Finns det något skönare än att komma hem? Fast jag har blivit konstig. Att sitta där i en stuga ute på landet i Finland utan dator, utan måsten, utan att kunna, ingen anledning till stress och bara lugn och ro framför mig. Huvaligen. Alla tankar blir till spindlar som planlöst kryper runt. Rastlösheten hoppar fram och skriker hej. Jag har haft så mycket så när jag plötsligt har ingenting så kommer allt till ytan som förut inte haft en chans att dyka upp. Jag antar att det är jag, det jag jag har letat efter... men återseendet var mer förvirrat än välkommet.
Men vi har haft det bra. Lugnt. Lugnt... vilket ovanligt ord. Många släktingar har vi hälsat på och så har jag läst.
Det första som hände när vi kom till stugan var att jag bröt av nyckeln i låset. Men en morbror kom med reservnyckel och så hjälptes vi åt att fixa låset. Sen var det eldning, pulkaåkning, träffa släkt, äta mat, läsa, vara ute, se på tv, bada bastu, sova. Och tänka. När man ligger i sin ensamhet, barnen sover, bara natten håller en sällskap. Då far tankarna runt. Jag kom på något jättesmart men orkade inte skriva ner det. Det är ju så bra så det kommer jag ihåg, tänkte jag. Jag undrar vad det var.
Att hälsa på mormor var en balansgång, prata om sådant hon kan ta till sig, tacka nej till mat utan att göra henne ledsen, bara stanna lagom länge.
Och så det här med mat. Jag har ätit helt fel mat hela veckan. Det är konstigt att det kan kännas så tydligt. Hela jag är i uppror.
Oj, det låter som om resan inte var så bra. Men det var den, bara det att allt blev tydligare. Men det är något bra. Det är inte fel att hitta sig själv även om jag fick lov att åka till en röd liten stuga i Finland för att göra det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det kan nog vara mer än nyttigt att gå in i sig själv så där mellan varven.
Hoppas du kommer på den där braiga idén!
Och att du börjar äta rätt igen.
Ja, det är nog det.
Jag tror idén är borta för evigt, irriterande :0)
Ja, nu ska jag ta tag i ätandet igen.
Det där är precis vad jag behöver. Komma bort och få tänka igenom saker i mitt liv som inte fungerar så bra. Gäller både ett och annat dessvärre. Fast jag blir ju så lappsjuk när jag är på landet. Snacka om att man är skadad, jag tror det är farligt.
Den enda plats jag har kunnat koppla av på är hemma hos min faster som har en islandshästsuppfödning på landet strax utanför Uppsala. Dit vill jag åka och de vill att jag kommer. Fast när ska jag hinna det? Jag är så uppbokad just nu...vilket både är en välsignelse och ett problem.
Vad livet kan vara struligt ibland.
Ja jag tror man måste tvinga sig själv i från allting emellanåt. Jag både ville och inte ville åka men är glad att jag gjorde det.
Skicka en kommentar