Jag har varit lite dålig på att "bilda" er en uppfattning om mitt liv på sistone så därför tänkte jag visa flera bilder på en gång.
Jag är inte känd för mina gröna fingrar men ibland så lyckas även jag. Den översta blomman fick jag förrförra julen. Det är ju en sån där lökväxt som man ska kunna få att blomma igen. Jag ställde den åt sidan och så vattnade jag ibland. Till slut insåg även jag att den var död. Det var bara en halvrutten lök kvar. Jag är heller inte känd för att vara snabb så det gick några veckor då jag mest funderade på om jag skulle slänga ut den. Och plötsligt så började det växa. Gröna fina bland kom upp ur löken och nu några veckor senare så har den knoppar. Fantastiskt, tycker jag,
Den undre bilden visar våra fina gullvivor. Dem är jag dock helt oskyldig till. Och det är väl det bästa för min del, att låta naturen sköta blommandet.
3 kommentarer:
"Gullviva" är ett oerhört roligt ord. :)
Jag är värdelös på växter. Ibland blir man positivt överraskad när något blommar ut.
Vilka stora Gullvivor du har...nästan lika stora som ert hus hihi.
Jag får barndomsminnen när jag ser Gullvivor. Mormor och morfars fina trädgård...ljuvliga barndom.
Ja Linda... det är för att man ska kunna se dem bättre :0)
Håller med dig Kim om att gullviva är ett skojigt ord.
Skicka en kommentar