En ny dag

Idag var jag med om något intressant. Jag ska fixa en broschyr till en vän som håller på med Rosenmetoden. En slags behandling där hon känner igenom kroppen efter spänningar och sånt och hjälper en att lossa på dom. Jag fick en gratisbehandling för att jag hjälper henne och för att jag skulle veta vad det handlar om. Och det var en sån lättnad att känna hur jag plötsligt kunde andas fritt. Utan att veta om det har jag burit runt på de här spänningarna och låsningarna och andats ytligt och så släppte det och jag kunde andas ända från tårna. Vilken lättnad. Och så skönt att komma på saker. Sånt jag visserligen tänkt på men inte riktigt formulerat för mig själv. Helt klart en putt i rätt riktning. Något att gå vidare med.

Jag måste lära mig att säga i från mer, stå på mig mer. Lyssna på mig själv och inte be om ursäkt för att jag är den jag är. Ta mer plats utan att behöva försvara mig. Om jag vill sitta vid datorn och skriva ska jag inte behöva förklara mig eller känna att jag inte får. Jag ska ta mig den tiden och de andra får lov att acceptera det. Precis som jag accepterar att Erk står i garaget eller att barnen gör sitt.

Det känns skönt. Och härmed lovar jag mig själv att jag inte ska glömma bort det här. Att jag inte ska göra så mot mig själv. Och om jag känner det komma krypande så ska jag ta tag i det och slänga det långt bort.

Och så känns det himla skönt att min vän som jag saknat och oroat mig för och som jag trott övergett mig inte alls varit nån annan än den jag trodde han var. Glad!