lördag, april 28, 2007

Tankar i en myrstack

Ooh, jag är lite nervös. Får inte glömma kaffet. Inte inspelaren. Inte papper och penna. Vad ska jag ha på mig? Frågorna! Dem får jag heller inte glömma. Ooh.

Hur mycket får plats i huvudet på en människa? Tankarna trängs som myror i en myrstack, ett gyllrande gytter av tillsynes ostrukturerat stim.

Jag slåss med mig själv hela tiden. Jag vill handla något men ska jag verkligen? Behöver jag. Tänk på miljön, på pengarna, på städningen, på tiden, på barnen, på livet. Jag vill göra något men ska jag verkligen? Stämmer det överens med vad jag står för? Vad står jag för? Borde jag formulera det tydligare så jag vet? Vad händer om jag gör så? Hur påverkas barnen? Hur påverkas jag längre fram i ett annat beslut? Varför bryr jag mig så mycket? Varför tänker jag så mycket?

Ibland tänker jag inte alls eller bara i snygga, svepande vindlingar. Hela jag är harmoni. Jag andas och vet precis. Jag är skön från tå till topp och världen ligger för mina fötter - om jag behöver den. Det är mjukt och grönskande varmt som en försommardag.

Men efter ett tag börjar jag undra. Ska det vara så här lätt? Ska även problemen kännas som välkomna middagsgäster? Ska skrattet vara så förlösande och är jag verkligen så jävla bra som det känns? Var kom all min styrka ifrån? Är jag ens berättigad att ha den?

Och då blir jag arg på mig själv. Jag tänker. Tankarna far. Jag förklarar för mig själv. Ändrar riktning, tar nya tag. Förklarar igen. Portarna öppnas och alla tankar rusar in. Glömde jag något? Hur ska det här gå? Borde jag? Ska jag? Måste jag? Hur, varför, var? Jag är tillbaka igen. Huvudet fullt av tankar som tänker utan att bry sig om annat än sig själva. Sammarbetet är långt borta.

Ooh, jag måste duscha, äta frukost, plocka ihop. Inte glömma något. Vad ska vi göra först? När måste vi åka? Vad ska vi äta? Mobilen! Är den laddad? Ooh.

4 kommentarer:

Linda sa...

...och så tar vi ett djupt andetag, ok?
Jag är inte så nervös idag faktiskt. Ofta är jag ju det för mer eller mindre allt. Sen helt plötsligt kan jag bli så otroligt trött på det. På något sätt ibland kan jag då hitta en slags styrka att helt enkelt vägra vara det. Jag orkar helt enkelt inte vara nervös. Önskar jag kunde plocka fram det där oftare men det sker rätt sällan. Inte vet jag om jag klarar av att hålla fast vid det idag heller.
Vi får hoppas, kram
Bara en sak...stäng inte av mobilen idag söta du hihi

Nisse sa...

Jag ska nog börja med att sätta på mobilen... ha ha...

Vad bra att du inte är nervös, då behöver jag inte heller vara det.

kram

Kim da Costa sa...

Jag hoppas att det gick alldeles strålande.
Och att myrorna gick och lade sig.

Nisse sa...

Kim - det gick alldeles strålande. Tack!