Det är svårt att vara en familj ibland

Är jag en häxa? En som är elak och dum och vill bråka med folk? Nej, det tycker inte jag att jag är. Men det känns som att jag uppfattas så ibland. När jag bara försöker få saker att bli bra. När jag inte ger mig om jag tycker nåt är fel. När jag vill må bra och när jag vill att mina barn ska må bra och när jag kräver att även Erk måste ta sitt ansvar för att vi ska kunna må bra. Det är så himla jobbigt när han står där och suckar och säger jaja eller förlåt då och jag märker att han bara vill att jag slutar så han kan gå iväg och glömma det jag har sagt. Om han bara kunde tänka lite mer och framförallt tänka lite mer på oss. Och om jag kunde låta bli att ta åt mig allt och få ont i magen för allt. Och om det ändå vore så att inte Will var så himla lik mig.

Ibland är det svårt.