Första delen av midsommarafton hade jag kökstjänst. Svärmor firade sin 70årsdag och jag stod i köket och gjorde sallad och kokade potatis och fyllde på skålar, diskade lite och var trevlig mot gästerna. Det var helt okej. Sen åkte vi hem och så kom Sanna över, en kompis från Stockholm. Vi åt sill och potatis som sig bör, grilllade lite och till det en riktigt god sallad som Sanna blandade till. Och så jordgubbar förstås. Väldigt lugnt och stillsamt. Pratade lite och tog en vända i trädgården och tittade på blommorna. Sen åkte hon hem och vi hamnade framför tvn och såg en bit av en film som var lite småskojig.
I morse gick jag som vanligt naken till toaletten som finns på nedervåningen. Telefonen ringde så jag hamnade (naken) i köket. Plöstligt knackade det på dörren och jag fick lite småpanik. Det är inte så skoj att öppna dörren helt näck. Så jag sprang upp samtidigt som jag väste åt barnen att öppna dörren och samtidigt som jag avslutade samtalet. Sen klädde jag på mig och rusade ner igen. Där stod en ung tjej och såg förtvivlad ut.
- Får jag låna telefonen, frågade hon.
Hon hade varit på fest i en sommarstuga ute i skogen och lyckats tappa bort sin mobil och hamna i bråk så hon hade tagit sina grejor och gått. Och det är en bit att gå för att komma till civilisationen. Dessutom hade hon i går i ungdomlig lust och oförstånd tagit en taxi hit från Södertälje. Den resan gick på 1400 kr så nu hade hon inga pengar heller.
- Jag ska aldrig mer fira midsommar, sa hon till mig.
Jag log lite moderligt och förståndigt och sa att hon får fira midsommar hemma i fortsättningen.
Sen skjutsade jag henne till närmsta håla, gav henne lite pengar och en busslista. Där skulle hon vänta på sin pojkvän. Hon gav mig en kram och sen gick hon in på Konsum.
I dag ska vi åka till F, U och lilla O och åka traktor.
När man är i tonåren så är midsommarafton så spännande och nu känner jag mig plötsligt gammal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det UNDERBART att slippa sånt så här på ålderns höst!
HAHAHA!
Å, så snällt av dig! Det är underbart att det finns fina, hjälpsamma människor.
Kram på dig.
Jo det är rätt skönt att slippa sånt.
:0)
Kram tillbaks
Du är den finaste människa som finns. Den absolut finaste! Jag hade behövt dig inatt.
Min vän och hennes pojkvän fick som vanligt i sig för mycket och som vanligt kunde de inte hantera det. Allt slutade i ett praktgräl. Jag vill aldrig prata med dem mer...varför dricka om man inte klarar av det? Jag är hellre gammal än knäpp och full.
Oj,tack Linda! Men vad jobbigt det låter med människor som inte kan hantera drickandet. Så himla trist att hamna mitt i det. Stackars dig.
Skicka en kommentar