Sitter här ensam igen. De andra sover. Erk gick och lade sig så fort han kom hem. Jag har varit en duktig hustru och kokat nyponsoppa åt honom och så eldar jag, vilket han annars brukar göra för det mesta. Lagade en stor gryta med mat som det inte syns att någon ens har rört. Barnen åt som små fåglar och Erk ville inte ha och jag försökte mig på att äta ordentligt men det minskade inte nämnvärt för det.
Jag kunde inte hålla mig borta från vågen fast jag tänkte att jag inte skulle väga mig på en månad. Men jag har i alla fall gått ner ett kg sen förra torsdagen. Inte mycket egentligen, inte i det stora hela, men det sporrar mig i alla fall. Det värsta är ju såna här kvällar. När jag känner mig ensam så börjar hela mitt jag snegla mot kylskåp och skafferi. Men jag har bara druckit en kopp te. Så duktig så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är jätteduktig. Ett kilo är väl inte lite heller? Det är ju bra. Det ska inte gå alltför fort för det är inte heller bra.
Usch idag ville jag såååå gärna mumsa på något godis. Men jag stod emot men bara tanken på att det är två dagar till innan jag får unna mig något känns tungt. Det är så jobbigt att vara sockerberoende och tröstätare.
Men...vi är jävligt duktiga du och jag.
Jag trodde det bara var jag som använder uttrycket "äter som en fågel". Det är fint. Under mina vildare dagar sa jag dessutom "dricker som en fågel". Men jag är inte vild längre.
"En stor gryta mat" får det att vattnas i munnen. Jag skulle inte lämnat grytan orörd!
Ja vi är duktiga Linda! Men ibland är det jobbigt... usch.
Dricker som en fågel? Hur dricker dom egentligen? Har jag inte tänkt på förut.
Grytan var god, pasta, corn (stavas det så?), lök, paprika och vattenkastanjer.
Skicka en kommentar