Lördagsjobb

Jag sitter och jobbar lite. Håller på och fixar det sista för ett jobb. Skickade iväg fakturan häromdan och ska leverera trycksakerna under helgen. Jag är inte riktigt nöjd med tryckeriet. De var visserligen billigare men inte lika bra som det andra tryckeriet jag brukar använda mig av.

På tisdag börjar min praktikant. Spännande att ha en praktikant. Jag som knappt ens har jobb till mig själv. Men jag har en del speciella uppdrag åt henne och jag tror det kan bli bra. Både för mig och för henne.

Och nu väntar jag bara på att mina krafttag (för att vara av mig) i marknadsföringsbiten ska ge resultat.
- Kom alla jobb, jag väntar på er!

Skriket

Så nu har vi skrikit. Barnen och jag. Vi ställde oss på trappen och skrek ända från tårna. Det känns lite bättre nu.

Nu skiter vi i det här och så äter vi gott i stället.

Om ni hör nåt som skriker så är det bara jag

Jag ringde till canaldigital och frågade var vår beställning tagit vägen. Kan ni gissa vad svaret blev? Jo det finns ingen beställning. Trots att jag skrivit på ett avtal och har ett papper, trots att jag ringde förra onsdagen och en kille lovade skicka beställningen som inte hade blivit skickad. Men det finns ingen jävla beställning och jag tror att jag är hemsökt när det gäller sånt här.

Ingen svarar på TLC marketing heller. Jävla skitföretag.

Just nu så funderar jag allvarligt på att slänga ut tvn och telefonen och i fortsättningen bara läsa böcker.

SKA DET VARA SÅ HÄR, SVERKER?

Happy friday - eller perjantai som vi säger nu förtiden

Jag haver inhandlat några stycken ostar, goda sådana, på Blomsterpralinen i Eskilstuna. God mörk choklad slank också ner i påsen. Det var första gången jag besökte detta ställe, efter tips från Linda, men definitivt inte sista gången. På ett annat ställe inhandlade jag spansk chorizo och prosciutto. Och sedan vin. Förstås. Jag hade en liten tanke att jag inte skulle dricka vin i kväll så jag inte somnar så tidigt. Men till ett sånt kalas så mååååste man ha vin.

Yogan var lika bra som vanligt. Jag gillar det mer och mer. Känns bra i kroppen, inte bara direkt fysiskt utan känslomässigt också. Prova.

Några småsaker försöker väcka den där rösten som jag skrev om häromdagen. Men jag har insett en sak. Jag behöver faktiskt inte ha den där rösten. Inte låter jag gammal mat ligga och ruttna och lukta illa på köksbänken. Nej jag slänger ut den förstås. Varför ska jag då går runt och vara nån slags soppåse själv? Dumheter.

Visst är det härligt med fredagar? Fredagar är en mycket bättre dag att ta itu med saker än vad måndagar är. På fredagen kan man vara tacksam för att veckan har varit bra och för att man har en skön helg framför sig. Man kan ägna lite tid åt eftertanke och man kan njuta av livet. Den perfekta dagen att känna efter vad man vill och göra något bra av det.

Kärlek till er alla.

Dumma idioter

Åh detta elände. De har INTE hört av sig om nu någon trodde något annat. TLC marketing alltså. Som har hand om hotellkampanjen. Så jag ringde igår och det var bara telefonsvarare. Jag talade in mitt ärende och bad dem ringa. Ingen har ringt. Jag har ringt nu med men ingen svarar. Vilket inte är så konstigt insåg jag efter en stund, de har nämligen telefontid först efter kl 9.

Sist jag pratade med dem så ändrade jag datum till den 6:e oktober vilket ju är nästa helg. Vore lite bra att få veta om vi ska åka. Kanske skulle ha barnvakt då ju.

Dumma idioter.

En annan sak som börjar likna det här är canaldigitals kanalpaket som vi beställde för ett tag sedan men som inte dyker upp. Vi ringde förra veckan och oj då nån hade missat att skicka iväg sakerna. De kommer så fort som möjligt. Inte.

Dumma idioter.

Om det fortsätter så här så kommer jag i fortsättningen bara att köpa saker direkt i affär och inte nappa på några erbjudanden. Speciellt inte när idioter ringer och ska sälja kemprodukter till mitt företag precis när jag ska hämta Boll på fritids. Och inte fattar att jag inte vill ha och inte behöver och inte har tid. Han bara tjatade och jag sa att han kunde skicka ett mail till mig så jag fick läsa i lugn och ro men nähä, det ville han inte. Istället tog han upp att vi har samma födelsedag och jag fyller 35 nästa år och han 25. Jag sa flera gånger att jag inte hade tid att prata och om han ville att jag skulle fundera på det så fick han skicka ett mail. Det slutade med att jag önskade honom en trevlig födelsedag i förskott och ha det så bra och hej då. Och aldrig i livet att jag tänker köpa några jävla kemprodukter.

Dumma idioter.

För övrigt så är jag glad och ska snart åka på yoga.

Dilemma

Ska jag jobba eller ska jag titta på gårdagens avsnitt av Heroes som Erk spelade in åt mig?

Mera inspiration

Igår var jag på föreläsning igen. Sanna Ehdin heter hon som föreläste och det var mycket inspirerande och tankeväckande. Det handlade om kost och hälsa och hur vi kan må bättre och bli friskare.

En sak hon sa som jag gillade var att det är de små förändringarna som ger de stora skillnaderna. Det är svårt att förändra allting på en gång. Istället kan man välja bara en liten sak. Och sen när det har gått ett tag och den saken sitter där så kan man ta nästa. Jag har så lätt att vilja ta tag i allting på en gång när jag blir inspirerad men så går det några dagar och sen tappar jag orken. Så i dag har jag ändrat min frukost. Och bestämt mig för att det bara är det jag ska förändra nu. Resten får komma sen.

Sen så pratade hon om transfetter (härdat fett) och hur farligt det är. Det finns i massor av mat (godis, kakor, pommes frites, vissa buljongtärningar osv) och är direkt skadligt. Om en gravid äter det kan det ge fosterskador. Vetemjöl är heller inte bra eftersom när det är industrimalet så blir det så små partiklar att de går in i cellerna. Och där ska de ju inte vara. Dessutom är väldigt många glutenintoleranta utan att veta om det.

Det är också viktigt att må bra i sig själv. Att ha inre framgång. Vad ska man med yttre framgång till om man inte har den inre? Om man inte har någon självkänsla, om man inte är glad och mår bra och trivs med sig själv.

Och så ska man andas. Djupandas, fylla hela magen och bröstkorgen med luft. Hon påstod att man kan andas bort sin astma om man har det.

Mycket intressant var det och jag rekommenderar en titt på hennes sida. Klicka på hennes namn högst upp.

Undersökning

Kaazooom

Will är sjuk i dag med. Erk var ju sjuk för nån vecka sedan och både Will och Boll har varit snuviga och lite hostiga och nu så bröt det ut ordentligt på Will. Och här sitter jag och undrar om jag har klarat mig eller om det kastar sig över mig när de andra är friska.

Will kommer med jämna mellanrum in till mig och vill ha en kram. Ännu är han inte en hopplös tonåring som inte vill prata med mig. Hoppas han aldrig blir det heller. I bokklubbsboken vi läste, Fågelbovägen 32, så kan inte huvudpersonen prata med sin son och det gjorde nästan fysiskt ont att läsa hur inkompetent hon var med sina barn. Det satte sig i magen på mig och jag tänkte att jag vill inte bli sån, snälla gör så jag inte blir sån. Nu är jag är ju inte riktigt som denna Karin i boken men jobbigt var det att läsa och det är nog bra att få sig en påminnelse då och då så man inte bara går på i ullstrumporna utan att tänka efter.

Jag skulle hämta upp Therese och Linda igår innan bokklubbsträffen. Och bäst jag åker där mitt i stan och ska svänga så blir jag påkörd bakifrån. Och karljäveln har mage att ställa sig och skrika åt mig att det var mitt fel. Men det hade han inget för. Jag må se ut som nån man kan hoppa på men jag kan bli riktigt förbannad om nån försöker skylla på mig när det inte är mitt fel. Det bildades en liten folksamling och en kille kom fram och sa att han kunde vittna om jag ville. Det var ju helt klart inte mitt fel. Och då vände karln och sa att han skulle betala allt. Som tur var så blev det ju mest bara skador på hans bil. Varför känns det så typiskt att en karl tror att han kan skrika lite åt en kvinna om det handlar om bilar och då ska hon ta på sig allt? Idioter.

Jag har så mycket ilska inom mig känner jag. Sån där rättvise/jämlikhetsilska. Jag bara väntar på att bli attackerad. Jag kan se mig själv stå med ett bollträ och slå iväg dumma karlar (och kvinnor med för den delen). Men för det mesta så går jag bara runt och ser lagom snäll och dum ut. Jag kanske egentligen har en superkraft och kunde vara med i Heroes.

Tänään on tiistai, huomenna on keskivikko

I dag är det lista som gäller. Jag vet att jag måste göra saker men de far runt i mitt huvud och då är listor ett bra sätt att få grejorna på plats.

Will är sjuk i dag med, han var hemma igår och det var en av orsakerna till att gårdagen var lite bökig. Men det redde ut sig.

Jag var på en lunch med tillhörande föreläsning och fick lyssna på en fantastisk kvinna. Så otroligt engagerad och driven. Hon har en dröm och hon ser till att uppfylla den. Och det bästa av allt var att hennes dröm är att hjälpa barn och att hon gör det ideellt.

Och så hade jag finska och gissa om jag blev glad när jag på vägen hem insåg att jag kan sätta ihop små meningar alldeles av mig själv. Jag kan inte garantera att det är helt rätt men i alla fall. Häftigt! Pöydällä on kirja. Minulla on auto. Huoneessa on kaksi tuolia, työpöytä ja tietokone.

Takten ökar hela tiden på finskan och vi lär oss massor på tre timmar, det gäller bara att få det att stanna kvar i huvudet och fatta vad allt betyder och hur det fungerar. Just nu håller vi på med satstyper, lokalkasus, adessiv, elativ, inessiv m.m. Visst låter det spännande?

Ikväll är det bokklubb och vi har läst Sara Kadefors bok Fågelbovägen 32.

Måndag

I dag är det en sån där bökig dag då det gäller att få ihop allting.

Nu är det kul igen

Nu känns det bra igen, att ha hund. Det är ju bara tillfälligt men jag har inte alls varit irriterad eller tyckt att det varit jobbigt. Vilma är snäll och glad och nöjd bara hon får vara med. Fast hon är väldigt hungrig hela tiden. Det är inte snällt att uppfinna hundar som är hungriga hela tiden. När vi äter står hon bredvid och knyser. Svärmor tycker hon är för tjock så hon ska egentligen bara ha torrfoder två gånger om dagen. Men hon har fått lite rester. Hon rör ju på sig massor. Hon far runt som en skottspole överallt. I dag gick vi på skogspromenad på förmiddagen och cyklade på eftermiddagen. Nog ska hon väl kunna äta lite tomater och lite köttbullar då?

Håll käften

Den här terroriserande inre rösten jag har som verkar gilla att ge mig ont i magen, dåligt samvete och dåligt självförtroende, jag är ärligt talat förbannat trött på den. Den poppar upp lite nu och då och förstör för mig. Det hjälper oftast om jag överröstar den med övertygande argument eller om jag pratar av mig med någon välvillig och lyssnande person. Men det tar ju tid och möda att få tyst på den.

Den här illvilliga rösten kastar sig över saker som kan få mig att må dåligt och fläker ut dem framför mig.
- Ha ha... kolla här då, skriker den. Du kan inte, du kan inte!
Och jag blir blind och förtvivlad och tänker ja, visst, självklart är det så.
Men när jag har fått den att lugna ner sig och krympa ihop så kan jag plötsligt se att det ju inte alls var så. Jag kan visst. Riktigt bra dessutom.

Hur blir man av med den där rösten? För gott. Går det?

Lev hårt och somna tidigt

Igår steg jag upp tidigt och åkte i väg på frukostmöte, åkte hem och bytte om, jobbade lite och for sedan iväg till yogan. Hem igen, hämtade Vilma som ska vara här till på måndag, gick ut med henne och barnen i skogen, städade noga och lagade mat. Somnade framför tv:n efter maten och gick och lade mig 21.50.

Men å andra sidan så vaknade jag tidigt i dag alldeles av mig själv och har hunnit med en lång frukost och en dusch.

Det glamorösa livet lyser med sin frånvaro men jag måste säga att jag stortrivs. Ett städat hem, god mat, lite vin och en glad familj - behöver man så mycket mer en fredagkväll?

Frukostmöte

Jag har varit på frukostmöte. Ett nätverk för aktiva företagare. Det kan ge mig många nya kontakter och jobb. Men det kostar. Jag sitter just nu och funderar på om jag ska vara med eller inte men det lutar åt att jag ska det. Förhoppningsvis är det värt pengarna. Lite måste man ju satsa om man ska komma nånstans.

En jobbig sak var att jag upptäckte ett fel på mina visitkort, efter att jag hade delat ut dem. Men som tur var var det inte på alla utan bara några stycken. Fast det känns så jävla typiskt.

Mötet ledde i alla fall till nya kontakter och kanske, kanske nya jobb. Jag håller tummarna.

Proffs, jag? Nej jag är väl bara en liten fåntratt som leker

Jag ska precis ge mig av till metropolen Flen för att lämna in några jobb till tryck. Uppdragsgivaren gillar det jag har gjort, de personer hon har visat det för gillar det jag har gjort och blev intresserade av att anlita mig, andra som tittat på det har tyckt att det är bra. Och ändå så blir jag nojig nu. Det känns inte så snyggt i alla fall. Kanske skulle jag ha gjort annorlunda. Alla andra är mycket proffsigare. Aaaahhhh!

Ge mig lite självförtroende, snälla.

Sökord

Sökord som får folk att hitta till min blogg:

sexträffar

spökkalas

tlc marketing

sexårskris

telefonvett

tlc marketing telia

bastubilder

bilder från västkusten

charlott permell

enkel matpaj

Undrar om de som söker på tlc marketing heller inte har fått nån utlovad hotellnatt.

En liten barrikad

Har du varit lite gnällig? Klicka här.

Vill ni vara mina jobbarkompisar?

En nackdel med att inte ha arbetskamrater är att man inte har någon att bolla idéer med. Jag sitter och påtar med en folder och ska ha några bilder. Jag vill att bilderna ska vara lite symboliska. Jag har hittat två bilder som fungerar men behöver en till och nu står det still. (Men rimmen fungerar visst fortfarande.)

Ge mig ett tips på en bild som på nåt sätt kan symbolisera städning - helst flyttstädning men det går också bra med andra typer av städning och hemservice som tvätt och strykning, fönsterputsning m.m. Något som är lite skojigt utan att bli överdrivet humoristiskt. Och det får inte vara för avancerat.

Winterson

Jag har glömt att jag skulle skriva vad jag tycker om Winterson nu när jag har läst en bok av henne.

Jag tror att hon skulle vara väldigt bra på att skriva noveller. Hon skulle nog kunna krypa in under huden och ge ett bestående intryck i en novell men i en roman blir det lite svårt att hålla kvar geisten. Det går lite upp och ner. Nu har jag ju bara läst en bok (som jag inte kommer ihåg vad den heter och som jag inte orkar gå upp och kolla vad den heter) och de andra kanske är annorlunda.

Det fanns mycket som var bra i boken som handlar om två kvinnor som har ett kärleksförhållande och den ena får cancer. På baksidan står det att man inte vet könet på den ena men jag tycker det är rätt uppenbart att jag-personen är en kvinna. Ibland kommer det små vinkningar som visar att det är så och ibland små rökridåer så man inte ska veta säkert. Men jag tycker det mest är synd att hon har lagt ner så mycket möda på att göra läsaren osäker på om det är ett lesbiskt förhållande eller ett heteroförhållande. Hon skulle ha struntat i det och kortat ner historien till en novell så hade den varit skitbra. Nu är den okej med små ljusglimtar och lite irritation.

Det är i alla fall positivt att den nakna kvinnan på framsidan har håriga ben.

Upp på barrikaderna

Det är konstigt. Hur många visste egentligen vad de gjorde när de röstade på något av de borgerliga partierna? Vi kan väl alla vara överens om att sossarna hade bra många fler röster än något annat parti och om inte borgarna bildat allians så hade de aldrig kommit till makten. Nu gör de precis allt det vi visste att de skulle göra. Enkelt sammanfattat - de tar från de fattiga och ger till de rika.

Och det som är konstigt är att vi inte protesterar mera.

Visst gnäller vi och visst finns det de som gör något. Men kampandan dog någon gång på 70-talet. Och här sitter vi och hoppas att det ska lösa sig och väntar snällt på nästa val.

Det är lite som när barnen bråkar och man inte orkar tjata mer utan låtsas som det regnar och väntar på att det ska gå över.

Man får ett bättre perspektiv om man står på barrikaderna ibland. Synd bara att barrikaderna är omgjorda till köpcentrum.

Föreställningen

Boll står på händerna.

Jag har en förstaklassare hemma

Jag har fått en inbjudan från Boll.

Spark i ändan

Jamen va fan. Vad segt det är i dag då. Nu får jag ta mig i kragen och börja jobba ordentligt. Det här duger inte.

Schas med dig, latmask.

Stämplar och vin

Jamen då, jag är trött och seg och har inget vettigt att skriva om. När jag läser andras bloggar så har de skrivit intressanta saker som jag ju då förstås kommer på att jag också kan skriva om. Eller inte. Blä.

Jag köpte en stämpel igår kan jag berätta istället. Stämplar är dyra saker. Nu har jag stämplat datum på baksidan av mina visitkort. Visitkorten ligger utspridda över hela skrivbordet eftersom jag inte vågar lägga ihop dem i fall stämpeln skulle kladda av sig. Jag köpte en bok om marknadsföring och lite annat företagstänkande (mycket bra och inspirerande) och kom då på den geniala idén att alla som kan visa upp ett av mina visitkort med en datumstämpel på får tio procent rabatt om de beställer ett jobb innan det datumet. Jag ska dela ut visitkorten på fredag då jag ska på frukostmöte med andra företagare. Och så ska jag skicka några till mina tidigare kunder och be dem ge vidare till sina bekanta och kollegor.

Så var det vinet. Kim - vinet heter Navajas Cranza 2004, oak-aged. Rioja. Spanien.

Skog

När jag var liten så gick jag ofta ut i skogen och bara var där. Jag gick barfota på mossiga stigar, klättrade i träd, byggde kojor och lekte indian. När jag sitter här inne och tittar ut på en solig höstvärld så får jag en sådan lust att gå ut i skogen och bara vara. Men jag tror att jag inte riktigt kommer håg hur man gör. Nu finns det alltid en orsak, en riktning och en vändpunkt.

Hundar

Holly är här och hälsar på. Jag är barnvakt. Hon ligger inte still mer än några minuter i taget. Jag som ju älskar hundar och som ibland längtar mig tokig efter hund har ett tag varit irriterad på hundar och inte alls velat ha hund. Men jag tror att det har blivit fel. Jag har känt mig halvtvungen att ta hand om hundarna vid tillfällen när jag inte har haft någon lust, ork eller tid. Mitt redan stökiga hem har blivit stökigare när de har varit här, min tid som borde gå till läxor och jobb har gått åt till att springa efter hundarna som far runt överallt och mina lugna stunder har blivit till hoppande hundar, hundar som busar, hundar som gnäller, hundar som behöver gå ut. Så istället för att vara glad och njuta av hundgos och sällskap så har jag blivit irriterad.

Men nu försöker jag omvända mig igen. Det är faktiskt trevligt med sällskap och Holly är lite lugnare när inte Vilma är med. Jag vill ju tycka om dem. Jag tycker ju om dem.

Natti natti

Jag är trött. Somnade till mitt i biofilmen. Steg upp före sju, duschade iskallt för att varmvattnet var slut (lantisproblem) körde till Västerås, jobbade, åkte hem, åkte till Eskilstuna, åt thaimat, gick på bio, åkte hem, hämtade hundarna. Nu ligger jag i sängen och hoppas att jag inte håller på att bli sjuk.

Filmen var okej, Shrek 3. Sovbar på mitten.

PS Apropå rubriken kom jag att tänka på att jag alltid vägrade säga sov sött när jag var yngre för jag tyckte det lät så löjligt. Naturligtvis sa mina föräldrar alltid det till mig och jag fick allergiutslag varje gång. Jag använder fortfarande inte det uttrycket.

Inspiration

Vet ni vad jag har gjort? Jag har smitit. Vi tittade på en film och Erk somnade i soffan och jag drack upp resten av vinet och Aslan tiggade ost och sen matade jag katterna med maskmedel. Och så smög jag upp till sängen och här ligger jag nu med Bärbara-Barbara och har lite, lite, lite (men bara jäkligt lite) dåligt samvete har jag för att jag inte väckte Erk och sa att jag skulle lägga mig.

Jag fick nämligen för mig att jag skulle skriva lite. Och om han ligger här bredvid och vill sova så kommer han att tycka att jag stör. Så han kan ligga nere i soffan en stund till. Tills jag har skrivit färdigt. Vad jag nu ska skriva. Jag har en idé. Men den är ganska vag. Fast jag kan ju inte påstå att jag någonsin haft mycket till idéer vad det gäller mitt skrivande. Vanligtvis så bara skriver jag och så blir det nåt.Kanske nåt jag borde jobba på.

Har ni tänkt på att livet är ganska så trevligt egentligen?

Det ska va gött å leva

Jag har druckit skitgott vin i kväll. Det ska jag lägga på minnet. Vad det heter. I morgon bitti ska jag upp före klockan sju. Hu. Nu ligger barnen i sina sängar och jag ska föreslå att vi tittar på film.

Life is good.

Igår var en trevlig dag med mycket prat, goda vänner och mat på Pelikan. Gott helt enkelt. Och yogan var bra. Jag blev inte lika trött som första gången och jag klarade att stå på huvudet en stund. Tänka sig.

En speciell tjej hittade mig idag. Det gjorde mig glad. Såna som hon borde det finnas fler av.

Nu ska jag krypa ner i soffan bredvid min man och njuta av ännu ett glas vin.

Som sagt - life is good.

Bilder från bröllopet

Höga kusten-bron

Någonstans längs vägen

Kusinbarn vid namn Sally


Brudpar med son

Bilen som brudparet skulle åka med (åh en Buick!)

Glad Boll som håller i Sally

Dukningen


Brudvalsen

Å vad ska jag skriva här nu då?

I dag - jobb, yoga, Stockholm.

I går - trevligt kalas, födelsedagsbarn som gillade presenten (bio på söndag), handling, god mat med vin, tv-tittande, sova.

I morgon - sovmorgon, jobb, vara med familjen.

Only for you darling

Lite lugnare och lite mer ordning på mig idag. Lyssnar på Miss Li och jobbar (när jag inte bloggar). Har min käre man mittemot mig, lite kraxig och lite matt men på benen (eller egentligen på stolen just nu).

Jag ska köpa vin i dag och ha en trevlig hemmakväll. I morgon blir det ju inget eftersom jag ska köra till Stockholm och hem igen. Men jag anar att det kan bli många skratt i morgon och det är ju ännu bättre. Ska bli mycket trevligt att träffa vänner och umgås över en bit mat i storstaden.

På eftermiddagen i dag ska jag och barnen på 5-års kalas. Det är lilla O som fyller år. Kocken får stanna hemma och fixa till god kvällsmat. Bara han inte hostar över grytorna. Fast om han smittar så är jag nog redan smittad. Men jag känner mig inte ett dugg sjuk så förhoppningsvis så är det en enmansshow.

Resumé

Vi hann med en promenad bort till Erks släktingar. Det blev en blandning av engelska, svenska och lite tyska som fungerade utmärkt. Vi fick träffa lilla nytillskottet Lili 7 månader också. Det skulle vara kul att hälsa på dem i Tyskland någon gång. Det är bra med släktingar som är utspridda över världen för då har man en bra orsak att resa.

Erk är lite skruttig, feber och ont i benet. Det är konstig med benontet. Han bröt benet för några år sedan och det är i själva brottet han har ont. Undrar om det har med febern att göra eller om det är något annat. Verkar inte så bra i alla fall.

Snart ska jag åka på föräldramöte. Jag gillar inte föräldramöten. Då ska man vara trevlig och engagerad, vilket jag iofs för det mesta är, men det känns bättre att vara det hemma.

Äckligt värre

Jag har precis tagit bort 14! fästingar från Cosmo. För ett tag sedan fick han fästingmedel men det har nog slutat verka nu så jag gav honom en dos till. Vi plockar fästingar från katterna väldigt ofta så det är vansinnigt så mycket fästingar det måste finnas här. Vi har också väldigt mycket rådjur vilket kan vara en orsak till fästingtätheten. Usch och blä. De fick åka waterslide till avloppstanken.

Ketchup

Jag har massor att göra, nu igen. Det är liksom ketchupeffekt hela tiden. Inget, inget, splutt. Och jag lider av ändan i vagnen syndromet. I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag få ihop allt på bästa sätt? Jag har finskaläxor som måste göras i dag. I kväll är det föräldramöte för både Will och Boll samtidigt. Meningen är att vi skulle ta varsin klass men Erk är sjuk så jag vet inte om han kan gå. Jag har ändringar på ett jobb att göra och det måste vara klart till på söndag då jag ska åka till Västerås och visa upp det samtidigt som jag ska fotografera. I morgon har jag bara förmiddagen på mig att jobba för sedan ska vi på kalas. Fredag är det först yoga och sedan Stockholm. På söndag ska jag skjutsa Erks faster och farbror till flyget innan jag ska jobba och sedan ska vi gå ut och äta och gå på bio med några kompisar innan vi ska hem och vara hundvakt. Jag har också två andra jobb som inte är lika bråttom med men som jag borde börja med. Och så skulle vi vilja hälsa på Erks kusiner från Tyskland som är här just nu men åker hem på lördag. Många av sakerna är ju sånt som är roligt och inte är jobb men problemet är ju inte att det är tråkigt utan att jag inte vet hur tiden ska räcka till. Ibland måste jag ju laga mat och ta hand om annat som hör till hem och familj också. Och vi skulle verkligen behöva städa.

Det här är ingen klagan. Jag har ju mig själv att skylla.

Nyt on tiistai

Det är ju så jäkla häftigt att lära sig ett nytt språk. Nu börjar jag kunna läsa enklare texter och förstå vad det står. Sesam öppnar sig. Se här vad jag har lärt mig:

Talon edessä on auto. Talon takana on metsä. Pallo on kukkien keskellä.

Framför huset står en bil. Bakom huset finns en skog. Bollen ligger mitt bland blommorna.

Minä puhun ruotsia ja englantia. Minä puhun suomea.

Jag pratar svenska och engelska. Jag pratar finska.

Det senaste i hotellhärvan del 318

Det var tre veckor sedan jag ringde senast om hotellvistelsen. Martina som svarade då lovade ända från tårna att hon skulle hjälpa mig. Men ingen ringde tillbaka förstås. Jag har dragit mig för att ringa igen men nu tog jag mig i kragen. Den första jag pratade med hittade överhuvudtaget inte mig i deras register. Inte så konstigt att jag inte får hjälp om jag inte finns med trots att jag har ringt och tjatat och gett alla uppgifter gång på gång. Hon ville att jag skulle faxa en ny beställning men jag frågade om vi inte kunde ta det på telefon istället. Då kopplade hon mig till en Sara som faktiskt hittade mig när jag sa vilken adress jag hade skickat det till från början. Och där stod ju allt som jag hade skrivit redan i juni. De har alltså fått pappret men bara struntat i det. Nu skulle denna Sara i alla fall ordna till det och återkomma.

Det här med att ringa upp och återkomma har för mig blivit detsamma som ingenting. Betyder det nåt överhuvudtaget?

Vi får väl se om det löser sig den här gången.

Bröllopsbestyr

Den här helgen har vi åkt nästan 120 mil. Ända upp till Örnsköldsvik och så ner igen. Men när vi hade kommit till Övik så insåg vi att det var nästan lika långt till till Haparanda. Herregud så långt Sverige är. Och jag som vill åka till Nordkap nångång.

Men vackert är det. Jag skulle gärna åka igen fast då ha mer tid på mig så jag hinner stanna och fotografera.

Bröllopet var fint, bruden vacker, maten god och det var härligt att träffa släkten. Synd bara att det var så kallt. Vi var i en hembygdsgård och bröllopsfesten var i en gammal loge som var dragig och utan värme. Men de två tjejerna som var värdpar var så fiffiga så de ordnade rörelselekar innan vi fick börja äta. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Och så blev det ju dans senare på kvällen. Jag fick dansa med Erk, min pappa och brudgummens nästanpappa. Nästanpappan, alltså min fasters man (med efternamnet Svensson) dansade hela tiden åt samma håll så jag fick ont i höften. Men när låten var slut släppte han mig inte så det var bara att dansa nästa dans också. Jag trampade honom på tårna, det gör jag med alla. Jag kan inte dansa så bra. Men han trodde det var hans fel.
- Går ni ofta ut och dansar? frågade han.
- Nej, nästan aldrig, sa jag. Jag kan inte dansa.
- Det märks ju att du kan dansa, sa han.
Och i nästa andetag sa han (när jag trampade honom på tårna igen):
- Jag tror Svensson börjar bli onykter.

Förlagd pizza

Barnen och jag var på kalas på eftermiddagen. Lilla guddottern min fyllde två år. Trevligt att träffa alla och få en pratstund med tjejerna.

Sen handlade vi lite innan vi träffade Erk på en pizzeria för att få i oss lite kvällsmat. Där satt vi och ingen pizza kom. De hade glömt oss. Tjejen erbjöd oss sallad som plåster men jag bad att få dricka istället. När sen pizzan kom viskade hon konspiratoriskt till mig att om vi ville ha nåt mer så var det bara att säga till henne så skulle hon ordna det. Jag undrar vad hon menade.

Resten av kvällen ägnades åt att stryka skjortor och se på Heroes.

Nu ska jag knoppa. Det är ju en dag i morgon också.

Dagens goda gärning

Jag gjorde en kvinna lycklig i dag. Nej då, det har inget med min tungfärdighet att göra. Hon stod och försökte sälja på folk canal digitals kanalpaket. Jag som ju redan var inne på att skaffa det hoppade på henne och frågade om det var nåt förmånligt erbjudande och sen sa jag att jag skulle ta det. Hon blev helt till sig, så till den grad att hon började skaka. Troligtvis hade hon stått där hela dagen och fick väl lön baserad på antal värvade kunder. Vilket skitjobb det måste vara om en människa kan bli så till sig så hon skakar bara för att jag sa ja tack.

Antifeminister

Det står en ko på åkern. Jag packar, plockar undan och tvättar (min egen tvätt). Det är frågedags strax. Men först måste jag kommentera en insändare i dagens Eskilstuna kuriren.

En man som hade varit på en mässa eller liknande där största delen av besökarna bestod av män ondgjorde sig över några kvinnor som dristade sig in på herrtoaletten då damtoan hade lång kö. Trots att det var mycket färre kvinnor var damtoakön mycket längre. Vilket han verkade tyckta var typiskt kvinnligt på ett löjligt sätt.

Jag tycker inte det är konstigt om det tar längre tid för en kvinna att kissa. Hon ska dra ner byxorna alternativt dra upp kjolen, sätta sig ner, kissa, torka sig, dra upp byxorna/ner kjolen och tvätta händerna medan en man går in, tar fram snorren, kissar och går ut igen. (Okej det finns undantag.) Dessutom är det väldigt vanligt att det är kvinnorna och inte männen som hjälper barnen på toa. Spelar det så himla stor roll om två äventyrslystna kvinnor letar sig fram till herrtoan? Var han orolig att de skulle få en skymt av något han inte ville visa?

Ganska fånigt var det också att han drog igång den gamla visan att om det hade varit en man som hade gått in på damtoaletten så hade han beskyllts för en massa hemska saker som våldtäktsman m.m. Varför känner sig män så förorättade när kvinnor tar för sig lite? Varför är många män så rädda för kvinnor?

Fast det löjligaste av allt var hans signatur. Han kallade sig antifeminist. Jag tror han skulle må så mycket bättre i sin mansroll om fler var feminister.

Irriter, irriter, irritera

Jag är så irriterad just nu. På eftermiddagen började allt krångla. Svärmor ringde och bad om hundvakt och jag som tänkte ha en lugn kväll. Boll var jättehungrig men skulle inte äta när maten stod på bordet och naturligtvis råkade jag hälla varm soppa på hennes hand. Saker försvinner och hundarna hittar på tokigheter. Och den jävla tvätten. Varför ska jag hålla på med andras tvätt? Och så kommer två tv-program jag vill se samtidigt.

Jag har dessutom suttit större delen av dagen och försökt svara på frågor om fonologi och fonetik och det tar sån tid och är så krångligt. Så är det tydligen att läsa språk på högskolenivå. Det är ju intressant också men det är stressande eftersom jag måste hinna färdigt i morgon så jag kan skicka in det i tid. Och nacken känner av att jag har suttit vid köksbordet och läst och skrivit i flera timmar. Jag har varit ute på två promenader i dag men det hjälper inte axlarna och nacken så mycket. Nu måste jag slänga mig i soffan och koppla av.

Var?

Hur kan saker bara försvinna? Jag letar och letar men hittar inte. Jag hatar när saker försvinner så där spårlöst. KOM FRAM!

Soool

Åh vad det solar skönt ute. Knoddarna har kommit hem och vi har varit ute en stund. Naaaajjss!

Bara 30 frågor kvar att svara på. Jag ser längtansfullt ut genom köksfönstret.

Rumpont

Erks faster kom förbi och frågade om hon fick låna tvättmaskinen vilket ledde till att det nu är jag som tvättar och hänger ut hennes tvätt. Inte för att det gör så mycket men varför blir det alltid så? Jag kan höra mig själv erbjuda saker samtidigt som jag tänker att jaha nu gör jag så där igen utan att tänka efter om jag verkligen vill.

Men det kan ju vara bra att resa sig upp och hänga tvätt, jag börjar få träsmak i baken av att sitta på en köksstol och svara på svåra frågor om fonologi.

Tillägg: Tvättlinan gick sönder när jag skulle hänga upp tvätten. Jag fick solen i ögonen och mjölksyra i armarna när jag skulle försöka knyta ihop det igen. När jag sedan skulle plocka ner tvätten så tappade jag förstås tvättkorgen.

Och nu är jag hundvakt till en frisk Vilma och en sjuk Holly (urinvägsinfektion, vilket innebär att hon måste ut och kissa hela tiden). Holly åt kattskit och sprang iväg hela tiden. Nu ligger de bredvid mig.

Jag känner mig konstigt irriterad. Kan det bero på att jag inte kan säga ifrån?

Vad kommer före värre, värst?

Erk har en jobbarkompis som vi kan kalla för A. A berättade för Erk att han hade hittat en porrsida på nätet som han gillade.
- Jaha, vad sa din fru om att du porrsufar, skojade Erk
- Hon var inte hemma, muttrade A till svar.
Sen sa han till Erk att Erk minsann inte heller skulle våga berätta för sin fru om han porrsurfade. Vilket fick mig att skratta högt när han kom hem och berättade det.

Om det är någon som porrsurfar i det här huset så är det väl jag och den dagen Erk inte vågar berätta snuskiga saker för mig får vi nog gå till en familjerådgivare.

(Men det är lite sorgligt att tänka på hur många förhållanden det finns där folk måste smyga med saker.)

Erk kan berätta vad som helst för mig, jag är i alla fall alltid värre.

Nyheter och väder

Finskan var krånglig i dag. Fonologi på hög nivå. Men jag har lånat Peppi Pitkätossu och Eemeli på cd och även en hög barnböcker på finska samt en finsk/svensk ordbok. I morgon är det läxläsning som gäller.

Jag träffade oväntat en vän i dag och hans lille son. Det gjorde mig glad. När jag satt på finskan så tänkte jag lite på när vi träffades senast. Det var länge sedan. Länge sen är lite tråkigt.

Förövrigt så bearbetar jag Erk så vi snart ska kunna skaffa fler kanaler. Jag känner ett stort behov.

Det regnade på eftermiddan. Väldigt mycket. Jag såg en man som åkte hissbil i regnet. Det är som en arm på fyra hjul och en korg längst upp på armen. Han stod i korgen och körde. Det regnade och det var bilar överallt och det guppade när han körde. Ibland såg han sig stressat över axeln. Jag var glad att jag satt i min bil.

Terve!

Jag blir så glad av att läsa finska. Det bubblar i mig av glädje att upptäcka ett om inte nytt men i alla fall outforskat språk. Det öppnar sig för mig som en blomma. Det är som ett pussel jag länge har haft men inte förrän nu börjar förstå hur det ska läggas. Jag vill prata finska hela tiden och jag blir otålig när mina kunskaper inte räcker till. Jag suger i mig allt och jag skrattar glatt när jag kan säga en hel mening. Minä en ymmerrä suomea. Fast det gör jag ju, lite åtminstone. Och jag älskar hur det låter. Det där lite grovhuggna, tjocka ljudet. Det som gör att man måste ta i ända från magen och dra upp axlarna och får en att känna sig som en skogshuggare. Jag är stolt över att Finland är mitt andra hemland.

Tankar som måste ut

Jag har tankar jag måste få ner på pränt, saker som tumlar i mitt huvud. Jag vill få ut dem, se dem framför mig på papper och låta andra betrakta för att ge dem nya vinklar. Men oron för att lämna ut eller såra är lite för stor för att jag ska våga vara fri. Det är ett gissel, det här samvetet som så gärna vill bädda in och fluffa upp och ta bort alla taggar som kan skada. Men jag gör ett försök att låta mina tankar flöda om än i chiffrerad version.

Jag såg något igår som fick mig att förstå och förlåta mig själv lite grand. Minnets tyngd var lättare att bära än jag trott och påminnelsen kom som en befrielse. Några kilon mindre att släpa på. Jag blev glad men jag aktade mig för att låta det bli mer än så. Lite medicin mot samvetskvalets plåga, men jag är noga med att inte överdosera.

Det finns också saker jag inte förstår. Kanske har jag, mitt fluff till trots, sårat någon. Oavsiktligt och utan att förstå. Eller så har tiden runnit klart och det är avslutat och bra så, tack. Bara att betala för det som var och gå vidare. Men jag har svårt att förstå varför det blev så just nu. Och jag befarar att det har mer med mig att göra än det borde. Det lägger sig som en stilla sorg invid mitt hjärta. Jag har aldrig svikit men jag tror att du känner dig sviken ändå. Det gör mig ledsen men jag tror att du måste förstå att det ligger mer hos dig än hos mig. Det jag undrar nu är hur jag ska bete mig om du kommer tillbaka, som om inget har hänt? Kanske är ditt svek större än mitt? Och kanske ska jag för en gång skull behålla min stolthet.

Jag kan se er två, hur ni slåss som rivaler och sakta men obönhörligt närmar er kanten. Ska jag se på? Kan jag göra annat? Det är ju så enkelt, så klassiskt. Ni är alltför lika och slåss med samma vapen mot fiender som inte finns annat än inom er själva. Det är osäkerheten ni tampas med. Jag ser det så klart och känner mig som en mor som vill klappa er på huvudet och omständligt förklara vad ni gör för fel och hur ni ska göra rätt. Men vem är jag att vara förmer? Vem är jag att trampa på er osäkerhet? Men det är svårt att se hur andra blir lidande för era tillkortakommanden och ibland vill jag bara fnysa hånfullt och be er skärpa er. Använd hjärnan till att tänka med vill jag fräsa. Självklart gör jag inte det. Jag vet ju hur lätt det är att se vad tavlan föreställer om man tar några steg bakåt.

Jag är tacksam och nöjd. Jag är glad. Förvånat ser jag tillbaka på smärtan jag har upplevt förut. Ärren har bleknat som de alltid gör. Jag har nog ovanligt gott läkkött. Men jag har lärt mig en del på min väg och jag vet att inget är för evigt och kanske vill jag heller inte ha det så. Det finns en tröst i att veta att det kommer nytt och att det kan göra ont igen likaväl som att såren läker och stärker. En ärrad kropp håller konstigt nog för mer än en som varit skyddad mot livet. Jag älskar dig lugnt och sansat och hopplöst förtvivlat och pirrigt nyförälskat. Kärleken är som ett psykedeliskt mönster som växer i mig. Och om jag ska tacka för något så är det detta, att kärleken blir större med åren. Att den har så mycket kvar att ge. Och att jag förstår att den måste vårdas för att jag ska ha rätt till den.

Jag får vara tacksam. Jag får ha det bra. Och jag får tro att jag duger precis som jag är. Jag har byggt mitt liv själv med hammare och spik. Jag har inte kommit hit genom att köpa något färdigt. Jag har använt mina händer, skapat själv och jag har rätt till varje tum av det som finns i mitt liv. Utan att be om ursäkt för det.

Full fart igen

Livet det går upp och ner. Som en Tallinkfärja över Östersjön. Jag har precis skickat iväg en jobbansökan och sen ringde jag en av mina kunder som berättade att hon hade visat en broschyr som jag har gjort för en annan som blev intresserad och kanske vill anlita mig. Idag har jag en hel del jobb att göra så jag borde inte blogga och ikväll är det finska. Plötsligt är det inte stiltje längre.

Äppelmosritualen

Dags att sätta igång med äppelmoskokning.

Sedan mosar man äpplena i en sådan här antik sak.

När allt är mosat och sockrat hamnar det i burkar.

Av lite varm äppelsaft och mörk rom blev det en höstig drink.

Hushålle

Jag är hushållig i dag. Jag kokar äppelmos. Och så testar jag att göra äppellikör. Jag tog några äppelbitar, hällde på socker och sprit och så ställde jag det mörkt. Ska man göra så? Jag ska göra citronlikör också tänkte jag, så där limoncello eller vad det heter. Deet såg jag på tv. Han Niklas med maten gjorde sånt. Tur att det finns datorer för nu ska jag kolla receptet på svts hemsida.

Boll är inte hemma. Hon är hos mormor och morfar.

I kväll ska jag nog testa den 73 procentiga mörka romen som vi köpte i Riga.

Oj, måste kolla äpplena.

Jag älskar Winnerbäck

Åh han är så bra, jag blir alldeles salig när jag hör hans röst. Den sätter sig i bröstet på mig och gör mig mjuk och längtande och kär och lycklig och drömmande. Om han var min man skulle han få sjunga mig till sömns varje kväll.