Ge mig två burkar och ett snöre

Nu är jag där igen. Jag tror jag ska ändra namn till telefonbloggen.

Min mobil har ju väldigt dålig mottagning här hemma och eftersom det är min jobbtelefon så är det rätt praktiskt att det funkar. Det som är lite konstigt är att det ibland är riktigt bra mottagning. Jag ringde till tele2 och killen jag pratade med sa att det kan bero på att jag har 3G-kort i en GSM-telefon. Så han skickade ett GSM-kort. Jag blev mycket glad när det kom dagen efter.
- Det är sånt här som gör att de behåller sina kunder, sa jag till Erk.
Han nickade instämmande.
Igår kväll kunde jag byta till det nya kortet. Men förstås fungerar det om möjligt ännu sämre. Det ska ju fungera på min arbetsplats så då har det ingen större roll om jag kan ringa hundra meter från huset om jag står på tå och vrider mig åt vänster.
Naturligtvis ringde jag igen. Och fick prata med en dönick.
- N j a a a , v i k a n n o g i n t e g ö r a n å t, sa han långsamt. Vi bygger ut nätet.
Han kollade med tekniker och han fuuuundeeeraaadeee. Ibland var han tyst långa stunder.
- Jaha, sa jag, så hur ska jag göra då? Ska jag byta till det andra kortet igen? Och hur gör ni då? Ni måste ju aktivera det igen va?
Han var tyst, och tyst, och tyst... och tillslut sa jag HALLÅ! Nä, då var han inte där. Samtalet hade brutits eller nåt.

Om jag ringer igen så får jag säkert prata med någon annan eftersom de ju har många som jobbar där. Jag hoppas verkligen det. Jag vill prata med den första killen, han var ju redig och serviceinriktad åtminstone.

Vad är det med mig och telefoner?