I will survive, fast det handlar ju inte bara om det

Vi pratade om hur lätt det blir en nedåtgående spiral. När vi har mycket att göra så tar vi oss inte tid med de där små viktiga sakerna som gör att vi orkar mer. Vilket leder till att allting hopar sig eftersom vi inte orkar för att vi har så mycket att göra. Till slut känns det inte bra längre. Då handlar det bara om att hålla sig flytande. Det är lätt att tänka sen, sen blir det lättare, sen blir det bättre, sen ska vi kramas, sen ska vi ha roligt. Men sen kommer inte. Inte av sig själv i alla fall. Vi måste ta oss tid att leka, ha roligt, kramas, bry oss om varandra. Vi måste ta oss tid till att göra sånt som får allt att gå lite lättare. Det är så lätt att glömma att vi måste leva också, inte bara överleva.