Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora

Jag älskar mina barn. När de är någon annanstans än där jag är så saknar jag dem. Längtar efter dem och undrar varför jag var så ivrig att få iväg dem. Och samtidigt så är det mycket skönt att ibland få en stund för sig själv. Som nu. Min mamma kom nyss och hämtade barnen. Will ska åka med dem till Ö-vik för att hälsa på släktingar och kommer hem först på lördag eller söndag. Boll ska vara hos min syster över natten då jag ska på äventyr i morgon.

Så nu sitter jag här och upptäcker att jag har frihet. Frihet är ett av mina favoritord. Jag har bara lite jobb att göra. Väntar på besked från en kund men jag tror inte det kommer i dag. Och till två andra kunder ska jag fixa några småsaker och det är inte bråttom egentligen. Så om jag vill kan jag lägga mig i hängmattan och läsa eller åka in till det lilla samhället och köpa en tidning. Som jag sedan kan ligga i hängmattan och läsa. Men skulle jag inte kunna göra de här sakerna fastän barnen är hemma? Jo naturligtvis. Men alla som har barn vet att man inte bara åker iväg en sväng hur som helst eller att man inte kan ligga ostört i en hängmatta och uppslukas av en bok i timmar. Barn vill fråga saker, barn vill inte alltid följa med, barn vill också ligga i hängmattor, barn behöver mat.

De timmar som de är borta hemifrån när de går i skolan eller är hos kompisar är annorlunda. Att ha en natt och ytterligare en dag framför mig då jag vet att barnen mår bra och har det bra på alla sätt och vis men utan att jag behöver ha ansvar för dem är frihet. Men utan alla dessa dagar då vi är tillsammans så skulle denna frihet inte vara värd så mycket.

Det ger även svar på en fråga jag har funderat på ett tag. Varför man stannar hos någon som man inte alltid är lycklig med. Svaret är enkelt. Därför att man i det stora hela är lyckligare tillsammans än utan.

Min man och jag har inte alltid haft det bra. Jag har funderat på att gå och jag har slitit som ett djur ibland för att få det att funka så som jag måste ha det för att må bra. Men livet är inte bara lycka och enkla tillstånd. Och den kärlek och lycka jag känner tillsammans med min man och mina barn är det som får mig att välja den ibland mycket svårare vägen. Och hur fulländad är inte njutningen när man varit i den svartaste natten?

Och jag måste nog säga, efter att ha provat både att leva i en bergochdalbana och flytandes på en madrass på en lugn och begränsad sjö, att jag nog nästan hellre lever i en bergochdalbana. Bara det är raksträcka emellanåt så jag får hämta andan lite.