Nej!

Igår var en dag då jag var upprörd, ledsen, arg, glad och hade stort prata-av-mig-behov. I hela mitt liv har jag varit undfallande, bett om ursäkt för saker jag inte behöver be om ursäkt för och mesat mig fram. Det har funnits stunder då jag stått på mig och innerst inne har jag inte gett mig så lätt men ändå har jag präglats av att vara en fegis.
Det har blivit bättre, jag har tuffat till mig. Och en vacker dag så bara orkar man inte krypa längre. Det kommer säkert många tillfällen än då jag kommer att fega men den här veckan har jag vunnit några segrar över mig själv. Jag har sagt i från. Jag har slutat ta skit. Jobbigt har det varit men det bästa av allt är att det bara kom, jag valde inte utan bara sa i från direkt utan att tänka. Tankarna och det jobbiga kom efteråt istället men det kan jag ta. För jag känner ju att jag gjorde rätt. Någon jävla måtta får det faktiskt vara.

Det ena handlar om tvåan på listan i mitt förra inlägg. Det blev helt enkelt för mycket krav som skulle inverka på mitt och familjens jultraditioner. Jag gillar julen, jag behöver julen och jag vill ge mina barn mysiga stunder. De ska inte behöva bli åtsidosatta för att andra vill utnyttja mig. Så jag sa helt enkelt nej, det går inte.

Det andra är en kund som ifrågasatte en faktura jag skickat till dem. De undrade varför jag skulle ha betalt för vissa saker jag hade gjort. Det handlade om 1500 kr. Det är ca tre timmars arbete och jag hade arbetat mycket mer, sett till att allt blev som de ville ha det, fixat med text, bild och suttit som spindeln i nätet för att allt skulle flyta. Och de tyckte att jag inte skulle ha betalt för det. Om jag jobbar 40-50 timmar i veckan och bara ska få betalt för en bråkdel av den tiden så är det ju ganska meningslöst att jobba. Då kan jag istället skaffa mig några höns och en ko, kärna smör och plocka ägg och njuta av himlen ovanför mitt huvud och vinden i mitt ansikte.