Jag måste handla kläder. Nästa helg är det bröllop och jag har bara svarta kläder att ta på mig. Är väl kanske inte så passande att vara helsvart på ett bröllop. Om det nu spelar någon roll egentligen.
60 mil ska vi åka. Det är rätt långt. Vi ska åka på fredag morgon så då behöver barnen ta ledigt. Vilket innebär att jag måste ringa deras fröknar. Jag vill inte. Wills fröken kommer nog att bli sur och vad det gäller Bolls fröken så är det så att när vi var på inskolningssamtal så berättade Boll om bröllopet och då frågade fröken om hon behövde ledigt. Nej då , sa korkade jag, det är ju en lördag som bröllopet är. Jag tror att Erk får ringa.
Den här veckan har jag varit iväg på saker tre kvällar i rad. Jag har inte träffat Erk förrän bortåt nio och jag har märkt på honom att nåt inte har varit riktigt bra. Dessutom har han varit ovanligt kärvänlig och kramig.
- Vad är det? frågade jag i går. Har du nåt problem med att jag inte är hemma när du kommer hem?
- Jag saknar dig ju, sa han. Och så är jag orolig för att det ska hända dig nåt.
- Jaha, sa jag, men hela dagarna då när vi inte träffas är du inte orolig då då?
Men det är väl så att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Speciellt tydligt är det kanske så här på landet.
Jag tror jag ska smita ut ur båset lite oftare. Det är trevligt när han saknar mig och kramar mig och säger att han älskar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja stick iväg på en liten stunds grönbete. Det tycks göra honom gott hehe.
Sura fröknar klarar vi oss utan.
Helt sant angående det tomma båset! Du ska ut på bete lite oftare tycker jag.
ja jag har rätt många kvällar ibokade i höst så han blir så illa tvungen att vänja sig :0)
Bort med alla sura fröknar!
Skicka en kommentar