Fasligt

Jag är inne i en skiterväljagi-fas eller orkarintebrymig-fas eller kanske en okejhoppapåmigomduvillmenjagkommerattslåförst-fas. Det är säkert snabbt övergående men lite skönt just nu. Jag kan gott erkänna att jag inte vill gå kursen. Första uppgiften är att svara på frågan: Vad är vetenskap? Med ordentliga referenser och belägg. Blä. Mitt svar blev att vetenskap är ett annat ord för gud, vi behöver förstå varför saker är som de är för då känner vi oss trygga. Och ärligt talat så orkar jag inte vara mer vetenskaplig än så just nu. Jag bara hoppas att fasen sitter i sig till i morgon när jag ska försvara mina åsikter.

Författare?

I dag fick jag en bok som jag har skrivit ett bidrag i. En bok om finlandssvenskar som flyttat till Sverige. Jag är med som andra generationens invandrare och har skrivit om min syn på Finland. Det var nog tre år sedan jag skickade in och jag hade glömt alltihop. Men det var kul att få boken och att läsa och så förstås jättekul att jag är med (även om mitt namn förstås är felstavat - som sagt jag förstår dig Kim).

Jag tror att katterna längtar efter våren de också. De springer runt som tokiga och sakerna flyger omkring. Igår lät det som om de flyttade möbler på övervåningen.

(vissa uppmärksamma människor kanske har märkt att jag brukar skriva dom istället för de och dem, det är väldigt jobbigt eftersom jag ofta skriver de av gammal vana och därför blandar de och dom och får gå in och ändra efteråt, så nu har jag bestämt mig för att helt enkelt försöka skriva de och dem hela tiden istället - ibland är det bara jobbigt att försöka vara modern)

Vår

Ni glömmer väl inte att vara med i min vårdiktstävling? Två modiga bidrag är inskickade men några fler behövs för att jag ska kunna utse en värdig vinnare. Så ös på.

Mera motion

Jag har haft en skön stund i snön med pulkaåkning och snöbollskrig tillsammans med barnen. Det är sånt man behöver. Sånt jag behöver. Vara ute och röra på mig.

Snart har det gått en månad sedan jag började med min diet men jag måste nog tyvärr säga att det gick åt skogen. De första veckorna gick skitbra men när jag åkte till Finland så hamnade jag ur spår. Det borde ju inte vara så svårt att fortsätta men jag blir så trött på mig själv. Trött på att jag inte bara kan göra det jag borde.

Egentligen handlar det inte så mycket om maten, största problemet är att jag rör mig för lite. På tok för lite. Vart jag än ska så måste jag ta bilen, det är för långt att gå när man bor på landet med flera mil till alla ställen. Jag sitter och jobbar vid datorn och måste ju det, men timmarna rullar på och jag kommer inte ut. När jag hade hund så var det annorlunda. Nu är det så förbaskat svårt att ta sig i kragen och gå ut.

Jag vill ha ett mer aktivt liv men jag vet inte hur jag ska göra. Det måste vara enkelt och något jag kan göra hemma eller till vardags. Något som är roligt och som ger resultat. Hjälp mig.

Tisdagstema - aktivitet

Det gick så fort så jag knappt hann med att ta kort.

Klart

Yes! Nu är jag klar. 19 sidor blev det. Allt utskrivet och klart i en plastficka. Bara att lämna in. Phu så skönt. Nu ska jag hämta barnen som åker skridskor hos farmor och farfar. Och krama lite på höggravida hunden. 9:e mars är det beräknat. Gissa vad jag ska göra sen.

Tillägg: sen är alltså sen när valparna är födda... inte senare ikväll...

Vårdiktstävling

Ovanligt nog så är hela familjen hemma redan. Halv fyra en måndag.

Den nya kursen verkar hektisk. Känns som om man ska vara engagerad vilket jag nog tyvärr inte kan kalla mig just nu. Men det blir väl bra ändå. Jag höll på att somna på eftermiddagsföreläsningen, inte av trötthet utan av syrebrist eller nåt sånt. Det är alltid samma sak i den lokalen. Fruktansvärt. Ögonen går i kors, hjärnan domnar bort och jag får sitta och nypa mig själv för att inte ramla av stolen.

Nu sitter jag här framför datorn och ska (snart) sätta igång och skriva färdigt det sista till förra kursen. I morgon kl 12 är deadline. Deadline vilket ord egentligen... dödslinjen. Hmm.

Det snöar, våren är långt borta. Kanske dags att börja skriva vårdikter för att locka fram den.

Det är ingen vår
i mina sår
men halt
där jag går
jag fryser
om mina lår
och längtar
efter får
oj nu blev jag svår
det är elektriskt
i mitt hår
och mitt hjärta det slår
snart
snart
är det vår
om bara värmen förmår
och vintern går

Åh vad bra den blev. ( jag vill bara lägga till att jag är smått ironisk här i fall nån skulle tro nåt annat och därför inte vågar vara med i min dikttävling) Skriv en vårdikt på rim så får du vara med i min vårdiktstävling. Lämnas under kommentarer. Priset är än så länge hemligt.

Kallt

Jag vill sätta mig i soffan med en filt runt mig framför ett trevligt tv-program med god mat på en tallrik och gott vin i ett glas och min familj bredvid mig.

Istället sitter jag framför datorn och fryser och försöker uppbåda tillräckligt med lust och pliktkänsla för att skriva klart.

Och Will står i duschen och piper för att det inte finns något varmvatten kvar.

Rapport

Redan söndag. Har skrivit färdigt en av sakerna till kursen. I morgon börjar nästa kurs. Jag vill inte. Skulle helst börja med exjobbet och jobba med mina jobb istället. Måste kolla upp om jag verkligen måste ha den här kursen. Fast det måste jag nog.

Fick goda tårtor på kalaset igår, mycket onyttigt men gott. Sen åkte vi till U och F och fick supergod mat och massor av vin. Och trevligt var det.

Jag ska åka och prata om ett nytt jobb i dag. Jobben rullar in och det känns riktigt bra. Jag har också bestämt mig för vad jag ska ta betalt. Efter många om och men har jag bestämt mig för att lyssna på mig själv och ta det som känns rätt för mig. Ett framsteg. Och så har jag skickat in papprena till skatteverket och bestämt mig för vad mitt företag ska heta. Och gjort visitkort.

Och så ska jag söka till en kvällskurs i finska som går i höst. Kul!

Det går lika bra med en insekt

Jag blir alltid så uppåt när jag har haft sex.

Mera kalas

I dag är det bara Boll och jag hemma. Pojkarna åker gokart. Mycket manligt. Boll och jag har tjejat oss istället och fixat frisyrer på varandra. Fast nu sitter vi vid varsin dator, Boll ritar och skriver och jag har gjort födelsedagspresent till U. Vi ska dit i kväll på middag och invigning av deras nyfixade kök. Men innan dess ska vi på ytterligare ett kalas, Erks brorsdotter fyller 12 år. Hon får biobiljetter. Jag har ingen fantasi när det gäller tolvåringar. Vad gör en tolvåring?

Kalaset igår var trevligt, födelsedagsbarnet blev glad för presenterna och vi hade en fikastund med mycket skratt. Sånt uppskattas av mig. Mera skratt tack.

Jag borde skriva färdigt det som ska lämnas in till kursen. Men det lockar inte. Och förresten har jag inte tid, jag måste elda i pannan och plocka ur diskmaskinen och fixa lunch innan vi ska åka på kalaset. Så det så.

Presenter

I dag fyller min yngsta systerdotter 8 år. Vi ska dit på kalas i kväll. Hon ska få bokmärken och Monster Mutt som är en monstertruckbil. Det var vad hon önskade sig och ett ögonblick tänkte jag att jag borde köpa något annat så hon inte skulle veta vad hon får. Men så slog det mig hur många gånger jag blivit besviken för att att andra gjort precis så med mig. För vad är meningen med att önska sig saker om man inte får dom av den anledningen att folk inte vill ge dom så man kan ana ett ögonblick innan man öppnar vad man kommer att få?

Gris

Defragmentering, diskrensning och tömd papperskorg

Något har hänt med mig. Saker poppar upp, plötsligt och oväntat, och får mig att förstå saker som jag inte sett förut. Sammanhangen blir klara. Förut när jag nuddade dom här sakerna och blev påmind om smärtan så blev jag bara ledsen och förtvivlad och tog på mig sakerna ännu mer. Nu så blir jag arg och tänker vafan, varför ska jag bara svälja allt?

Och när jag står där med svaren och ser allt klart så inser jag hur några små skitar i mitt tidigare liv har förpestat och förstört och om jag hade vetat då vad jag vet nu så hade jag sluppit vara så förbannat liten jämt.

Jag blev mobbad när jag gick i skolan. Jag skäms nästan när jag säger det. Mobbad, jag? Nej men de bara retades lite. Det var väl inte så farligt. Mobbing är mycket värre - se, där förringar jag mig själv igen. Jag duger inte ens som mobboffer. Men mobbad var vad jag blev. En kille kallade mig för fisken, för att jag hade så fula fiskögon. Du är så jävla ful, skrek andra efter mig i korridoren. Jag har blivit retad för mitt underbett. Folk har frågat varför jag står och ser så jävla sur ut för, för att mina mungipor pekar nedåt när jag är avslappnad och tänker på ingenting och minst av allt är sur. Sånt här sätter spår. Såna spår att jag ständigt och jämt och nästan omedvetet funderar på hur jag ser ut just nu, om jag borde le lite omärkligt och kisa lite med ögonen så de inte ska se så stora ut.

Min man är min älskling men han har en förmåga att trampa på mina ömma tår. Ingens åsikter har så mycket betydelse som hans. Så när barnen i går kväll bad mig att göra "tanten" (som är en grimas som ungarna älskar när jag gör) och han sa; Usch gör inte så där det ser för hemskt ut. Ja då tog jag åt mig, då blev jag den fula, äckliga lilla tönten igen. Fast den här gången så såg jag plötsligt varför. Jag kom ihåg alla dom där gångerna som jag blivit mobbad och jag såg ett sammanhang och jag blev förbannad.

Varför ska jag lära mig att inte ta åt mig? frågade jag Erk. Varför ska jag svälja och tänka att han menade inget illa? Varför är det inte du som ska tänka efter vad du säger? Om jag får känna mig värdefull, vacker och älskad så kanske jag så mycket lättare kan börja lära mig att inte ta åt mig. Då kanske jag snart, kanske redan i morgon kan få vara den stora fina människa jag egentligen är.

Och om jag älskar mig själv tillräckligt mycket så kanske jag tar hand om mig själv bättre.

Varje dag ska jag berätta för mina barn hur fina dom är. Varje dag ska jag berätta för dom att den som mobbar har problemet inom sig och att den som blir mobbad bara råkar vara ivägen. Jag kan ju se det nu, hur usla, små och fula liv dom där som mobbade mig hade. Jag borde ha slagit dom på käften då och tagit tillbaka min värdighet direkt. Tänka sig, att jag hittade den igen så här tjugo år senare. Och hela tiden har den funnits inom mig, gömd under en massa bråte. Och nu slåss jag med näbbar och klor för att få behålla den.

Skrikande barn och bubblande bröst

I måndags åkte vi hem till min kusin Petra som bor utanför Åbo. Jag har inte träffat henne på flera år och inte träffat hennes små barn. Vi snikade till oss sovplatser också eftersom vi skulle åka hem med båten tidigt på tisdagsmorgonen och jag inte hade lust att stiga upp mitt i natten. Det var väldigt trevligt att träffa dom. Mina andra kusiner (alltså hennes systrar) dök också upp och min farbror (hennes pappa). Och så fick jag förstås träffa hennes sambo också som jag tyvärr inte kunde prata speciellt mycket med eftersom han bara pratar finska och jag inte gör det. Jag har funderat på att läsa finska och tror att jag ska göra det i höst. Det vore ju faktiskt rätt skoj att kunna prata med folk när jag är i Finland, även om de flesta av mina släktingar pratar svenska. Men ändå.

Fast så mycket sova blev det inte. Will, Boll och jag delade bäddsoffa. En ganska hård och trång bäddsoffa. Jag låg stel som en pinne i mitten och blev sparkad på. Jag hade ont i mina ben halva dagen efter. Och mina små kusinbarn turades om att skrika fram till på småtimmarna. Klockan sju steg jag upp. Då sov alla djupt. Jag plockade ihop, väckte mina barn, skrev en lapp och smög ut.

Polisen filmade alla som åkte ombord på båten. Vi fick stanna bilen framför en polis och så filmade han på mig framifrån, på bilens regnr och sen på mig från sidan när jag åkte förbi. Ingen förklaring fick man heller. Kanske håller de på med en dokumentär om finska polisens jobb eller så letade de efter en hemsk brottslig. Dom hade kanske fått ett tips om att någon tänkte kapa båten och så tänkte dom att om dom filmar alla som åker ombord så kan dom ta reda på vem det är efteråt.

Vi badade bubbelpool på båten. Det har jag aldrig gjort förut men något ska man ju roa sig med. När vi satt där och bubblade för fullt så märkte jag att en gubbe satt och tittade på mig... eller på mig förresten... hans ögon var mycket passligt riktade mot mina behag som flöt runt så fint i bubblet. Han satt utanför själva badavdelningen på andra sidan en glasvägg och läste en tidning som han höll upp framför sig. Och hans huvud var vridet runt ett halvt varv för att han skulle komma åt att titta. När han tog ner tidningen och reste sig för att gå såg jag att hans fru satt bredvid intet ont anande. Vilken tur att han hade en tidning att gömma sig bakom. Själv tittade jag ner på mina bröst (som hade bikini-bh på sig ska jag väl tillägga) och undrade vad det var som var så intressant.

En sån där grej...

En utmaningsfråga från Linda: Om du fick träffa 4 personer som inte lever idag vad du skulle vilja fråga dem?

1. Min farmor - skulle vilja veta allt om hennes liv
2. Min mormors mormors mor - vilket datum hon är född
3. Astrid Lindgren - hur gör man
4. Min morfar - vad han tänkte och kände

Finland i bilder

1. Väntar på att få åka ombord på båten
2. Arbetsskadad - bra informationsdesign?
3. Stugan
4. Bastu
5, 6, 7 Pulka... rakt ner i diket.
8, 9 På äventyr, skulle vi lyckas ta oss upp för det branta berget och hitta civilisationen?
10. Snökoja
11. Björkar i snö
12. Istappar
13. På väg hem över havet

Hemma igen

Finns det något skönare än att komma hem? Fast jag har blivit konstig. Att sitta där i en stuga ute på landet i Finland utan dator, utan måsten, utan att kunna, ingen anledning till stress och bara lugn och ro framför mig. Huvaligen. Alla tankar blir till spindlar som planlöst kryper runt. Rastlösheten hoppar fram och skriker hej. Jag har haft så mycket så när jag plötsligt har ingenting så kommer allt till ytan som förut inte haft en chans att dyka upp. Jag antar att det är jag, det jag jag har letat efter... men återseendet var mer förvirrat än välkommet.

Men vi har haft det bra. Lugnt. Lugnt... vilket ovanligt ord. Många släktingar har vi hälsat på och så har jag läst.

Det första som hände när vi kom till stugan var att jag bröt av nyckeln i låset. Men en morbror kom med reservnyckel och så hjälptes vi åt att fixa låset. Sen var det eldning, pulkaåkning, träffa släkt, äta mat, läsa, vara ute, se på tv, bada bastu, sova. Och tänka. När man ligger i sin ensamhet, barnen sover, bara natten håller en sällskap. Då far tankarna runt. Jag kom på något jättesmart men orkade inte skriva ner det. Det är ju så bra så det kommer jag ihåg, tänkte jag. Jag undrar vad det var.

Att hälsa på mormor var en balansgång, prata om sådant hon kan ta till sig, tacka nej till mat utan att göra henne ledsen, bara stanna lagom länge.

Och så det här med mat. Jag har ätit helt fel mat hela veckan. Det är konstigt att det kan kännas så tydligt. Hela jag är i uppror.

Oj, det låter som om resan inte var så bra. Men det var den, bara det att allt blev tydligare. Men det är något bra. Det är inte fel att hitta sig själv även om jag fick lov att åka till en röd liten stuga i Finland för att göra det.

Herr Nilsson är redo

Snart dags att åka. Jag kommer att sakna bloggandet. Jag vill ha datorn med mig.

Bilen är packad, barnen har ätit. Förhoppningsvis har jag inte glömt något.

I går lyckades vi äntligen få till avslutningen på skrivarkursen. Vi var hemma hos en av tjejerna och det var trevligt. Jag fick en bok. Snällt av dom. Den ena tjejen var jätteglad för att hon gick skrivarkursen och tycker det har gett massor. Hon ska ta tjänstledigt och gå på skrivarlinje ett år. Det värmer att jag har fått igång hennes skrivarådra.

Erk jobbar i Stockholm i dag så vi ska möta honom på vägen och säga hej då. Kissarna får jag krama adjö till här hemma. Coffe sitter bredvid mig och mjauar lite. Han vill nog bli kramad redan nu. Boll står här med Herr Nilsson i famnen. Han har halsduk och varma kläder på sig. Det är bra det så han inte fryser. Herr Nilsson är en mjukisapa, ni ser honom tillsammans med Boll på den lite suddiga bilden som är tagen med mobilkamera.

Ha det bra nu allihopa!

Livet och döden

I dag begravs min farbror. Och i dag föds en ny liten varelse till världen, som också är släkt med mig. Jag åkte förbi mina föräldrar i morse och träffade min faster, hennes man och en av mina farbröder. Min pappa har sex bröder och en syster. Eller fem nu då. Fast för mig finns han kvar. När jag åkte därifrån så blev jag så sorgsen, inte lika mycket för min döda farbror som för dom som är kvar. Dom som fylls av ett tomrum och måste leva med det.

Min farmor och farfar var inte så gamla när dom dog. Åtta syskon blev kvar och trots att de inte har levt så nära varandra så har de ändå haft varandra. Vi har starka släktband, mina farbröder, min faster, mina kusiner och deras barn. Jag tror det beror mycket på att dom har haft ett behov att ha någon att höra till när deras föräldrar dog.

Jag fick precis ett telefonsamtal. Min kusin har nyligen fött en dotter. Hon ska heta Sally, efter min farmor. Och här sitter jag och gråter. Sorg och glädje och nervositet som droppar ner för mina kinder.

Livet är stort och oförklarligt ibland.

Nu måste jag packa.

John Simm

Är han inte rätt fin John Simm som spelar Sam i Life on Mars? Jag tror jag är lite kär i honom.

Mina kärlekar

Så här på alla hjärtans dag så visar jag bilder på några av mina kärlekar. Min familj förstås. Utsiktsbänken vid stugan i Finland. Naturen, i Finland och här hemma.

Avlång

Attans! Veckans tisdagstema är avlång... jag har ju redan lagt in bilden på strutsen en gång förut. Den passar ju annars jättebra. Fast vad sjutton - favorit i repis.

Bastu

En morgon när jag vaknade var allting vitt... munnen hade frusit fast vid kudden. Ha ha... kom och tänka på det där roliga vaddetnuär som jag och mina kompisar brukar citera emellanåt. Han med knarrarrararna... ja Ivan Boring... nånting. Jo, jag kom och tänka på det eftersom det var alldeles vitt och nersnöat ute när jag drog upp rullgardinen.

I går var jag på fotouppdrag för Kåranen. Roligt var det. Vi träffade Stefan Eriksson (hemma hos honom) och blev bjudna på cider och chokladbollar. Jag tog ca 100 bilder och jag hoppas att jag fick några bra bilder. Har inte fört över dom till datorn än och kollat ordentligt. Och vem är Stefan Eriksson då? Jo en kille som gillar schlager och som följer med melodifestivalen överallt och som dessutom jobbar med trav. Jag hade lite svårt att hålla tyst när han blev intervjuad, slängde in lite frågor här och där för att jag blev så nyfiken. Jag vet inte om fotografer ska göra så. Antagligen inte.

Jag och barnen ska åka till Finland på torsdag. Jag är lite nervös och uppspelt över det. Vill åka nu. Egentligen är det inget att vara nervös för. Jag har åkt till Finland i genomsnitt två gånger om året sen jag var några månader. Vi ska åka till vår sommarstuga och mest bara ta det lugnt. Åka pulka, hälsa på släktingar och bada bastu. Största orsaken till min lilla nervositet är att inte Erk ska med. Fånigt egentligen eftersom jag åkt utom honom förut också. Men det är alltid lite mer att hålla reda på och tänka på när man inte har någon annan vuxen med sig. Men jag har ju Will och Boll och det är rätt mycket ordning och reda på dom. Mer än på mig ibland.

Snart kommer Boll hem så det är väl bäst jag jobbar på. Hon tycker alltid att jag är sååå tråååkig när jag sitter vid datorn.

En hund i mitt hjärta

Rossi finns här hos oss trots att han inte lever längre. Boll skulle räkna hur många vi är i familjen. Vi är åtta, sa hon. Är vi, frågade jag. Vilka då? Då svarade hon: Katterna (tre stycken), pappa, du, Will och jag och så Rossi. Och visst finns han kvar här, han ligger ju på kullen och så finns han i våra hjärtan och så skäller han ibland. Vi hörde honom i går, Erk och jag.

Vi kan alltid spotta på dom som inte är likadana

Får man vara den man är? Vågar man det? Måste man kanske gömma sig någonstans så ingen ser eller ska man sälla sig till leden och vara som alla andra?

Måste man vara antingen feminist eller tråksvensson som tittar på lets dance; revulotionär, borgare, religiös eller punkare? Kan man inte bara få vara sig själv och duga?

Det ska vara så mycket hån hela tiden. Jaså du är sån eller du gör det. Och så mycket dragandes över kammar. Alla feminister är såna och alla sossar är såna, för att inte tala om lesbiska hurdana dom är.

Tolerans, vet ni. Det är något bra. Bry sig om också. Ställa upp. Lyssna. Vara öppen. Ta emot. Ge. Och kärlek, har ni hört talas om det? Kärlek inte bara till nån man vill leva med och äga litegrann utan kärlek till världen, till människorna och djuren. Till naturen och till sig själv.

Vi finns kanske inte här av någon annan anledning än att vi ska överleva och så småningom dö. Men vi kan göra livet mer än uthärdligt. Vi kan göra livet till mer än en kamp. Vi kan bry oss om varandra och den värld vi lever i och vi kan leva med kärlek. Vi kan säga ifrån när något är fel istället för att gömma oss och vi kan ge en kram istället för att slåss.

Så enkelt och så skönt.

Melodifestival

Oj vad fröknig hon såg ut hon på melodifestivalen. Och så där sött vanlig och oförstående och glad. Nämen, vann jag? Sånt är rätt trevligt. Jag vet hur hon kände sig, jag har också känt så. När jag vann poetry slam en gång, visserligen för mycket mindre publik men det spelar nog inte så stor roll för känslan. Nämen lilla jag... oj. WOW! Och så vill man helst ställa sig och flämta en stund och försöka fatta vad som hände.

Jag har varit en ganska usel melodifestivaltittare sedan Herreys vann ungefär. Många år har förflutit utan att jag följt med eller överhuvudtaget varit intresserad. Men förra året så hände något och i år så har jag faktiskt tittat (planerat) de två gångerna som varit.

Men hittills har det inte varit någon riktigt bra låt tycker jag. Fast jag gillar The Ark. För att Ola Salo är så skön och för att de är svängiga (ha ha vilket fånigt uttryck). Kul att de gick vidare.

Men även om jag tittar och tycker det är kul så är det nog långt kvar tills jag är superintresserad. Så fort jag gick ifrån tvn för att natta barnen (under röstningen) så glömde jag bort att jag tittade. Så när jag kom ner igen och satte mig i soffan:
- Ja, just ja, vilka var det som gick vidare? Jaha, dom. Okej, kul. Ska vi se på nån film nu?

Blomma

Livet från den vanliga sidan

Jag tänkte ett ögonblick att det inte händer så mycket i min värld. Men det gör det ju. En av mina farbröder dog häromdagen och en av mina kusiner fick barn häromdagen. Det är ju livet liksom. Som händer i min värld.

Och vi har spelat spel hela familjen tillsammans. Och sett på film. Och nu leker barnen så nöjt tillsammans medan vi lagar mat. Och i förmiddags gick barnen och jag till svärmor och hjälpte henne med datorn och klappade på hunden som verkar vara med valpar och så träffade vi faster A som också hälsade på. Det är ju också livet.

Och vad skulle hända om inte livet?

In vino veritas

Så har jag fått mitt efterlängtade vin. Gott! Har ätit tacos och haft en givande diskussion om krig och vapen och samhällets utveckling. Hur hade vi haft det om första och andra världskriget aldrig hade blivit av? Vin är förlösande. En vanlig vardag äter man, hastar iväg mot tvättmaskinen eller datorn eller garaget. En fredag slappnar man av, dricker vin och äter god mat och har sedan ingenting att skynda sig till. Istället kan man sitta där och låta tankarna fara. Vinet hjälper till. Och diskussionerna blir sällsynt givande. Lite grann som att lösa världsproblemen.

Och så en omtvistad fråga. Var sitter njurarna? Jag ska söka på google. Vad gjorde man utan google?

Vin

Så var vi där igen

Jag känner mig tråkig. Men vilken tur att det är fredag. Jag älskar fredagar för fredagar är vindagar.

Min dag:
steg upp
duschade
åt frukost och läste tidning
snöt mig
pusslade med Boll (det fattades tre bitar)
snöt mig
blev insmord med hudkräm av Boll och smorde sedan in henne
klädde på mig
snöt mig
åkte in till lilla samhället
träffade svärmor på parkeringen och pratade med henne en stund
handlade vin på systemet (var annars?)
handlade lite mat på konsum
snöt mig
postade brev
handlade lite mat och några böcker på tempo (de hade inte allt jag skulle ha på konsum)
åkte hem
snöt mig
läste en bok för Boll medan vi åt frukt och myste under en filt
snöt mig
satte mig vid datorn
pratade i telefon med pappa
snöt mig
gjorde några förslag på logotyper
pratade i telefon med Erk
snöt mig
snöt mig
svarade på mail
bloggar

Jaha, så roligt var det.

I morgon ska jag gå till svärmor och hjälpa henne med datorn. Hon förstår sig inte riktigt på den. Men jag är ju expert.

Tio i fyra är klockan. Inte riktigt dags att öppna vinflaskan än. Herregud, det låter som om jag är beroende. Är nog det, lite. Beroende av njutning, avslappning och fredagsmys.

Vilken hund är du?

Linda hade testat sig och blev Cocker Spaniel. Jag var ju bara tvungen att se vad jag blev. Ha ha... jag blev mops... vad kul. Vill du kolla? Testet.

Mops

Mopsen är barnvänlig, livlig och glad hund med charm, utstrålning och intelligens. Den passar bra med barn och andra husdjur. Mycket hund i litet format med stor personlighet som varierar från en mops till en annan. Mopsen är hundvärldens clown, fylld av energi och humor och den strålar sig gärna i uppmärksamhetsglansen. En mops vet hur man uppför sig. De är självsäkra nog att känna till sitt eget värde och är i princip orubbligt harmoniska. Mopsen älskar andra hundar, ju större desto bättre. Får den inte den uppmärksamhet den förväntar sig är det andras förlust, mopsen drar vidare till någon som bryr sig. Mopsen älskar att sitta i knäet, men är absolut ingen latmask. Tvärtom så är den oerhört energisk och med på det mesta, och det bästa dne vet är att få komma ut på galej. Mopsen har inga jaktinstinkter men den är väldigt följsam och lätt att få väluppfostrad.

Förkylningsterrorism

Jag har någon slags mellanlandning i utkanten av sjukdomsträsket. Helst vill jag lyfta och flyga till friska breddgrader men jag är inte riktigt säker på att piloten är inne på att köra samma rutt som jag vill. Jag får nog kapa planet.

Erk och Boll har varit hemma i dag. Båda lite skruttiga men ändå på benen. Jag hade inga lektioner så jag var hemma jag med. Vi har bytt sängar i barnens rum. Skönt att få det gjort. Boll fick Wills säng och Will fick gästsängen. Så nu har vi en barnsäng över, en sån där växasäng. Nån som vill ha?

Jag kunde ju inte låta bli att väga mig i morse heller. Eftersom det var en vecka sen jag började så tänkte jag att det inte kunde skada. Och gissa om jag blev häpen när jag såg att jag har gått ner 2 kg! Känns bra.

Skulle ha gått ut och ätit med skrivarkursen i kväll som avslutning men en av dom var sjuk. Egentligen skönt att det inte blev nåt eftersom jag inte känner mig på topp. Får bli nästa vecka istället.

Åka fel

Hörde på radion om en kvinna som råkade sätta sig på fel buss. Hon kom hem 25 år senare. Hon hamnade över hundra mil hemifrån och kunde inte språket så hon fick tigga för att överleva. Efter fem år tog sociala myndigheter hand om henne och trodde hon var stum. Efter ytterligare ett antal år förstod dom plötsligt att hon kunde prata och att hon hade en familj som väntade på henne. Jobbigt sånt där. Kanske därför jag inte åker kollektivt så ofta.

En gång när jag skulle åka buss så kom aldrig bussen. Där stod jag mitt ute på landet och kom ingenstans. En annan gång skulle jag åka tåg till Göteborg och då hade tåget blivit inställt. Jag skulle byta i Katrineholm så jag fick åka taxi dit. Det var bara det att taxichauffören var egentligen en sån som kör skolbarn så hon körde så sakta så jag missade det tåget. En annan gång skulle jag åka hem från Stockholm men ingenstans stod det varifrån tåget skulle gå. Och köerna till informationen och biljettluckorna var så långa så när jag äntligen fick reda på att det var en buss och inte ett tåg jag skulle åka med och varifrån bussen gick så hade den redan åkt. Så jag föredrar att åka bil.

Men å andra sidan så har jag blivit stående vid vägkanten massor av gånger när jag kört bil. Ett tag var det så vanligt förekommande så jag nästan blev förvånad om det inte hände. Mycket har det berott på att jag under större delen av mitt körkortsliv har haft bilar som varit runt 30 år och äldre. Men man vänjer sig. En bil hade den egenheten att bränslepumpen la av ibland. Då fick man gå ut, öppna motorhuven och putta till pumpen så den tickade igång. Sen var det bara att köra vidare.

Jag har lärt mig att mobiltelefon, reservdunk, startkablar och rep är bra att ha med sig. När man är så pass förberedd så kan man alltid hjälpa andra som blivit stående. Och det gör jag gärna. För när jag stod där vid vägkanten så var det aldrig någon som stannade och hjälpte mig. Och det hade jag nog uppskattat.

Sommarfötter

Ensamkväll

Sitter här ensam igen. De andra sover. Erk gick och lade sig så fort han kom hem. Jag har varit en duktig hustru och kokat nyponsoppa åt honom och så eldar jag, vilket han annars brukar göra för det mesta. Lagade en stor gryta med mat som det inte syns att någon ens har rört. Barnen åt som små fåglar och Erk ville inte ha och jag försökte mig på att äta ordentligt men det minskade inte nämnvärt för det.

Jag kunde inte hålla mig borta från vågen fast jag tänkte att jag inte skulle väga mig på en månad. Men jag har i alla fall gått ner ett kg sen förra torsdagen. Inte mycket egentligen, inte i det stora hela, men det sporrar mig i alla fall. Det värsta är ju såna här kvällar. När jag känner mig ensam så börjar hela mitt jag snegla mot kylskåp och skafferi. Men jag har bara druckit en kopp te. Så duktig så.

Tisdagstema - musik

Musik för mig är fest i baren, poppa gamla vinylskivor och dansa järnet.

Sjuk, sjukare, sjukast

Jaha så var det vår tur. Nu när barnen mår bättre så blir istället jag och Erk sjuka. Har hostat massor och har ont i halsen. Erk är tydligen riktigt skruttig trots att han är på jobbet. Men han ska vara hemma i morgon. Och när han bestämmer sig för att vara hemma då är han riktigt sjuk.

Jag drömde konstiga drömmar. Att jag var i en djungel i nåt militärläger. Dom hade nästan ingenting så vi kom dit och gav dom knivar och gafflar. Vad bra, sa dom, nu kan vi ta smör med en kniv istället för med fingrarna. Och så öppnade dom ett smörpaket som stod på en sten. Helt grått och äckligt vad det för att det hade stått ute i värmen och för att dom gröpt runt i smöret med smutsiga fingrar. Av nån dum anledning tog jag en smörgås och bredde den med det äckliga smöret och började äta. Det var jätteäckligt. Plötsligt sa någon: Vad är det där vita som krälar runt i smöret? Det var massor av maskar! Jag kräktes nästan i sömnen. Bläää!

Jag har varit riktigt duktig nu på eftermiddan och skrivit PLS - personligt ledarskapsdokument. Hör till kursen. Tror att jag börjar få lite struktur på grejerna.

Spelade kort med Will i förmiddags. Jag vann! Vi spelade femhundra. Det är roligt att spela kort. Speciellt när man vinner.

Barnen är ute, var tvungen att skicka ut dom eftersom dom började klättra på väggarna. Det märks när syret håller på att ta slut och när oanvänd energi börjar krypa som myror under huden på dom. Då är det bara ut som gäller. Oavsett om dom har hosta heller inte.

Jag har pratat med F och V i dag. Pratar mycket oftare med U och M än med deras män (alltså F och V). Men det är trevligt att prata med dom ibland också. Raggar skridskor åt en kompis dotter. Skridskor är en svår sak. Skitdyrt att köpa nya och så vet man aldrig hur mycket använda de blir. Begagnade finns oftast att få tag i men då måste man leta en del för att hitta rätt storlek. Det är bättre när man är stor, då kan man ha samma storlek hela tiden och så åker man aldrig skridskor.

Valmöjligheter

Sitter hemma i dag. Ska med Will till tant doktorn och sen måste jag besikta en av bilarna. Så jättemycket hemma blir det inte. Men jag är inte i skolan i alla fall. Skulle varit med på ett litteraturseminarium men läraren var snäll och sa att jag kunde skriva tre - fyra sidor om boken istället. Hmmm... funderar på att gå på litteraturseminarium i morgon istället. Ska jag skriva tre - fyra sidor om boken så blir det bara en hög med blaj. Men vill han läsa det så... ja... mest synd om honom.

Måste försöka planera mig lite. Jag har papper precis överallt runt datorn, även på golvet. Ingen ordning varken på det synliga kontoret eller hjärnkontoret just nu. Jag borde kunna fixa till det riktigt bra på en halvtimme men det är så mycket enklare att göra nåt annat.

Jag enligt Linda

Skruttiga ungar

Boll blev också sjuk, fast magsjuk. Hon är bra nu men Will hostar så jag måste ringa doktorn i morgon. Will har lite känsliga luftrör, han har haft lunginflammation sex gånger. Låter inte så bra och jag är rädd att det ska gå ner i lungorna på honom igen. Huva huva.

I dag har Erk och jag varit och handlat, kläder, lakan, mat och pulkor. Jag blir alltid så trött när vi åker och handlar. Varför då? Jo, just ja, jag har ju köpt hopprep också. Tänkte försöka mig på att hoppa hopprep. Kanske är bra motion.

Jag har snart gjort färdigt jobbet åt en av mina kunder. Det är därför jag ska starta företag. Måste ju ta betalt :0)

Fick en söt southparkfigur föreställande mig, av Linda. Den dyker nog upp här i morgon. Nu ska jag glo lite på tvn.

Mittinattennovell

En liten novell inspirerad av Brudens senaste blogginlägg.

Om jag kunde röra dig nu. Känna din hud mot mina fingertoppar. Mot mina läppar. Om jag fick chansen att andas bara ett enda ord i ditt öra så skulle jag segla upp mot taket och låta resten av kvällen vara. Men du ser mig ju inte. Du ser inte mina enträgna blickar och mitt längtansfyllda fingrande i popcornskålen. Du pratar med Eva som om hon var en av dem som kunde ge dig det du längtar efter. Hon kan inte. Jag vet. Hon har slickat mer än en hund med huvudet i en vattenskål men hon kan inte ge dig det du behöver. Titta på mig. En blick. Ett liv. Så jag åtminstone kan få ge dig chansen att se mig.

Du står där och pratar, du skrattar som om livet var berusande. Du ler mot alla utom mot mig. Kanske är det så enkelt att jag inte syns? Jag smälter samman med kuddarna i soffan och någon kommer snart att sätta sig på mig. Så vad ska jag göra? Gå fram och säga hej? Låtsas som om jag kan, och vet, och vågar? Jag skulle kunna smeka dina bröst tills du ber om nåd. Jag skulle kunna ligga tätt, tätt intill tills vi inte längre vet vem som är vem. Jag skulle kunna vara en kudde i soffan om jag fick vara det hos dig. Men du bara står där och nu rör du vid henne. Den jävla subban. Jag har haft sex med henne, vill jag skrika. Jag har haft sex med den Eva du nu står och pillar på och du tror att du har något där. Jag ser det på dig. Jag ser det i ditt leende som borde vara för mig och inte för någon som har rört vid varenda kvinna härinne.

Du går iväg mot toan. De andra fortsätter som om du aldrig hade varit där. Jag reser mig upp, lämnar kuddarna därhän. Av någon anledning stänger du inte dörren helt. Jag står ett ögonblick och ser in på dig. Sedan går jag in och låser dörren bakom mig. Din blick möter min, en spegelvärld emellan oss. Jag har inget att förlora. Jag bryr mig inte om vad som kan tänkas vara rätt. Det är inte min värld. Du står framför mig och jag står här bakom. Dörren är låst och ljuden från de andra är långt, långt borta. Din blick möter min, stadigt. Den är aldrig rädd. Anar du inte kraften i mig? Kan du inte se att jag inte kan släppa dig nu? Du ler. Fortfarande har du inte vänt dig om. Jag tar ett steg närmare. Ännu ett. Kan ana din värme nu.

Du böjer huvudet lite åt sidan. Nästan omärkligt. Du blottar din nacke och hals. Åt mig! Dina armar längs sidorna. Benen något isär. Läpparna likaså. Ditt hår lockar sig och dina ögon lyser i det brutala lysrörsskenet. Jag ställer mig nära, mina bröst mot din rygg. Händerna tvekar ett ögonblick innan de följer dina nakna armar, fram över magen och uppåt. Jag lägger mina läppar mot din hals. Mina händer om dina bröst. Och sucken lättar från mitt inre. Jag är äntligen där, så långt som jag vågat drömma. Så nära som jag fruktat. Du blundar nu. Du vill det här lika mycket som jag. Det spelar inte längre någon roll om det är mig du vill ha eller bara en varm och naken kropp. Jag måste få känna dig nu. Slicka dig ren från synd. Göra dig het och förtvivlad. Jag måste få slita dina kläder från din kropp och tvinga dig ner på ett kallt klinkersgolv innan allt blir en dimma av hunger och törst. Jag darrar med min mun mot din hals och mina händer om dina bröst och mina tankar långt före.

Du vet så väl var du har mig. Du kan utnyttja mig trots att du spelar svag. Du lurar mig och jag sväljer lögnen frivilligt. Du står och väntar, vet att jag inte kan vänta länge till. Och jag är en maktlös kvinna som längtar förtvivlat efter hud och luktar popcorn om fingrarna. Jag klämmer hårdare om dina bröst. Vill få dig att vackla. Biter tag om din hals. Du kvider. Jag drar ner dig på golvet. Drar upp din klänning och ser dig ligga där, vacker och svår. Med ett leende på läpparna. Dina händer tar kommandot, du drar av dig trosorna och särar på dina ben. Händerna visar mig tillrätta. Jag vet vad jag måste för att få resten.

Min tunga smakar. Du är våt och varm. Mjuk och hal. Jag kysser dig som du vill bli kysst. Jag smakar dig som du vill bli smakad. Jag gör allt precis så som du lärt mig. Jag hör din njutning och vet att snart får jag det jag längtat efter. Snart är du min. Ännu en kväll i ditt liv.

Ensamma tankar

Plötsligt somnade dom allihopa. Och här sitter jag för mig själv framför en skärm och filosoferar. Ska jag gå och lägga mig och riskera att hamna i ett tillstånd då sömnen är för långt borta och viljan att inte störa är för nära? Då läsning eller snuskiga tankar och tillhörande förnöjelse är för påtagligt och ensamheten i en stirrande blick ut i mörkret är för stor. Ska jag istället sitta kvar här och söka någon slags gemenskap bland ettor och nollor eller ska jag titta på tv, zappa bland kanaler utan mening och se fönstren som tomma svarta hål ut mot evigheten?

Plötsligt blev det tyst då alla tog sömntåget medan jag står kvar på stationen. Chokladen i kylskåpet känns som min ende vän. Om bara Ally var här eller Jerry. Men det finns ju en dörr som står på glänt... en varm man som jag kan lägga mig nära, nära... hud som jag kan smeka... Om jag rör vid ställen som kanske inte sover? Om jag bara känner litegrann... kanske vaknar han då. Kanske ger han mig en stund att skingra mina tankar på. Kanske ger han mig ett sömnpiller så jag somnar nöjd och leende, i en sovkupé på sömntåget, på väg mot drömmarnas rike.

Åhhh

Plötsligt fick jag sån abstinens efter Ally McBeal. Vill ha alla avsnitten. Är det för dyrt med 1095 kr? Eller ska jag slå till?

Hur ser det ut hemma hos dig?

Ja det undrar jag. Det är kul att se in i andras bloggar och andras liv och lite speciellt att få se bilder på hur det ser ut hemma hos folk. Så därför bjuder jag på en liten bild hemifrån mig som är tagen vid nyår.

Sjuklings fredag

Jag ska starta eget företag. Hu, spännande och lite konstigt. Hade handledning i morse och lärarna tyckte det lät bra. Jag skulle ta reda på vilka konkurrenterna är och vad de har för priser. Hur gör man då? "Jo, jag undrar, vad tar ni betalt? Jag ska nämligen starta eget i samma branch och jag vill konkurrera ut er."

Och så är det det här med namn. Jag funderar på att använda mina initialer men vet inte riktigt om det låter bra. Kanske borde heta nåt med Nisse :0)

Nu kommer skjuklingen ner för trappen. Han har sovit några timmar. Han har feber och är rätt skruttig. Tydligen tog inte skrattmedicinen ordentligt.

Tänk att det är fredag igen. Hur ska man hinna med allt när tiden halkar iväg så snabbt? Fast det är skönt med fredagar. Skönt att vara hemma. Och Erk ska handla hem vin. Gott.

Och så vill jag skicka en kram till en vän som just nu befinner sig i en mycket speciell situation. Kram till dig! Snart är det måndag.

Tre musketörer

Marsipan, Cosmo och Aslan.

Ett gott skratt förlänger livet

Will är sjuk, feber och snuva efter en dag i skidbacken. Så han får bli hemma i morgon vilket Boll tycker är orättvist. Du får vara hemma en annan dag, sa jag. Ja, då ska det vara en lördag, sa hon. Och det kan jag ju ställa upp på :0)

Jag låg i min säng med ett barn på var sida och nattade dom. Vi pratade om allt möjligt och så skrattade vi. Vad bra att du skrattar, sa jag till Will, för om man skrattar så blir man frisk. Nej, jag vill inte skratta för jag vill vara hemma i morgon, sa han då. Jag kan skratta i morgon istället. Men jag lovade att han skulle få vara hemma i vilket fall som helst och så lockade jag honom att skratta så han tjöt.

Boll hade en av mina t-shirtar på sig, en svart. Hon stod upp i sängen och dansade och såg sig i spegeln, åmade och kråmade. Det här är min brudklänning, sa hon. Va, ska du gifta dig i en t-shirt, sa jag, i en svart? Då skrattade hon så hon höll på att ramla ur sängen.

Och så skrattade jag när jag läste Lindas och Kims bloggar. Ni är så roliga.

Och snart är det Medium. Måste ju veta hur det går med det döda exet. Jag ska festa loss på lite frukt till det. Hakklapp på så jag inte spiller ner hyllan.

Madonna with the big boobies

Om jag andas mycket så jag får större lungor ser mina bröst större ut då? Alltså, står de ut mer? Kommer det i såna fall innebära att jag kommer att spilla på mig mer? Det är inte så snyggt att gå runt med matfläckar på tröjan.

Lättpåverkad

Jag kanske är lättpåverkad men saker som låter bra och som känns bra kan jag inte låta bli att ta till mig. Oftast med hull och hår. Och det är ju värt att prova när jag nu inte hittat nåt annat som fungerar jättebra. Inget att förlora liksom. Och jag brukar tänka så att det är väl bättre att testa 14 olika saker så länge de är någorlunda nyttiga än att vara skeptisk och gröta runt i gamla spår som inte fört så mycket gott med sig hittills.

Vad pratar jag om? Jo boken såklart. Min nya husgud. Förutom att den tar upp hur man med tankens kraft kan nå dit man vill och hur man genom att ändra sin fysiologi (ja kroppshållning, andning och sånt) kan nå dit man vill så tar den även upp hur man ska äta för att få de rätta förutsättningarna för att lyckas på alla plan. Ge det åtminstone tio dagar, säger författaren. Prova! Och det är precis vad jag ska göra. Jag började i dag.

I korta drag så går det ut på att man ska kombinera livsmedel på rätt sätt och undvika vissa saker. Aldrig äta proteinrika livsmedel och kolhydrater samtidigt. Okej det visste jag redan och har praktiserat det hyggligt men ska vara noggrannare. Äta mycket frukt och grönsaker eftersom kroppen behöver vatten (däremot är det inte så bra att hälla i sig massor av vatten). Inte äta frukt tillsammans med andra livsmedel eftersom frukt smälts i tunntarmen och om man ätit tex kött eller pasta innan så fångas frukten upp i magsäcken och börjar jäsa där. Helst ska man inte äta kött, fisk, fågel, ägg, sojabönor och mejeriprodukter men om man gör det ska man bara äta lite och till det äta mycket grönsaker som sallad, gurka, broccoli och sånt. Det är också väldigt bra att börja dagen med frukt eftersom frukt ska ätas på fastande mage.

Och så ska man andas på rätt sätt för att syret hjälper till att föra ut giftigheter ur kroppen. Andas in under fyra sekunder, håll andan i 16 sekunder och släpp sedan ut luften genom munnen i 8 sekunder (andas i under en enhet, håll andan i fyra enheter och släpp ut luften under två enheter). Gör det tio gånger, tre gånger om dagen så kommer du enligt författaren till boken att märka en stark förbättring av ditt hälsotillstånd. Ganska lätt att göra så varför inte prova?

I dag är det den första februari. Bra datum för att börja med nåt nytt. Så om jag ger det en månad så får vi se vad jag tycker den första mars. Intressant. Jo förresten, jag vägde mig i morse så jag kan se om jag har gått ner nåt i vikt också.