I dag begravs min farbror. Och i dag föds en ny liten varelse till världen, som också är släkt med mig. Jag åkte förbi mina föräldrar i morse och träffade min faster, hennes man och en av mina farbröder. Min pappa har sex bröder och en syster. Eller fem nu då. Fast för mig finns han kvar. När jag åkte därifrån så blev jag så sorgsen, inte lika mycket för min döda farbror som för dom som är kvar. Dom som fylls av ett tomrum och måste leva med det.
Min farmor och farfar var inte så gamla när dom dog. Åtta syskon blev kvar och trots att de inte har levt så nära varandra så har de ändå haft varandra. Vi har starka släktband, mina farbröder, min faster, mina kusiner och deras barn. Jag tror det beror mycket på att dom har haft ett behov att ha någon att höra till när deras föräldrar dog.
Jag fick precis ett telefonsamtal. Min kusin har nyligen fött en dotter. Hon ska heta Sally, efter min farmor. Och här sitter jag och gråter. Sorg och glädje och nervositet som droppar ner för mina kinder.
Livet är stort och oförklarligt ibland.
Nu måste jag packa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar