Det är konstigt det här. I morgon är det sista dagen i skolan. Jag har skrivit färdigt oppositionerna. Vi ska prata ihop oss i morgon bitti Linda och jag. Klockan 12 kan vi gå hem. Linda ringde i dag och det var skönt att prata lite och försöka reda ut begreppen. Det är nåt slags antiklimax och jag är mest trött. Jag försökte tänka mig hur jag ska gå vidare nu, vad jag ska göra... och då blev jag bara trött. Jag orkar inte. Kändes det som. Men vi har varit och badat, jag har legat i solen en stund och så har jag druckit vin. Maten är på gång och solen skiner och snart är det fredag. Livet är ju härligt och varför känns det så tungt när det borde kännas lätt? Jag ska nog bara vänta så kommer jag i kapp och då kommer allt att kännas toppen. Kanske lite nervöst, antagligen allvarligt och nu börjar nåt nytt. Men jag kan och jag vill. Det räcker långt.
Vattnet är varmare i dag. Getingarna svärmar för fullt. Svalorna flyger omkring som kamikazeplan. Vinet är gott. Utsikten bedövande vacker. Och jag har min familj, mina vänner, kunskaper och viljan.
Nu går vi mot framtiden. Förljer du med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag följer med! Ända fram till Hallstahammar om jag har tur...till en början iallafall. Sen får det nog bli Stockholm om jag får som jag vill.
Hallå Lars Nittve jag är skitbra, anställ mig!
Det är ju jobbigt ibland, att lämna något som ändå står för någon typ av trygghet och kasta sig in i något nytt som man ännu inte riktigt vet vad det är.
Men det ordnar sig alltid.
"Jag är inte rädd för att gå
Jag är rädd för att stanna"
Det är mitt nya mantra för att få fart på mig själv.
Lycka till, tösabit! Du är smashing.
Vad bra Linda, då kan vi göra sällskap även om vi inte ska exakt åt samma håll :0)
Kim, ja jobbigt men också spännande och skönt att vara redo för nästa steg. Men ditt nya matra låter bra. Jag ska använda det när jag stagnerar :0)
Tack Kim!
Skicka en kommentar