Igår var det Ernst på tv. Det är roligt att säga Ernst. Han är också skojig att titta på. Jag som inte har tittat mycket på tv på länge och som somnat de gånger jag försökt titta mycket tittade glatt och intresserat på Ernst och sörjde att det var slut efter bara en halvtimme.
Men när han gjorde smörgåsar så blev jag lite nervös. De konstiga inklippen där han högt och ljudligt upprepade vissa ingredienser blev lite för mycket för min del. Ernst ska vara lugn och så där mjukt glädjande och inte skrika:
- Skär gräslöken! som en hysterisk furir.
Det är roligt att se Ernst fnatta runt med sin sprittade glädje över de små tingen och bete sig så där härligt frisläppt medan de manliga hantverkarna står bredvid och manligt svarar korthugget och lite överseende på hans frågor.
Det är en intressant värld den där byggarvärlden. Erk brukar komma hem och berätta om sina mycket manliga och spännande arbetskamrater och deras intressanta uttalanden.
Häromdan hade en kille frågat en praktikant:
-Hur är det att jobba med storkukarna då?
Jag har svårt att se mig själv ställa en liknande fråga till en tjej.
-Jaha och hur är det att jobba med storpattarna då?
Det skulle liksom kännas så plumpt på nåt vis. Plumpt är för övrigt ett roligt och bra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dessutom tror jag de överskattar sig själva en aning. Sååå stora har de nog inte...de som snackar mest liksom...ok det var ett skämt men det låter som en karl som tror en aning för mycket om sig själv.
Han menade inte sig själv men det är lika fånigt för det... :0)
Nej det förstod jag
Skicka en kommentar