Vi kan alltid spotta på dom som inte är likadana

Får man vara den man är? Vågar man det? Måste man kanske gömma sig någonstans så ingen ser eller ska man sälla sig till leden och vara som alla andra?

Måste man vara antingen feminist eller tråksvensson som tittar på lets dance; revulotionär, borgare, religiös eller punkare? Kan man inte bara få vara sig själv och duga?

Det ska vara så mycket hån hela tiden. Jaså du är sån eller du gör det. Och så mycket dragandes över kammar. Alla feminister är såna och alla sossar är såna, för att inte tala om lesbiska hurdana dom är.

Tolerans, vet ni. Det är något bra. Bry sig om också. Ställa upp. Lyssna. Vara öppen. Ta emot. Ge. Och kärlek, har ni hört talas om det? Kärlek inte bara till nån man vill leva med och äga litegrann utan kärlek till världen, till människorna och djuren. Till naturen och till sig själv.

Vi finns kanske inte här av någon annan anledning än att vi ska överleva och så småningom dö. Men vi kan göra livet mer än uthärdligt. Vi kan göra livet till mer än en kamp. Vi kan bry oss om varandra och den värld vi lever i och vi kan leva med kärlek. Vi kan säga ifrån när något är fel istället för att gömma oss och vi kan ge en kram istället för att slåss.

Så enkelt och så skönt.