Funderingar som inte kommer ut

Jag har mycket jag funderar på. Men i bloggen skriver jag mest ytligt blaj och jag har inte pratat, pratat, pratat med någon på länge. Inte ens min man. Som sex till exempel. Sex pratar man inte med vem som helst om och inte när som helst. Sex skriver man inte om i sin blogg hur som helst. Och nätvänner som jag förut skrivit med om allt är inte lika tillgängliga längre. Eller så är det jag som inte är tillgänglig längre.

Jag känner hur det vill ut. En massa prat om allt möjligt men jag tror att jag inte har någon att vräka ut alltihop åt. Jag vet att jag har vänner som lyssnar men jag vet inte om jag vill vräka ut allt på dem. Jag vet inte riktigt vad allt är som vill ut heller för det har jag inte tillåtit mig att fundera på.

Det är ju så att även om man kan berätta mycket för sina vänner så berättar man inte riktigt allt för alla. Och alla tar inte emot allt med öppet sinne. Så man sållar. Och då försvinner ju en del av poängen med att få lufta sina tankar fritt.

Fast när jag tänker efter så vet jag ju att det finns vänner som jag inte behöver sålla med. Men så ska ju möjligheten finnas också, att få tid att sitta ner och prata. Utan barn i närheten, utan tider att passa.

Nu förstår jag fördelen med en granne man kan gå över till och babbla av sig med.