I går såg jag Marcus Birro i Eskilstuna. Tyvärr kunde jag inte gå in och lyssna på honom utan hann bara med en liten tjuvkik utanför fönstret. Åh han är så bra (och snygg) och jag kände ett leende växa fram och fastna i ansiktet. What a man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Han får gärna dunka mig gul och blå.
Ha ha... fast jag tror han är en mild man :0)
Har lite hatkärlek till den mannen. Jag brukade lyssna jätteofta på "Frank" (tror det hette så) i P3 och han var så jävla bra. Fast sen kan han plötsligt vara så fånig ibland.
Jo, ibland så går det lite överstyr.
Skicka en kommentar