Nice

Min nya frisyr bakifrån.

Tänka sig att det snöar den 22 oktober. Rätt fint är det med snö tycker jag. I dag är jag glad (först skrev jag iglad är jag dag). En kompis som numer bor i Sydafrika kom över på lunch (ja hon är ju alltså i Sverige i några veckor, hon kom inte hit direkt från Sydafrika bara för att äta lunch). Och ikväll ska vi på kalas, min pappa fyller år. I morse hälsade jag på i Bolls skola och fick hålla en liten tvåårig tvillingflicka i knät (Es brorsdotter).

Lite jobb till sen ska jag ta helg.

Mindre och mindre

Jag har klippt mig igen. Nu har jag bara tuppkam mitt uppe på huvudet. Det var svårt att få bakhuvudhåret att stå rakt ut och så kunde jag aldrig luta huvudet mot nåt. Känns skönt.

-Ska du ta bort allt hår? frågade min make. Han gillar inte att jag har kort hår och han gillar inte att jag har tuppkam. Han vill nog helst att jag ska ha ett långt, blont hårsvall. Men han skulle aldrig komma på tanken att skaffa långt hår bara för att jag ville det så varför skulle jag?

Kanske rakar jag av mig allt hår en vacker dag.

Jag kan vara glad också

Jag har Firefox som webbläsare och jag gillar personas, att jag kan hotta upp den lite med färger eller bilder på vad jag känner för just nu. Gör den personlig helt enkelt. Hittade en färgsprakande fjärilsbild som jag har just nu. Sånt gör mig glad.

Jävla (brist på) pengar

Det händer att jag tänker att jag behöver en blogg. Men det har jag ju. Borde kanske använda mig av den lite mer.

Jag undrar om jag är på rätt spår, om jag bara är lat eller om jag har missat nåt. Ibland är allt så segt och jobbigt men så får jag in ett jobb som är precis det jag är bra på och gillar och då kommer den där braiga känslan tillbaka. Och så det här med att jobba hemma, ensam. Jag tycker mest om att vara ensam tillsammans. Ensam ensam är inte kul i längden. Och så kommer tankarna på pengar, kommer jag någonsin att tjäna pengar? Jag har aldrig tjänat bra med pengar under någon längre tid. Varit arbetslös, studerat, föräldraledig och haft tillfälliga jobb och så nu egen företagare med mest utgifter och väldigt lite inkomster. Jag är 37 år och har aldrig tjänat nog för att kunna försörja mig på ett vettigt sätt. Jag jobbar mycket och jag lägger ner mycket tid på mina barn vilket jag tycker borde vara värdefullt i ett större perspektiv. Ändå står jag här och blir försörjd av min man (och i viss mån av mina föräldrar eftersom de ofta köper kläder och saker åt barnen), utan honom (och mina föräldrar) skulle jag kunna lägga ner hela mitt liv känns det som.

Fast pengabristen har ju gjort att jag blivit väldigt bra på att använda pengar på ett hållbart sätt. Men va fan. Jag vill kunna köpa mer kvalitet, jag vill inte behöva känna en darrning inombords för att sonens busskort kostar 580 kr i månaden. Speciellt inte som han behövt byta skola för att han i den andra skolan blivit misshandlad, mobbad, retad, hånad. Jag kan ju inte säga att han ska gå i en sådan skola för att vi inte har råd med busskort. Jag vill kunna köpa bra mat som är hållbar i alla led, jag vill kunna gå på bio ofta. Jag vill kunna köpa skor till mina barn som de inte får ont i fötterna av.

Jag är less. Det är vad jag är. Less på att jobba häcken av mig för ingenting. Less på att vara ensam och känna mig osäker.

Fast annars är det bra.

På ett annat sätt

Det känns inte så bra som jag skulle vilja att det gjorde. Jag trodde att semesterlugnet skulle ha lämnat nåt kvar men det blev rörigt direkt. Alla ringer och stör mig och det dyker upp nytt att ta tag i hela tiden så jag inte hinner med det jag planerat. Jag har svårt att koncentrera mig och gör saker rörigare än de skulle behöva vara.

Och så dog min mormor i fredags. Sorg är ett knepigt kapitel. Den landade i mig som en förkylning som bryter ut emellanåt. Däremellan känner jag mig bara lite snuvig. Ungefär. Döden rör upp många tankar. Sorgen efter morfar kom upp till ytan, påminnelsen om min egen förgänglighet också. Nu har jag inga mor- eller farföräldrar kvar. Så länge mormor fanns så var det ändå okej, men hon var den sista. Och nu är hon också borta.

Om Kurt

Nu har jag läst ut boken Ers majestäts olycklige Kurt som handlar om Kurt Haijby som var älskare åt Gustav V. Intressant bok som väcker många funderingar och lusten att veta mer om många saker. Makt är knepigt, så mycket knäppt som görs för att folk vill behålla sin makt. Läs boken vettja.

Rik utan pengar

Utsikt från poolen.


Har fixat räkningar och svettats lite över bristen på pengar. Men efter lite räknande och trixande så ser jag att vi faktiskt kommer att ha hyggligt med pengar över sommaren. Känns skönt att inte behöva snåla jättemycket. Vi har sällan speciellt mycket pengar att röra oss med men vi lever inte speciellt utsvävat heller så på nåt sätt så brukar det ändå bli så att vi kan göra mycket av det vi vill. Men det är nog så också att vi inte har så stora krav och önskemål. Vi har ju ett fint hus på en vacker plats och då känns det inte så motiverat att åka till dyra semestermål. Och efter ett antal år med lite pengar så blir det en vana att inte vilja ha för mycket.

Jag fattar nog inte riktigt hur mycket pengar en del människor har. För mig är varje tusenlapp en rikedom och jag är glad när jag någon månad kan ta ut några tusenlappar i lön. Men jag är rik på andra sätt. Det räcker med att titta ut genom fönstret så ser jag tydligt hur bra jag har det.

Min djurvärld

Båda barnen är på läger. Det känns lite konstigt att vara utan dem. Jag skjutsade Boll till ridlägret i morse. Det kommer nog att bli en riktigt bra vecka för henne. Första gången hon är på ridläger. Will har åkt till Göteborg för att bo på en lägergård vid havet och åka till Liseberg. Blir nog också riktigt kul.

Själv så ska jag försöka få lite jobb gjort. Men jag har inte satt igång än. När jag kom hem så satte jag mig vid köksbordet med min bok. Snart är den utläst och då ska jag berätta mer. Sen åkte jag till grannen för att vattna och mata katten eftersom de är borta några dagar. En stackars fågel hade fastnat i jordgubbsnätet och det blev lite läskigt. Jag kunde ju inte lämna den där men jag har aldrig räddat en sprattlande, skrikande fågel ur ett nät förut. Jag är lite rädd för fåglar sedan min kompis undulat flaxade på mig när jag var liten. Jag hämtade handskar och en sax och så fångade jag fågeln och pratade lugnande medan jag klippte bort nätet. Lite imponerad är jag av min handlingskraft i det läget. Efteråt kände jag mig lite skakig och smått obehaglig av någon anledning. Jag är mer van med hundar och katter och fästingjävlar.

Jag brukar inte använda ord som hata och avsky särskilt ofta. Och jag är inte en sådan som hatar lättvindigt. Men fästingar, jag kan bara inte med fästingar. Varje dag plockar jag minst tio fästingar som kryper eller sitter fast på hunden, katterna eller mig. Som tur är sitter de inte så ofta på barnen eller mannen. Häromdagen hade jag en fästing som satt fast i naveln. Det är så äckligt och avskyvärt och förbannat. Jag hatar fästingar. Vi är i alla fall vaccinerade mot TBE nu. Men hur får man bort fästingar? Om man besprutar så dör ju en massa andra insekter också. Jag hörde om hönor som äter fästingar. Såna skulle jag vilja ha.

Om jag skulle jobba lite. Kanske.

Vatten och sånt

I morse åkte jag som vanligt på möte. Som jag gör varje onsdag morgon. Jag var trött och lite uppe i varv som jag brukar eftersom jag tidigt på morgonen ska stå inför en massa folk och prata och hålla reda på viktiga saker och ta tag i saker. Sen så åkte jag till en kompis men stannade innan vid en trädgårdsaffär. Jag gick in där fortfarande lite uppe i varv och så plötsligt var jag som i en annan värld. Det var som om jag landade efter att ha irrat runt som en ballong i blåsväder. Jag var här och nu istället för överallt och ingenstans och då och där och sen.

På hemvägen stannade jag och köpte vatten. Loka med krusbärs och päronsmak och blev glatt överraskad. Krusbär har aldrig varit någon favorit men det här var gott. Lite som piggelin fast utan sockerslisk.

Jag har också köpt en flytväst åt Einar så nu kan jag lugnt låta honom springa lös vid sjön utan att hela tiden ängslas för att han kanske ramlar i. Kanske har jag redan skrivit det men om inte så höll han på att drunkna för att han slutade simma och sjönk som en sten. Läskigt.

Nu är det dags att åka och inviga den. Till en glittrande blå skogssjö med solvarma klippor. Bättre än att jobba, bättre än alla pengar i världen.

Lite bilder

Här är min älskade hund och jag förevigade på en av våra dagliga promenader. Han är så söt!



Vi har ju gått och blivit med båt och Einar är redan sjövan. Han hoppar glatt i båten och sitter sedan i aktern och kikar.


I söndags var vi på träff hos Einars uppfödare. Vi träffade många andra hundar bland annat två av Einars systrar och en 6 månader äldre fralladam vid namn Charlotte. Den svarta är Charlotte och den med bruna fläckar är hans syster Ebba. Einar blev mycket förälskad i Charlotte och tyckte att de kunde ha lite kärlek ihop. Hon höll med.

Upp och ner

Ibland har jag inte tuppkam, då ser jag ut som på den nedre bilden. När jag dristar mig till att gå bland folk utan tuppkam så händer det märkliga saker. Plötsligt kommer folk fram och säger, men så fin du är i håret. Liksom uppmuntrande. Som om de vill stödja mig att våga vara normal igen. Det är intressant. Mitt hår växer också och när det har vuxit ut en bit på sidorna så händer lite liknande saker. Folk ser på mig med en mer okejande blick.

På den övre bilden, som är tagen idag, är jag nyrakad. Och genast får många nåt bekymrat i blicken. Som om de vill säga:
- Jaså, hon gjorde det igen. Har det inte gått över än?

Men min tuppkam för så mycket bra med sig så jag behåller den allt ett tag till. Och nästa frisyr jag skaffar mig kan mycket väl vara helrakat.

Det är jättebra när man väntar på mat på en restaurang till exempel, jag glöms aldrig bort längre. Eller om jag träffar folk en andra gång så vet de precis vem jag är. Det är också gott för min själ att se lite fräck och störande ut. Det är lättare att ta plats och låta bli att be om ursäkt.

Och det är sannerligen på tiden att jag gör det.

Den som inga byxor har...

Det har varit en intressant dag idag. Började morgonen med ett tidigt möte som jag brukar på onsdagar. Jag är med i ett affärsnätverk och vi träffas varje vecka för att få mer affärer. Just nu är jag den som leder mötena vilket är en utmaning och mycket bra träning. Efter mötet åkte jag förbi en mataffär. Funderade på pengarna eftersom vi har lite dåligt av den varan just nu. Åkte hem och förberedde mig inför ett möte. Jag ska göra en logga till ett närliggande litet samhälle. Kul! Jag gör det gratis men jag tror att det kan bli bra reklam. Det var ett givande möte, inte minst för att jag fick visa att jag kan mitt jobb.

Jag lunchade ute i min sommarfina och varma trägård och läste tidningen. Grät en skvätt åt något en av mina vänner skrivit. Och så slängde jag mina byxor i tvätten. Eftersom det var varmt så tyckte jag att jag inte behövde klä på mig igen. Det kommer ju sällan några oinbjudna hit. Satte mig vid datorn på mitt lilla kontor och jobbade vidare. Boll kom hem och började göra chokladbollar. Och förstås. Mitt som jag satt där utan byxor och Boll hade kladdiga händer så bankade det på dörren.

- Aaahhh... sa jag till dottern. Jag har inga byxor! Du måste öppna.
- Men jag är kladdig om händerna, sa hon.
- Öppna, väste jag, och försökte smygkika ut i hallen utan att synas.
Så hon öppnade på vid gavel så Einar sprang ut och jag hörde en djup stämma fråga:
- Finns det inte någon annan hemma?
- Hämta byxor, väste jag.
Jag försökte tänka ut ett bra strategi. Gå ut och låtsas som ingenting eller springa förbi snabbt.
Sen stack jag ut huvudet och log mot en ung, snygg budkille. Och kapitulerade.
- Hej, sa jag. Jag har inga byxor. Jag har lagt dom i tvätten.
Och så stod jag där medan Boll hämtade byxor och killen klappade Einar.
- Du är väl inte rädd för hundar, sa jag fånigt. Som om en lugn kille som sitter på huk och klappar en liten hund för fulla muggar skulle vara rädd.

Nåja, jag fick mitt paket och killen skrattade glatt åt att jag inte hade några byxor. Det är säkert jättekul att vara paketleverantör.

Dagen fortsatte med att Will, som numer är min frisör, rakade mig på huvudsidorna så tuppkammen fortsätter vara tuppkam. Och så åkte Einar och jag in till stan för att äta mat tillsammans med mina fina vänner vid den enas kolonilott. Mycket trevligt.

En bra dag på det hela.

Trött

I morse gick jag och lade mig igen när barnen hade åkt. Jag sov ända till halv elva och först hade jag dåligt samvete för att jag sov istället för att jobba. Men när jag började räkna efter så är det ju faktiskt så att jag sover för lite. För att må bra behöver jag sova 8-9 timmar per natt. Om jag gör det regelbundet så kan jag sova lite kortare emellanåt utan att det gör nåt. Men om jag, som det är för det mesta, sover 6-6,5 timmar per natt så går det liksom inte tillslut. Jag blir så trött och funkar inte alls särskilt bra. Med andra ord så sover jag minst 10 timmar för lite varje vecka.

Sen tog jag ledigt och åkte med Einar till en närliggande liten ort och promenerade och så tog vi en tur på trevliga småvägar.

Ibland behöver jag bli människa igen.

Ren glädje

Det har varit en bra helg. Marknad på lördagen. Einar skällde ut några musikanter. Vi rodde också en bit i ån med vår eka. Vi har köpt den av en granne fast vi har inte betalt än. Den är i ganska dåligt skick. Det blir en del ösande. Men det är mycket trevligt att glida fram i ån. Och så har vi klippt gräs, bakat bullar, fikat på ett (relativt) närliggande café, gått på promenader, plockat liljekonvaljer, städat, tvättat upp all tvätt och plockat undan den rena tvätten. Och bytt ut den trasiga tvättmaskinen mot en bättre begagnad. Vi har bott i vårt hus i i tolv år och alla apparater och vitvaror börjar bli skröpliga. Jag är glad för att min man är bra på att laga såna saker.

Jo, jag har ju gjort en odlingslåda av två pallkragar också. Planterade över de tidigare sådda och uppkomna blommor och grönsaker som jag hade. Fast jag skulle behöva några pallkragar till. Det är inte tillräckligt med plats för alla frön.

Jag är egentligen inte så hushållig av mig. Men det finns en glädje i att stå i solen i sin egen trädgård och hänga tvätt en ledig dag.

Funderingar

Nu måste jag skriva. Jag brukar tänka att jag ska skriva här oftare för att det är skönt att skriva av sig. Men så kommer vardagen emellan.

För några minuter sedan gick en man iväg, han jobbar på ett lokalt parti och vi diskuterade trycksaker som de kan behöva och som jag kanske ska hjälpa dem med. Fast... ja... jo... jag vill gärna göra det men varför, varför behöver det vara så krångligt? Denne till synes förvirrade man (han skrattade nervöst emellanåt och flamsade rätt rejält) var nog lite mindre förvirrad än han verkade. Men, som med så många kunder jag mött, så hade han inte riktigt grepp om vad de egentligen behöver. Jag försökte säga att de helt enkelt ska fundera på vilka texter, bilder, ja innehåll, de vill ha med. Så kan de skicka det till mig så gör jag ett förslag utifrån det. När de sedan sitter med sakerna i handen så kommer de att se hur de vill ha det. För så brukar det vara, en behöver nåt konkret för att få tankarna att reda upp sig.

Igår var jag på föreläsning med Gudrun Schyman, vilken skarp, intelligent och kunnig människa! Tyvärr kunde jag inte stanna hela föreläsningen ut men det gav mycket. Det vore nästan tjänstefel att inte rösta på henne.

I övrigt så behöver jag semester. Jag har inte hutlöst med jobb men det hänger över mig. Jag kan inte riktigt få allt ur händerna så fort som jag borde. Sen så är det ju så att jag har en familj också. Ska iväg till skolan och prata med Wills lärare om en liten stund. I eftermiddag ska jag följa med Boll på ridningen. Och jag är så trött hela tiden. Eller nja, inte hela tiden men ofta nog. Jag är frisk och stark men behöver ordentligt med sömn. Jag sover för lite och då blir jag så trött. Hela min kropp skriker efter sömn när jag sovit för lite och jag kan inte koncentrera mig ordentligt på jobbet när jag känner så.

Helgerna är mina andningshål, då kopplar jag bort jobbet. Men samtidigt är veckorna för korta, jag hinner aldrig färdigt. Kanske borde jag använda helgerna till att jobba så det blir klart. Men jag fixar inte det, jag behöver min lediga tid.

Nu ska jag försöka ringa några samtal innan jag ger mig av till skolan. Snart helg.

Livet

Jag har gått runt i våren och varit sentimental. Våren väcker så mycket känslor i mig och jag åker berg och dalbana bland minnen och förnimmelser. Jag bor på en mycket vacker plats och upptäcker ständigt nya ställen.

Det bästa jag har gjort på länge var att skaffa hund. Jag tror inte att jag hade kommit ut lika mycket annars. Det är inte lika roligt att gå ut och gå själv. Och med hund så ser i alla fall jag möjligheter på ett annat sätt. Det är bättre att gå i en hage så han kan gå lös än att gå på vägen. Till exempel.

Det finns mycket som är bra med att ta en promenad i naturen. Min hjärna blir lite bättre av syret och det är som meditation.

Jag känner mig inte helt tillfreds med min situation. Det är lite för mycket ibland, rörigt. Och så ger det ju för lite pengar. Och som jag ser det så krävs ännu mer jobb för att det ska bli mer pengar. Och det är minst sagt avskräckande. Jag vill inte jobba mer, jag vill jobba mindre. Det känns som jag är i desperat behov av semester. Visst , som egen företagare kan jag ju ta ledigt precis när jag vill. Men risken är ju att det inte blir så bra i längden.

Det finns ändå mycket som är bra med att vara egen. Jag ska försöka tänka mer positivt och styra upp saker bättre.

Våren är här, jag har en hund, fina barn, en man, ett hus, katter, en båt. Fast båten är inte betald än men vi har börjat fixa med den. Förresten är det en eka. Vi har tjärat ekan, inte målat båten som farbror Melker sa.

Jag älskar mitt liv. Det gäller bara att reda i trasslet som uppstår ibland och leva vidare.

Jag såg på Hollywoodfruar i går och Päivi sa nåt bra. Nåt om att man ska njuta av livet. Ha roligt. Skratta mycket. Det låter bra.

Ingenting

Jag är inte så jobbsugen i dag. Eller det kanske jag är, men jag har inget skoj att ta tag i. Ska iväg på möten om ett tag.

Så just nu sitter jag här och funderar. Fast jag vet inte på vad.

Trallallala. Kunde jag inte fått sova en timme till istället?

Einar i våren

Nu är det äntligen vår. I går gick vi i solen Einar och jag. Tittade på tranor, blåsippor, bäckar och annat skoj. Det är skönt med vår.

Långt om ansvar

I dag har jag varit med min 13-årige son i skolan. För att det är stökigt på lektionerna. Det kan man ju lugnt säga att det var.

Vad jag inte förstår är varför lärarna inte säger ifrån.

Varför väljer man att utbilda sig till lärare? Ingen av lärarna verkade tycka att det var speciellt kul. För att kunna göra det de är där för så behöver de ju upprätthålla en viss ordning. Om de inte klarar av det så måste de ju se till att få hjälp.

Jag efterlyser mer ansvar. Inte bara i skolan utan nästan överallt. Varför vill inte folk ta sitt ansvar? Vågar de inte? Vet de inte hur de ska göra? Är de för lata för att ta sitt ansvar?

Då ska jag berätta något för er alla där ute (eller i alla fall för er två som läser det här). DET ÄR KUL ATT TA ANSVAR! Jo, faktiskt. För om jag tar ansvar så får jag också bestämma. Och det är kul att bestämma. Det är kul att ha friheten att bestämma över sitt eget liv men för att göra det måste man också kunna ta ansvar.

Jag har varit rätt feg. När jag var yngre så smet jag gärna undan när något blev jobbigt. Det kan jag erkänna. Men med tiden så har jag lärt mig att det bara gör allt värre. Att möta det som är jobbigt, att ta sitt ansvar och ställa saker tillrätta är jobbigt ett litet tag men sen så kan man gå ur det med högburet huvud, släppa det och må bra.

Det är jävligt jobbigt att ta ansvar. För när man har ansvar så kan man inte släppa det mitt i. Man måste fullfölja. Man måste bråka ibland. Vara obekväm ibland. Vara envis. Våga leda. Men det är också jävligt skönt att ta ansvar. För då vet jag vad som händer, jag kan lita på att det blir gjort och det är skönt när det blir ett bra resultat. Då växer man som människa och man mår bra.

Vad jag vill komma till här är att dessa lärare mår dåligt för att det är stökigt på lektionerna. Hur löser man det bäst? Jo genom att ta ansvar. Om jag inte mår bra på mitt jobb så måste jag hitta problemen och ta itu med dem. I det här fallet handlar det om att säga ifrån, prata med föräldrar och ta hjälp av ledningen.

Okej, det börjar ju hända saker nu eftersom vi föräldrar äntligen har blivit inblandade. Men först och främst borde de säga ifrån. Det har de kanske gjort, vad vet jag. Men jag vet i alla fall att jag aldrig skulle tolerera ett sånt beteende som dessa barn hade i klassrummen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att uppfostra barn är lite som att uppfostra hundar. Markera direkt när de gör fel och beröm när de gör rätt.

Egentligen tycker jag att skolplikten är skit. Hur fan ska jag kunna uppfostra mina barn hela vägen när de måste vara i skolan 6-8 timmar om dagen? Då måste jag ju kunna lita på att de som har ansvaret för dem säger ifrån när de beter sig dumt. Och om de inte gör det och jag inte får reda på något? Hur blir det då?

Queer hund

Jag tror att Einar är lite queer. Han har nämligen en förkärlek för björnar. Han har flera olika gosedjur men det är bara björnar som han mycket noggrant och ihärdigt idkar kärlek med. Han har en björn som heter Ernst och den är han mycket kär i. Min käre make fick en gång i tiden Ernst av ett gammalt ex. Det är ju bra att Ernst kommer till nytta.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Einars böjelser. Ska jag låta honom hållas och se det som något positivt att han tränar sig i fall han en dag ska bli avelshund eller ska jag förmana honom och förklara att sådant gör man i enrum och inte mitt framför ögonen på gäster och barnen?

Einar var på utställning för lite sedan och då vann han fina priser. Kanske kan han bli avelshund?

Jag tror jag avvaktar ett tag och ser hur det utvecklar sig både på utställningsfronten och kärleksfronten.

Var är kärleken till din nästa?

I går kväll ringde det på dörren, ganska sent. E öppnande och där stod en man som berättade att han glömt radion på i sin bil så att batteriet var urdraget. Med andra ord så kunde han inte åka hem. Denne man hade gjort ett snickerijobb i en sommarstuga i området. Eftersom vi inte har några nära grannar (500 m till den närmaste och mycket längre till någon sommarstuga) så undrade vi hur det kom sig att han kom till oss.

Orsaken var att ingen annan hade velat hjälpa honom. De trodde han var en skummis.

Visst, jag kan förstå att man undrar om en vilt främmande karl kommer och ringer på sent på kvällen men lyssnar man inte på vad människan har att säga innan man bestämmer sig för att det är en skum typ?

Självklart så hjälpte vi honom.

Jag fick en ny kund för några veckor sedan. Han babblade glatt på om än det ena än det andra. Tydligen var han av vallonsläkte och han sa:

- Det var vi valloner som kom hit med kunskaperna och gjorde Sverige till ett fungerande samhälle. Sen kom bidragstagarna hit.

Jag fattade inte vad han menade så jag hummade nåt förvirrat.

- Ja, muslimerna, sa han och skrattade.

Jag blev helt ställd och kom inte på nåt att säga.

- Men det kanske inte du tycker, sa han när han inte fick nåt svar.

Jag tycker det är rent jävla skitsnack, hade jag velat säga men vad säger man till en blivande kund när man inte har råd att tacka nej till jobb? Fast han fattade nog att jag inte höll med honom.

Men vad håller folk på med? Är vi så rädda för andra människor så vi glömmer bort kärleken? Har hatet och föraktet för andra människor blivit så vanligt så vi inte ens fattar att det är det det är?

Jag lovar, det är mycket roligare att älska än att hata. Min dotter fick ett kärleksbrev av sin pojkvän idag. Han är 10 år. Det var det finaste kärleksbrev jag någonsin läst (ja, jag fick läsa det). Det finns hopp om livet.

Bikt

Det skulle sitta fint med en liten resa till en solig, varm och färgglad plats just nu. Jag går runt i nåt som känns som en mjölkvit plastlåda. Kantigt, enfärgat, lite småtrist och instängt. Letade runt i bokhyllan och hittade Bikten, en bok där folk biktar sig. Berättar sina knäppa hemligheter. Och fick sån lust att flippa ur och göra dumma saker.

Nu ska jag äta lunch.

Herr Einar

Min käre Einar är full av leklust och spritt i benen. Själv har jag haft myyyycket jobb så även om vi förstås tagit våra dagliga promenader så har jag inte hunnit med att extraleka och gå extra långt med honom. Barnen brukar röja runt med honom när de kommer hem men åh så tråkig jag är dessa långa förmiddagar när han vill leka och jag måste jobba. Då smiter han upp till övervåningen och sliter ut tvätten ur tvättkorgen, bråkar med katterna och käkar läppsalva och whiteboardpennor.

Det är ju bra att han kan roa sig själv en stund. Fast vi efterlyser tö nu Einar och jag så vi kan börja gå i skogen och springa av oss lite mer än man kan på en smal väg med höga snövallar på sidorna. Vi vill skutta över stockar och stenar och lukta på mossa och grenar och se små knoppar. Vi vill ha nytt, nya dofter och nya ställen att leka på.

Jag undrar om Einar kommer ihåg att det funnits annat än snö. Han är mycket intresserad av de små fläckar av grus och gammalt gräs som dyker upp där solen lyckats komma åt.

Intressant jobb

Det är intressant att ha reklambyrå... eller vad man nu ska kalla det (det är ju sällan ren reklam jag jobbar med utan mer med information). Jag får se många olika sidor hos folk. Många är dumsnåla, en del har ingen smak alls. Vissa förvånar en och andra har jag ingen lust att jobba med för jag vet att det kommer att bli besvär. Men naturligtvis så tackar jag inte nej till jobb.

Jag håller på med en logga åt en kund. Jag gjorde en skitsnygg logga. Men loggan var för snygg för kundens hemsida så istället för att kunden ändrar sin hemsida så får jag nu förfula logga lite. Ha ha. Ganska kul egentligen.

Jag lär mig nåt nytt varje dag. Många gånger lär jag mig att jag kan mer än jag tror. Och mer än andra tror.

Att samarbeta är också intressant. Jag tror att jag är rätt bra på att samarbeta men ännu bättre på att göra allt själv. Eftersom jag är mycket skeptisk mot att göra saker som jag inte ser någon nytta med så blir det ibland problem. Det kan ju hända att de jag samarbetar med inte tycker som jag. Om jag gör allt själv så blir allt gjort och det blir bra gjort. Ha ha... fast å andra sidan så är det rätt tufft att göra allt själv. Speciellt som jag har en latmask som bor inuti mig.

Den senaste tiden har jag kunnat skicka iväg flera fakturor. Och snart får jag skicka ännu fler. Det är kul. Men många kunder är lite dåliga på att betala. Somliga betalar för sent och andra inte alls. Det gör mig förbannad. Jag kan väl för sjuttsingen inte jobba gratis heller.

I vilket fall som helst så trivs jag när jag har jobb att göra, jobb jag får skicka iväg fakturor för.

Fotsvett

Jag skulle ha hårspray i tuppkammen och så visade det sig att den var slut. Kom på att jag även hade en blå liten flaska med saltvattenspray. Jag sträckte mig efter den i badrumsskåpet och så började jag spraya men det tog inte så bra. Sprayade lite till, och lite till, och lite till.

Och då upptäckte jag att det var fotspray!

Ha ha... så nu kommer jag inte att lukta fotsvett om håret i alla fall.

Full rulle igen

Oj, oj, oj vad det är mycket på gång. Fast det är kul. Jobb som ger pengar och som är roligt att pyssla med gillar jag.

Snart ska jag i väg och träffa ett gäng äldre män och några kvinnor. Möte i en förening jag är med i.

Ha det gott i vårsolen vänner.

Vårligt

Precis inkommen efter en skön promenad i en sol som berättar om vår. Jag tror faktiskt att våren är i antågande. Ljuset är fantastisk, solen värmer och det droppar från taken.

Einar är så söt. Kan man annat än att älska honom när han skuttar runt i snön med mungiporna uppe vid öronen? Nu ligger han och tuggar på ett ben. Han blev glad när jag plockade fram det ur gömmorna och gav det till honom.

Boll är hemma från skolan, i onsdags blev hon magsjuk och sen hade hon närmare 40 graders feber i två dagar och sov, sov och sov. Hon var bättre lördag och söndag men i morse hade hon 38 grader igen men nu verkar hon lite bättre. Får se om hon får stanna hemma i morgon också kanske.

Min älskling fyller år i dag. Ska ha lite kalas för honom i kväll, har bara bjudit hans föräldrar. Han ska få en flaska whisky och en film i present.

Lite hyfs tack

Vad är det med folk egentligen?

Jag spelade betapet, som alfapet på nätet där man spelar mot folk man inte känner. Ibland så vinner jag och ibland (ganska ofta) så förlorar jag. Den här gången så lyckades jag få till ett riktigt bra ord så jag fick massor av poäng. Då blev killen jag spelade mot förbannad. Han skrev med stora bokstäver: Vilken jävla fitta du är. Hej då!

Sen loggade han ut.

Så fruktansvärt oförskämt och löjligt. Undrar om han beter sig så mot folk irl också.

Dagens promenad

Bilden är lite suddig men Einar är så himla söt på den så den får vara med ändå.



Han har fått en ny jacka istället för tröjorna som han har vuxit ur.

En tupp i mataffären

Jag var och handlade i en mataffär. I en kundvagn nära mig satt en pojke på kanske 4 år. Hans mamma stod bredvid. När pojken fick syn på mig så pekade han på min tuppkam och sa upphetsat:
- Mamma, kolla en sån där!
Mamman tittade upp på mig och så vände hon snabbt bort huvudet, sa mmmmmm (lite sammanbitet sådär) och puttade iväg med vagnen.
- Men mamma, ropade pojken, det var ju en tupp!

HA HA HA!

Tjofaderittan vad det snöar och är kallt

I vanliga fall, en vinter som inte varit lika snörik och kall som den här, så skulle jag nog välkomna snöfall och minus 10 grader fredagen innan sportlovet. Men även om jag verkligen gillar vinter som är vinter och även om jag har varit mycket glad åt all snö så börjar jag nu tycka att det räcker. Det får gärna vara snö kvar under februari men det behöver inte fyllas på så förskräckligt mycket. Helst.

Kanske är allting mitt fel? Innan snön kom så ställde jag mig nämligen på trappen och ropade på snö allt vad jag kunde.
- SNÖ!
För då längtade jag väldigt mycket efter just snö.

Kanske är det dags att ställa sig och ropa på vår, sol och värme istället?

- VÅR, SOL OCH VÄRME! KOM OCH MOTA BORT SNÖN!

Snark

Tråk, tråk, tråk. Jag har väl egentligen en hel del att göra men jag känner inte för det. Det är för lite umgås. Umgås är ett konstigt ord.

Jag blir lite matt när saker inte är självklara. När jag går och liksom väntar på att jag ska veta hur jag ska göra.

Väntan är inte min starka sida.

Det är väldigt mycket vinter även om det faktiskt är plusgrader ute just nu. Jag gillar det. Igår var jag ute och åkte i snöstorm på oplogade vägar. Körde fast lite, sladdade lite. Det är ändå kul när det händer nåt. Här är det så mycket stiltje och väntan och suddiga konturer just nu.