Pokerfejs

Om en liten stund ska vi till svärföräldrarna på påskbuffé. Vi har grundat med rom och cola och chilinötter. Och så ett parti kort. Erk vann. Attans! När jag var liten spelade vi kort ofta. Mina släktingar var riktiga korthajar och det fanns nog ingen släktträff utan kortspel. En av min mammas mostrar och hennes man var otroligt inbitna kortspelare... och stenhårda. Inget fuskt, inget slappspel. De kunde ryka ihop om nån av dem spelade tokigt på nåt sätt. Det var riktigt allvar, ingen lek där inte. Och ganska kul. Nu för tiden är mina föräldrar på god väg att bli likadana. Ibland om jag ringer dem på kvällen så sitter de och spelar kort och den som för tillfället ligger under kan vara riktigt förbannad på den andre. Fast det går över så fort de spelat färdigt. Jag brukar hålla på min mamma, mest för att pappa brukar vinna. Han har fotografiskt minne och det är nog en stor fördel om man spelar kort. Dessutom är han fräck och chansar ofta vilket också är bra egenskaper vid kortspel.

Jag lyssnar på Winnerbäck. Det var ett bra tag sedan jag spelade hans skivor. Jag fattar inte varför. Han är ju så jävla bra och jag blir så glad av hans musik. Mer Winnerbäck åt folket.

Om sex minuter ska vi vara på middag. Bäst jag slutar. Parta lugnt allahopa. Just nu är jag onykter och då älskar jag hela världen. Speciellt med Winnerbäck i bakgrunden och svärmors påskbuffé framför mig. Puss!