På ett annat sätt

Det känns inte så bra som jag skulle vilja att det gjorde. Jag trodde att semesterlugnet skulle ha lämnat nåt kvar men det blev rörigt direkt. Alla ringer och stör mig och det dyker upp nytt att ta tag i hela tiden så jag inte hinner med det jag planerat. Jag har svårt att koncentrera mig och gör saker rörigare än de skulle behöva vara.

Och så dog min mormor i fredags. Sorg är ett knepigt kapitel. Den landade i mig som en förkylning som bryter ut emellanåt. Däremellan känner jag mig bara lite snuvig. Ungefär. Döden rör upp många tankar. Sorgen efter morfar kom upp till ytan, påminnelsen om min egen förgänglighet också. Nu har jag inga mor- eller farföräldrar kvar. Så länge mormor fanns så var det ändå okej, men hon var den sista. Och nu är hon också borta.