske gör susen

Jag startar datorn, kollar mailen, bläddrar runt lite håglöst och har ingen större lust att börja jobba. Sedan kommer jag på att jag inte har ätit frukost än.

Varför gör jag samma sak varenda morgon?

Om diabetes

Varför verkar diabetiker så ointresserade av sin hälsa?

Artikel av Sven Erik Nordin publicerad: 2009-03-13, Uppdaterad: 2009-03-13

Forskning och praktiska erfarenheter visar entydigt, att nuvarande kostråd till diabetiker motverkar sitt syfte - och att en relativt enkel omläggning av kosten förbättrar alla diabetikers hälsa. Många kan till och med slänga sina insulinsprutor!

Man kan tycka att alla diabetiker borde hoppa högt av förvåning och glädje över ett sådant forskningsresultat! (man kan bli frisk av att bara äta annan mat!). I stället verkar detta sensationella resultat mötas av ett synnerligen förstrött intresse - och på Diabetesförbundets hemsida nämns det inte ens!

Resultatet finns tillgängligt på: http://www.nutritionandmetabolism.com/content/5/1/14

Av de fem som i denna studie fortsatte att äta enligt läkarnas nuvarande rekommendationer (fettsnålt) fick fyra allvarliga hjärtproblem, och två av dem avled! I gruppen som åt mycket fett avled också av oklara orsaker en person, men alla övriga förbättrades dramatiskt. De gick ner i genomsnitt 11,4 kg i vikt, och två av dem går ej längre att definiera som diabetiker, varför de självklart inte längre behöver någon medicin!

Alltså: En ganska enkel omläggning av kosten kan dramatiskt förbättra diabetikerns sjukdomsbild - gratis och utan biverkningar!

Läs hela artikeln.

Jag tror att det är dags för vår snart

Det är skönt att det är fredag. Jag är trött. Igår så var jag i Stockholm hela dagen och gick mycket. Jag och en kollega hade trendspaning inför vårt projekt. Det var kul och givande men också tröttande. När jag kom hem på kvällen så var jag dessutom tvungen att förbereda saker till ett möte så jag kom för sent i säng och steg upp 5.30 i morse.

Jag gick nästan på Di Leva igår. Han var en uppenbarelse. Ungefär som den där mannen som åker runt i en stor klänningliknande sak i Men in Black.

Jag är lite förvirrad så jag tror att jag ska ta helg och lägga mig i soffan och läsa istället för att försöka få ordning på jobbandet.

Ha det skönt vänner!

Maginfluensa eller kräksjuka?

Barnen är hemma idag eftersom Will kräktes i natt. Han verkar i alla fall må bra nu så kanske var det bara en snabb och relativt enkel kräksjuka. Förhoppningsvis blir inte Boll sjuk men jag ville inte skicka henne till skolan i fall hon skulle vara sjuk.

Har ni tänkt på att det heter kräksjuka nuförtiden? När jag var liten sa man maginfluensa.

Fettskräckens förfärliga följder

Det finns mycket att läsa på nätet. Jag läser gärna om vetenskap och hälsa som ni ju vet. Här finns en artikel som jag tycker det är viktigt att ta del av.

Här är en annan.

Kanske orkar ni inte läsa allt som jag matar er med men jag tror på att man måste ta reda på saker själv. Bilda sig en egen uppfattning genom att läsa mycket, lyssna och även prova själv. Erfarenhet och kunskap är det som oftast leder en rätt här i världen. Öppenhet och nyfikenhet leder en framåt.

Djur

Will såg ett lodjur inte långt från huset. Han hann både ta kort och filma.

Vi har ju en hel del djur runtomkring oss. Vildsvin som bökar för fullt i skogen och mängder med rådjur. Även rävar, ekorrar, grävlingar, harar, bävrar, älgar, möss och sorkar och många olika slags fåglar.

Medeltiden är över

Ha ha!

Hummelihum

Vilken mat är värsta miljöboven?

Det är en intressant fråga tycker jag. Jag köper ganska mycket ekologiskt mat men närproducerat är förstås också viktigt. Och vad det gäller kött så bör man äta gräsbeteskött eftersom det snarare påverkar klimatet positivt än negativt.
En intressant jämförelse kan ni läsa här.

En annan intressant artikel i ämnet kan ni läsa här.

P.S nu när jag läser vad jag skrivit så måste jag lägga till att jag inte menar att man måste äta kött för att det ska vara bra för miljön

Jag är ju rödhårig

Åtminstone på bild.

Upprörande

Jag har hämtat bilden från ekuriren.se. Det är upprörande med denna hänsynslöshet och förstås relaterar jag till det Will utsätts för i skolan. Men är det så konstigt att sånt här händer när 12-åringar utan minsta samvetskval kan hota och trakassera och de vuxna omkring inte gör nåt åt det? Om man inte får lära sig att bry sig om och respektera andra så kan man naturligtvis bränna ner ett hotell fullt med människor.

Fina muskler både i kropp och knopp

Jonas Colting om kolhydratsbluffen. Läs hela artikeln, den är mycket bra skriven av en person som vet vad han pratar om. Dessutom är han fin att titta på :0)

Ingen älg i snön

Jag är glad för att jag har kloka kvinnor i min omgivning som lyssnar och kommer med råd. Det har varit mycket skönt att få prata av sig. Men gladast blev jag när Will kom hem och var glad. Ingen hade bråkat med honom i skolan idag.

Jag tog ledigt från jobbet som ändå sket sig i dag också (fast lite har jag faktiskt jobbat)och så tog vi oss till sjön i skogen där vi åkte pulka från klipporna och hade picnic. Det var fint att gå i en snöig skog med mina glada barn. Men jag vågade inte åka pulka från den brantaste backen. Läskigt. Vi såg älgspår i snön och vi funderade på vad vi skulle göra om vi mötte en älg. Boll skulle bara gå fram till den, Will skulle gömma sig bakom mig och jag skulle vifta med picnicpåsen. Men vi mötte ingen älg.

Jag ska försöka få lite mer jobb gjort i morgon. Jag har jobb att avsluta och fakturor att skicka och det är dags att ta tag i det nu. Och så behöver jag städa bland papperna på skrivbordet och tvätta kläder så jag har nåt rent att ta på mig när jag ska träffa folk. Räkningarna måste gås igenom och jag måste förbereda en föreläsning. Men det blir i morgon, i kväll ska jag unna mig ett halvt glas rött vin och en slö kväll i soffan.

Vintern är i alla fall vacker

Skoldramat fortsätter. Jag har inte hört något från Will så jag hoppas ju att det är lugnt. Men pappan som igår verkade vettig har ganska tydligt visat varför sonen är som han är.

Jag har lite svårt att komma igång med jobbandet. Det är många tankar som far runt i huvudet och tränger undan jobbtankarna. Det är så mycket jag bör göra men lite svårt att börja.

Men snön är fin. Jag tycker om snön och vintervädret som är just nu. Det är vackert ute och igår kväll så skottade Erk och jag snö tillsammans. Det är skönt att få ta tag i praktiska saker tillsammans när världen svajar.

Arg så in i helvete

Jag är arg. Ilska är bra ibland för då får man saker gjorda. Will ringde mig från skolan, helt förtvivlad grät han i telefon och berättade att han blivit hotad av några killar i klassen. De hotar och trakasserar honom för att han ska betala för en grej som han inte har haft sönder. Och det är inte första gången det händer.
- Jag kommer, sa jag.
Arg men hyggligt samlad gick jag in till rektorn och krävde ett slut på det här. Så nu är mobbinggruppen och lärarna inblandade. Men tyvärr så är min erfarenhet att skolan är ganska mesiga även om de gör saker. Så jag ringde även till pappan till en av killarna och sa att det får vara nog nu. Jag ska ringa de andra föräldrarna också. Den pappan reagerade i alla fall på ett bra sätt. Han blev arg - på sin son. Och glad att jag ringde. Tydligen så har inte skolan ringt och berättat att ungen har varit inblandade i diverse saker förut också. Det tycker jag är helt fel. Klart som korvspad att föräldrarna ska bli kontaktade om barnen gör nåt dumt. Jag vill i alla fall veta om mina barn beter sig dåligt i skolan.

Jag blir så jävla arg. Arg på alltihop. För även om ungarna är dumma och det är dom som mobbar så måste lärarna göra något vettigt också. Skolan måste agera på ett riktigt sätt. Egentligen tycker jag att det inte skulle finnas grundskola på det sätt som det gör. Det är för många barn och för få vuxna. Hela systemet är dumt.

Men det räcker nu. Om jag så ska tillbringa varenda dag i skolan så får jag väl göra det då. Eller om jag måste ringa hem till alla föräldrar varenda dag. Eller polisanmäla hela skiten. Det är mitt barn det handlar om. Och det är min förbannade skyldighet som förälder att skydda honom. Fy fan vad jag skulle kunna slår ner någon nu. Hårt och skoningslöst.

I will survive

Livsmedelsverket och andra "experter" påstår att man inte kan äta LCHF någon längre tid för då kan man dö. Så om man äter enligt tallriksmodellen och bara mår sämre och sämre och blir tjockare och tjockare och sedan lägger om till LCHF och blir frisk och går ner i vikt - skulle det då innebära att man plötsligt dör? Konstigt. Två år är väl den tiden som man kan överleva utan kolhydrater enligt dem. Vid det här laget så känner jag många som lever på övertid. Själv så har jag väl ett halvår kvar att leva ungefär. Men eftersom man blir glad och nöjd av LCHF så sjunger man gärna och då kan man sjunga så här:

LCHF-texten till I will survive:

First I was afraid

I was petrified

Kept thinking I could never live

without carbs in my life

But I spent so many nights

thinking how they made me sick

And I grew strong

and I learned how to get along


I feel like I’m

from outer space [UFO!!!]

I look at all the folks around

with that sad food upon their plates...

I want to tell them how to eat,

I want to feed them fat and meat

If I had thought for just one second

they'd be listening to me...


Come on and see, who I’ve become!

Just turn around now

I'm not unhealthy anymore

Weren't you the one who tried to lose some weight in vain?

You thought I'd crumble?

You thought I'd lay down and die?



Oh no, not I

I will survive

as long as I know how to eat

I know I will stay alive

I've got all my life to live

I've got all the fat and meat

and I'll survive

I will survive

PS. Ufo innebär Under Fem Om dagen och syftar på kolhydrater i gram