Nattsurr

Jag har försovit mig. I en dryg vecka har jag haft semester och jag har sovit nio timmar per natt och nu är jag inte trött längre. Jag vet vad det vill säga att vara trött. Många kvällar har jag trots järnvilja inte kunnat hålla mina blå öppna framför en bra film. Jag har domnat bort, somnat snabbt, sovit som en stock. Trött, trött, trött.

Jag läste, jag blundade, jag försökte slappna av. Till slut steg jag upp och satte mig vid datorn och här sitter jag nu och känner mig möjligtvis lite långvakad men inte särskilt trött.

Nu har jag nästan bestämt mig för att klippa mig. Jag har hittat några snygga frisyrer som är ungefär vad jag vill ha. Fast jag vet inte vilken frisör jag ska gå till. Mitt mesiga, fega jag försöker hitta små undanflykter. Jag är ju inte så snygg som kvinnorna på bilderna, tänk om frisören tycker jag är knäpp, tänk om jag inte ser klok ut, tänk om jag ångrar mig, hur ska det bli när det växer ut, kanske orkar jag inte hålla på med vax och hårspray och vad man nu behöver för att det ska se ut som på bilderna och hur ser det ut om jag inte gör nåt och vad ska svärmor tycka.

Men inte går världen väl under om jag klipper mig? Jag är bara en feg liten lort som gömmer undan mina drömmar och mitt jag.

Jag insåg häromdan att jag inte har några dagdrömmar längre. Det är ju förskräckligt. Jag har inget att drömma om. Jag vill saker och jag längtar efter saker men dagdrömmarna har liksom tagit slut. När jag försöker är det lite som att smaka på en bakelse som ser väldigt god ut men som inte lockar alls efter första tuggan.

Inte har jag några speciella laster längre heller. Förut så missbrukade jag socker på olika sätt, jag kunde inte få nog av sex, jag lyssnade massor på musik, läste massor och när jag drack vin så hade jag svårt att sluta.

Jag behöver flippa ur. Klippa mig, tatuera mig, skaffa hund, låta bli att sova ibland, skriva mer, läsa mer, göra oväntade saker. Överraska mig själv och alla omkring mig. Inte vara så jävla fesljummen hela tiden. Usch!