Rossi finns här hos oss trots att han inte lever längre. Boll skulle räkna hur många vi är i familjen. Vi är åtta, sa hon. Är vi, frågade jag. Vilka då? Då svarade hon: Katterna (tre stycken), pappa, du, Will och jag och så Rossi. Och visst finns han kvar här, han ligger ju på kullen och så finns han i våra hjärtan och så skäller han ibland. Vi hörde honom i går, Erk och jag.
söndag, februari 11, 2007
En hund i mitt hjärta
Rossi finns här hos oss trots att han inte lever längre. Boll skulle räkna hur många vi är i familjen. Vi är åtta, sa hon. Är vi, frågade jag. Vilka då? Då svarade hon: Katterna (tre stycken), pappa, du, Will och jag och så Rossi. Och visst finns han kvar här, han ligger ju på kullen och så finns han i våra hjärtan och så skäller han ibland. Vi hörde honom i går, Erk och jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag och min syrra sa nåt liknande nyligen (trots vår höga ålder). Vi började rabbla upp alla djur som någonsin funnits i familjen. Det var kul. Vi är en stor familj. :)
Rossi ser väldigt fin ut. Fluffig. Små öron!
Ja, jag började också räkna hur många som varit en del i familjen och det blev ett gäng :0)
Vad fint att ni märker av honom ibland. Det känns så skönt i hjärtat.
Min mamma märker av sin katt Missy ibland. Fast det var längesen nu. Men ett tag så kunde hon höra henne äta i köket och klösa på soffan. En dag när hon kom hem från jobbet låg en godisnapp mitt på vardagsrumsgolvet. Missy älskade att leka med Haribos godisnappar men bara så länge de var färska. Därför fick mamma köpa nya efter ett tag. Alla nappar hittades ju aldrig eftersom det blev en del. Men då mamma hittade den där gamla nappen så hade Missy varit död i iallafall ett halvår, kanske t om ett år. Tänk mitt på golvet låg nappen. Fullt synlig. Och min mamma är en sån som städar som sjutton hemma. Hon kan omöjligt ha missat den där nappen.
Jag tror Missy ville visa henne att hon ibland är kvar hos henne. För vad vet vi om själen egentligen? Den ligger definitivt inte i kroppen iallafall. Det vet jag efter att sett avlidna människor och djur. Så vart tar den vägen? Dessutom så tror jag inte att döden även tar död på kärleken. Så det så. Om det finns en äkta kärlek så kan inte döden släcka den. Jag vägrar att tro det.
Linda, det tror inte jag heller... det där om att kärleken skulle ta slut för att man dör. Gillar inte det där "tills döden skiljer oss åt"... ska man ha den begränsningen när man gifter sig och förhoppningsvis är alldeles uppfylld av kärlek?
Jag tror det finns mycket mer än det vi ser.
Skicka en kommentar